Tjänstemän och kommunreform

Anförande 13 juni 2018

Talman. Jag vill kort diskutera det här ärendet med tjänstemännen i fokus.

De allra flesta tjänstemän jag pratat med vill ha färre kommuner. Det är svårt att jobba med få kolleger. Man vet att när man går på semester så växer pappershögarna på bordet, många väljer att aldrig ta fem veckors semester på grund av detta, trots att man skulle behöva den sammanhängande vilan. Och man saknar folk att bolla idéer med. De flesta vill ha kolleger, och det kan vi ge dem med en kommunreform. Däremot finns inget krav på att alla sitter på samma kontor, det kan lösas med hjälp av digitala lösningar.

En viktig framtidsfråga när det gäller personal och tjänstemän handlar om rekrytering. Oppositionen undrade i sitt anförande vad som är planen för personalen och uppvisade oro för att de skulle få sparken. Min oro inför framtiden är att vi kommer att stå inför svårigheter att hitta kompetens, vi har stora pensionsavgångar att hantera.
För att lyckas med rekryteringen behöver vi attraktiva arbetsplatser. SKL gjorde en rapport 2013 där de konstaterar att karriärsmöjlighet är prioriterat, på fjärde plats, då unga rangordnar vad som är viktigt för karriärsval. I rapporten skrivs så här: ”Men vad innebär egentligen ”att göra karriär” i dagens arbetsliv? Det kan vara att klättra uppåt på traditionellt vis, särskilt om inflytande och ansvar, status och hög lön är viktigt för individen. Men det kan också betyda något helt annat om medarbetaren i stället stimuleras av att få specialkunskaper eller av omväxling i arbetet eller av att få vara kreativ ihop med andra”

Folk vill alltså ha meningsfulla tjänster. Har du en högre högskoleexamen vill man gärna jobba på sin utbildningsnivå. Vi behöver få till enheter där administrativt arbete plockas bort från den dyraste personalen. Det sparar pengar. Det sparar också pengar att personal slipper sitta och leta reda på information och ständigt sätta sig in i olika arbetsuppgifter på grund av sitt breda arbetsfält. Dessutom riskerar de breda arbetsfälten skapa en känsla av otillräcklighet. Vi behöver också skapa tjänster där man kan få bli specialist, där man på djupet kan få vara med och bygga samhället med hjälp av sina specialistkunskaper. För att tjänstemännen och Åland skulle må bra av det, det utvecklar såväl individen som samhället.

Kommunstukturdebatt!

Anförande 14 juni 2017

Ordförande,

Landskapsregeringen har tagit initiativet till en kommunstruktur på Åland, Mariehamnsliberalerna stödjer det varmt – vi konstaterar, så som så många andra, att dagens kommunala karta inte är optimal och att ingenting hänt på frivillig basis. Färre kommuner med färre gränser och mindre byråkrati skapar utrymme för att fokusera på service och tillväxt på hela Åland. Det som gynnar Åland gynnar Mariehamn.

Men också det som gynnar tätorten gynnar Åland. Vi kan idag konstatera att tätorten vuxit utanför kommungränsen. Inget konstigt med det, det är en naturlig del av urbaniseringsprocessen. Men att ha en tätort delad på två kommuner skapar onödiga hinder. Det vore bra för Åland om vi hade en tätort som hade bättre möjlighet att utvecklas. Vi Mariehamnsliberaler anser inte att frågan handlar om att inkorporera mark från andra kommuner. Tvärtom, det handlar om att tillsammans med andra bygga upp något nytt och ännu bättre. Vi anser att också Mariehamn är en liten kommun som skulle må bra av nya influenser, fler kolleger och mer kunskapsutbyte.

En snabb analys ger vid handen att staden har två alternativ när steg ett av kommunreformen realiseras, alltså då alla andra åländska kommuner går in i nya gemenskaper men Mariehamn förblir Mariehamn. Det ena alternativet är att klara sig själv; att säga upp alla samarbetsavtal och gå ur alla kommunalförbund. Det andra är att fortsätta samarbeta och därtill stärka och utöka samarbeten. Mariehamnsliberalerna ser att vi måste välja samarbete framom isolering. Den totala åländska befolkningen är som helhet en liten population och vi behöver arbeta tillsammans för att upprätthålla kompetens, garantera rättsäkerhet, möjliggöra specialisering och skapa effektiva organisationer.

Ordförande. Regeringens ambitioner har satt igång breda diskussioner och jag uppfattar att det skett en snabb opinionsvändning, många av de som tidigare sagt ett blankt nej har ändrat uppfattning. Även om vissa fortsättningsvis är missnöjda med metoden. Att bollen börjat rulla är oerhört positivt, mindre positivt är att diket mellan staden och landsbygden ter sig mycket djupt. Hätskheten och förlöjligandet av staden är utbrett – den som följt lagtingsdebatten har framförallt från centerhåll höra att det är fel på stadsförvaltningen som helhet, på enskilda stadstjänstemän och till och med på stadsborna själva som, enligt centerns partiordförande, frivilligarbetar för lite. Jag tycker att det är fel. Vi har en alldeles fantastisk stad med bra tjänstemän och mariehamnarna är det bestämt inget fel på – tvärtom, jag tycker att stämningen i staden är bra och att vi har en fin småstadskultur. Vi måste dock vara ödmjuka, det är aldrig ens fel då två träter. Vi måste tillsammans med våra kommunala kolleger jobba framåt och skapa tillit oss emellan.

I regeringens meddelande om kommunreform finns också skrivningar om kommuntillhörigheten för Järsö/Nåtö. Man kan konstatera, liksom också gjorts i insändarform, att utvecklingen av Järsö/Nåtö är beroende av stadens goda vilja. En sådan konstellation är inte gynnande för någon region. Vi mariehamnsliberaler öppnar varmt armarna för Järsö- och Nåtöborna, de är varmt välkomna att vara Järsö- och Nåtöbor i Mariehamns stad. Men mariehamnsliberalerna ser också att Järsö/Nåtö inte är ett område som ska ses som ett område för hård exploatering utan det ska få fortsätta vara den skärgårdsoas som det är idag.

Så som kontenta ordförande, mariehamnsliberalerna tackar stadsdirektören för en mycket saklig och god beredning, vi stödjer stadsstyrelsens förslag och önskar att processen får fortsätta som planerat. Vi ser framemot fas två. Tack.

Färre kommuner gynnar vården

Insändare 15 maj 2017, tillsammans med Annette Holmberg -Jansson

En kommunreform är en viktig byggsten för en god framtida vård. Jag har länge sätt behovet av färre aktörer men efter slutseminariet om framtidens vård är jag stärkt i min insikt. Framtidens vård har varit en seminarieserie anordnad av landskapsregeringen som har inbjudit såväl lokala som externa experter att bidra med sin kunskap. På det sista seminariet presenterades en övergripande åtgärdsplan och de två första åtgärdspunkterna är rekrytering och samordning. Jag konstaterar att såväl rekrytering som samordning skulle fungera bättre med färre kommuner.

Det är lättare att rekrytera till större enheter, till arbetsplatser där fler delar på ansvaret och man har möjlighet att arbeta med sitt specialområde. Det är givande och utvecklande med utbyte kolleger emellan. Vi har redan idag svårt att rekrytera läkare och socionomer och vi kan konstatera att sjuksköterskebristen är omfattande i våra närregioner. Vi behöver därför aktivt skapa attraktiva arbetsplatser inom vårdsektorn på hela Åland.

När det gäller samordning är det ganska enkel matematik, det är enklare att samarbeta om parterna är färre. Vi måste bli bättre på att samnyttja befintliga tjänster och kompetenser, det gäller alla aktörer; tredje sektor, socialvård, omsorg, sjukvård, rehabilitering, privat sektor och alla andra. Att arbeta tillsammans i större utsträckning skulle öka effektiviteten och patienter och klienter skulle få en bättre vård. De sexton olika kommunerna, med otroligt olika grundförutsättningar, försvårar samarbeten. Vi behöver alltså förändring och det handlar inte bara om pengar, utan framförallt om att bibehålla, och därtill öka, kvalitén på den vård som vi levererar.

Ingrid Johansson
Liberalerna

 

Kommunstruktur

Anförande 26 april 2017

Talman,
Känslorna går höga i denna debatt, och ingen är väl förvånad. Ett meddelande av denna kaliber ska diskuteras och debatteras friskt. Det jag däremot är en aning förvånad och besviken över är en del av de osakliga inläggen från oppositionspartierna, med centern i förarsäte.

  • När landskapsregeringen rustar för att vi även i framtiden ska kunna ha en god välfärd och ha råd att föra regionalpolitik, då svarar oppositionen med ” landsbygdens skolor skall läggas ner enligt landskapsregeringen.”
  • När landskapsregeringen med majoritet i lagtinget vågar visa handlingskraft och arbeta för resultat med en majoritet i lagtinget bakom sig, då skriker oppositionen; ”antidemokrati”.
  • När landskapsregeringen säger till nordvästra Åland, bra jobbat med KST, fortsätt med det och bygg vidare, då säger oppositionen: ”vi blir dunkade i huvudet och LR säger att vi gör fel”.
  • Centern går ut med att man ”vill samla hela Åland”, några månader efter det landskapsregeringen hållit i flertalet work shops med deltagare från just hela Åland.

Och vad leder denna hätska debatt till, denna skrämselpropaganda? Mitt svar är enkelt; det leder till mer oro, mer splittring och mindre framtidstro. Debattera ska vi men inte sätta skräck i befolkningen.

Talman. Låt mig övergå till en faktisk del i kommunreformen som jag tror att kommer att bidra till ett bättre framtida Åland, det gäller samarbeten. Vi har flera kommunalförbund och otaliga samarbetsavtal och de visar med all önskvärd tydlighet att kommunerna idag inte klarar av sina åtaganden på egen hand, var och en för sig. Vi har idag sex kommunalförbund: Oasen, Södra Ålands högstadiedistrikt, Norra Ålands högstadiedistrikt, Ålands omsorgsförbundMise samt Ålands kommunförbund. Därtill finns 160 kommunala avtal och samverkansformer.

Talman, missförstå mig inte, jag förespråkar samarbete och i flera frågor kommer vi sannolikt att samarbeta även i framtiden. Det är min fromma förhoppning. Däremot kommer avtalsparterna vara betydligt färre och arbetet därmed betydligt smidigare. De med insikt i det kommunala känner till hur energikrävande avtalsförhandlingarna är och dessutom mycket resurskrävande, resultaten har dessutom i flera fall uteblivit eller krävt mångåriga processer. Fokus har alltså hamnat fel, det har handlat om stridigheter om vem som ska betala för vad, vem som ska ha ordförandeposter och vem som ska ha vilket inflytande istället för på innehållet. Jag tror att alla ser att kommunala samarbeten i framtiden kommer att fungera smidigare och enklare med färre parter och färre avtal. Med mindre avtalsbyråkrati, eller avtalsdjungel som ledamot Harry Jansson benämnde det häromdagen, kommer tjänstemännen att kunna fokusera på innehåll.

Och talman, våra tjänstemän behöver arbeta med innehåll. De stora pensionsavgångarna kommer att skapa brist på kompetent personal. Kommunreformen handlar alltså mer om att kunna tillgodose framtida personalbehov än att minska personalstyrkan. Minskningen kommer att ske organiskt, vare sig vi vill det inte eller inte. Jag konstaterar att kommunreformen inte kommer att rasera den kommunala servicen och välfärden, tvärtom det är en grundförutsättning för de samma.