Likvärdiga löner

Insändare 21 september 2018

Äntligen! Frågan om likvärdiga löner är en fråga om anständighet och nu är det första, och kanske viktigaste steget på plats. I och med tilläggsbudgeten som nu behandlas i lagtinget kommer samtliga lönepotter att betalas ut. Lönekorrigeringarna är i storleksordningen 850 000 euro år 2018 bara för ÅHS.

Det är ett gediget arbete som utförts från såväl arbetsgivar- som arbetstagarsidan. Jag är oerhört tacksam för alla de timmar som satts ned för att nå resultatet. Men också över den beslutsamhet som visats från landskapsregeringens sida och framförallt från lantrådet Sjögren, med ansvar över jämställdhetsfrågor, och från minister Perämaa som haft ansvaret över processen som helhet.

Så är vi i mål nu? Förstås inte. Vad gäller löner och löneutveckling finns mycket kvar att göra. Personligen brinner jag för att utbildningslängd och examensnivå ska synas mer i lönekuvertet. För att kunna möta framtiden och stärka Åland behöver utbildning löna sig än mer, för mig är det nästa naturliga steg. Men huvudsaken är att vi nu börjat värdera att ta hand människor i högre utsträckning, det syns genom att om vårdpersonal och poliser fått de största lönepotterna.

Ingrid Johansson (lib)

 

Vård ska ges på svenska!

Motion till Folktingets session 7 april 2018

Sexuella trakasserier, övergrepp och brott har uppmärksammats världen över de senaste månaderna, så också i Svenskfinland genom #dammenbrister och #ålandockså. Berättelserna visar på att vi fortfarande har ett stort jämställdhetsunderskott. Jämställdhet innebär att kvinnor och män har lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter – det låter självklart men verkligheten är en annan. Vi har en verklighet där kvinnans kropp ses som objekt. Det återspeglar sig i sexualiserad reklam, i sexuella trakasserier ända från lågstadieåldern till hög ålder och det återspeglar sig i våldtäkter. Att få vård, stöd och hjälp är oerhört viktigt för den utsatte, och det stödet ska också finnas på svenska i det tvåspråkiga Finland. Det behöver exempelvis finnas skyddshem, stödgrupper, terapi, telefonlinjer och stöd särskilt riktat till unga på svenska i Finland.

Därför föreslår vi att Folktinget analyserar de på svenska tillgängliga vård- och omsorgskedjorna för de som blivit utsatta för sexuella trakasserier, övergrepp och brott. Vid missförhållanden bör Folktinget vidta aktiva åtgärder.

 

Folktinget beslöt :

  • att Folktinget gör en översikt gällande tillgången till vård och stöd på svenska för den som blivit utsatt för sexuella trakasserier och sexualbrott
  • att Folktinget idkar aktivt påverkningsarbete för att förbättra situatiotionen i hela kedjan av kontakter till myndigheter och vårdaktörer.

 

Stå upp för aborträtten!

Aborträtten är en grundläggande rättighet för kvinnor. Kvinnors rätt till den egna kroppen är, enligt mig, den viktigaste feministiska frågan jämte frågan om egna pengar i plånboken. Organisationen Kvinna till kvinna uppmärksammar idag aborträtten, stå upp du också!

Info från Kvinna till kvinna:

  • Runt om i världen riskerar kvinnor sina liv när abort inte är lagligt: den politiska utvecklingen slår hårt mot kvinnors rättigheter. Om vi inte står upp för aborträtten nu kommer fler kvinnor att skadas eller dö.
  • Att äta krossat glas, dricka blekmedel eller att föra upp vassa kvistar i underlivet är några av de desperata metoder som kvinnor tar till när de inte får hjälp att göra abort.
  • Varje år dör nästan 50 000 kvinnor och 7 miljoner kvinnor skadas allvarligt efter att ha gjort abortförsök själva eller hos någon utan vårdkunskap.
  • Behovet av aborter kommer alltid att finnas. Abortförbud innebär inte att färre gör abort, utan att aborterna blir livsfarliga.
  • Aborträtt minskar fattigdom. När fler får bestämma om och när de ska ha barn stannar de i skolan längre, får bättre ekonomi och föder friskare barn.

    Abort är en mänsklig rättighet och idag står vi upp för aborträtten världen över!
    #kvinnatillkvinna
    #rfsu
    #sept28

Budgetanförande om jämställdhet

Fru talman!

Det var med glädje jag såg att jämställdheten fått ett relativt långt avsnitt i budgeten. Ett jämställt samhälle innebär att kvinnor och män ska ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Vi har allt att vinna på att uppnå en sådan samhällsstruktur men vi har en lång väg att vandra.

För att nå förändring krävs kunskap, vilja och mod. Det är därför mycket glädjande att landskapsregeringen under nästa år ämnar ta fram ny statistik inom jämställdhetsområdet. Jag ser mycket fram emot att få ta del av informationen. För trots att det finns skrivningar om att medel ska fördelas jämställt, att flickor och pojkar ska behandlas lika och att vården ska vara jämställd så visar statistiken att så inte är fallet.

Där kommer viljan in. Ska vi vänta på att förändringen sker av sig självt kommer vi att får vänta länge! Om viljan fattas kommer vi inte att få jämställda löner, om viljan fattas kommer kvinnor fortfarande att utföra majoriteten av det obetalda hemarbetet och om viljan fattas kommer vi inte att ta till vara på den kompetens kvinnor besitter.

Att göra strukturförändringar är aldrig enkelt. Därför krävs en hel del mod också. Det krävs mod att ändra synen på oss själva. Att inse att vi alla är en del av upprätthållandet av ojämställdheten. Våra direkta kommentarer och reflexer kommer från vad vi traditionellt lärt oss. Våra normer gör att vi ser kvinnor som familjernas omsorgsgivare och männen som försörjare. Att stärka relationen mellan fäder och deras barn ger vinning för såväl männen som barnen. Ett högre kvinnligt deltagande i arbetsmarknaden ökar till ett mer jämlikt samhälle genom att fler individer är ekonomiskt självständiga. Något som bilagan Kvinnor och mäns villkor tydligt visar att vi behöver arbeta med.

Till sist vill jag poängtera att jämställdheten är en hållbarhetsfråga och liksom allt hållbarhetsarbete ska jämställdhetssträvan integreras i all verksamhet.

Tack fru talman!

Äntligen börjar det!

Nu börjar det! Lagtingsarbetet! Inkommande arbetsvecka innebär utbildning, ekonomiskt seminarium och skrivande av regeringsprogram. Jag kommer att arbeta stenhårt för att mina hjärtefrågor kommer med i programmet.

Jag vill se en breddning av synen på infrastruktur, vi måste börja ta avlopps- och energifrågor på allvar för miljöns skull och vi måste säkra internet åt alla i digitaliseringsprocessen.

Jag vill att jämställdheten ska få ett tydligt fokus. Kvinnors ekonomiska självständighet måste säkras, dels genom löner och dels genom attitydförändrande arbete. Kunskapsnivån om ojämställdheten måste höjas.

Jag vill att vi ska producera yrkesutbildningar som ger arbete. Via Lycéet (och HUTH) ska högskolebehörighet garanteras och de studerande ska få en rejäl packning med kunskap. Grundskolan ska vara konfessionslös och alla ska få hemspråksundervisning. Ingen ska falla emellan, vi ska införa en ungdomsgaranti!

Jag är taggad till tusen, det här kommer att bli riktigt bra!

Fler kvinnliga företagare behövs

Insändare 16 september 2015

En väg ur lågkonjunkturen är fler kvinnliga företagare.

Svenska siffror visar att kvinnliga företagare är 25 procent. Om företagande bland kvinnor vara lika stort som hos männen innebar det 75 000 nya, svenska företag! Siffran hos oss är 31 procent, gällande nyföretagande märks inte samma tillväxt av kvinnliga företagare som i närregionerna.

Vår historia påverkar attityder och strukturer. Företagandet har en manlig prägel. Forskning inom entreprenörskap bygger på mannen som förebild. Många kvinnliga företagare har sin verksamhet inom handeln, tjänstesektorn och hotell- och restaurangbranschen. Det handlar om framtidsbranscher med tillväxtpotential och regional- samt hållbar utveckling.

Lika viktigt som en levande landsbygd och skärgård är en levande stad. Samarbetet med näringslivet, bostäder, affärs- och kontorslokaler i centrum är avgörande. Centrumhandeln bärs upp av många driftiga kvinnliga handlare. En modern näringspolitiken utnyttja den potential kvinnliga entreprenörer och företagare utgör.

Julia Birney
Ingrid Johansson
Katrin Sjögren (Lib)

Jämställdheten är nyckeln

Många frågar mig hur jag hinner jobba, vara lagtings- och stadsfullmäktigekandidat och vara småbarnsmamma samtidigt. Jag skulle ljuga om jag sa att det är superenkelt men det är inte heller särskilt svårt. För mig handlar det om tydliga ramar, skala bort sociala bokningar i kalendern och sist, och viktigast, att inte behöva ta ansvaret för det obetalda hemarbetet.

Tydliga ramar innebär ett regelverk som vi gemensamt i familjen kommit överens om. Max två kvällsmöten i veckan och helga söndagar med 110 % fokus på familjen. Vi har slutat boka in sociala evenemang, vi ser till att ha luft i kalendern. Vi är istället mer spontana och agerar efter dagsform.

Och det allra, allra viktigaste; jag har inte det övergripande ansvaret för det obetalda hemarbetet. Jag märker inte kläderna till dagis, jag ser inte till att basvarorna finns i kylen och jag ansvarar inte över att det blir städat. Jag gör en massa saker i hemmet och tar givetvis ansvar men det är min sambo som har paraplyperspektivet. Jag tror att jag gör ungefär lika mycket som en man som anses vara extremt jämställd.

På det här sättet hinner jag med allt med bibehållen energi och allra viktigast, jag hinner umgås mycket med mina barn trots min politiska satsning.

Ojämställdhet och föräldraskap

Jag är övertygad om att föräldraskapet är motorn för ojämställdheten. I relation efter relation vittnar föräldrar om att man varit jämställda fram tills dess att barnet kom, sedan faller man in i gamla könsroller.

Den mest problematiska rollsfördelningen är, enligt mig, kvinnan som vårdare och mannen som försörjare. Inga jobbar så mycket som småbarnspappor, detta sker givetvis på bekostnad av relationen mellan pappan och barnet/n. Kvinnorna halkar efter i lön och kommer tillbaka till samma jobb som tidigare men med lägre lön i relation till de som varit i arbete.

Kvinnors ekonomiska självständighet här och nu och livet ut måste upp på tapeten. Vi behöver arbeta attitydsförändrande, med både kvinnor och män, för att få bukt med problemet att kvinnor är ekonomiskt beroende av sina män och att det ständigt uppkommer nya generationer av fattiga kvinnliga pensionärer.

PS Det handlar inte om den enskilda familjens val. Det handlar om normer och strukturer.

It is in the eye of the beholder…

Jag fick komplimanger från oväntat håll gällande mina åsikter om hemvårdsstödet i Rakt på som sändes igår. Eller komplimanger och komplimanger, de var nog inte menade som beröm men mottogs som det. På Facebook kunde jag nämligen läsa att min politik kändes 1970-tal. På 70-talet lyckades feministerna med otroligt mycket. Man framhöll vikten av att dela på föräldraledigheten, Hoa Hoa var en av männen som tog ställning i Sverige. Han spelande bland annat in en film som kan ni kan se här. Hög underhållningsfaktor. Om jag nämns i samma sammanhang som stod på barrikaderna på 70-talet så är jag mycket glad! Och ja, det var naturligtvis kvinnorna som gjorde det stora jobbet.

I övrigt kan jag konstatera att utvecklingen går mycket långsamt. Svenska kvinnorförbundet konstaterar bland annat följande i sin broschyr “Jämställdhet i siffror”:

  • 32 % av papporna tar ut pappamånad.
  • Männen tar ut 8,8 % av dagarna med familjedagpenning.

Hela broschyren hittas här, man kan stödja dem genom att bli medlem här.

Rakt på-avsnittet handlade om hemvårdsstöd och hittas här.

 

Det är dyrt att vara fattig

Har man ont om pengar har man inte råd att göra investeringar, det kan handla om de enklaste saker som att inte kunna köpa vinteroverall till barnen på januarirean till nästa säsong eller att vara tvungen att köpa husgeråd på dyra avbetalningsvillkor. Men också att livslångt betala hyra till någon annan istället för att ha möjlighet att äga sitt eget boende.

Kvinnors ekonomiska självständighet är särskilt viktig eftersom att barnfattigdom ofta beror på  ensamstående mammors fattigdom. Därför behöver vi se till att ensamstående mammor får en skälig föräldrapenning och vårdbidrag och vi behöver skapa utrymme för deltagande på arbetsmarknaden.

Förhöjda bidrag är inte mycket att orda om men politiskt vill jag arbeta för att stärka kvinnors position på arbetsmarknaden. Handel och sjukvård är två stora arbetsgivare åt kvinnor och i dessa branscher arbetar man oregelbundet, därför behöver dagomsorgen vara mer flexibel. Det offentliga anställer många kvinnor, vi behöver öka flexibiliteten på de offentliga arbetsplatserna och tänka förbi 8-16 alla dagar och treskiftsarbeten.

Man ska inte tvingas gå på bidrag mot sin vilja för att arbete och småbarnsliv inte passar ihop!