Vård ska ges på svenska!

Motion till Folktingets session 7 april 2018

Sexuella trakasserier, övergrepp och brott har uppmärksammats världen över de senaste månaderna, så också i Svenskfinland genom #dammenbrister och #ålandockså. Berättelserna visar på att vi fortfarande har ett stort jämställdhetsunderskott. Jämställdhet innebär att kvinnor och män har lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter – det låter självklart men verkligheten är en annan. Vi har en verklighet där kvinnans kropp ses som objekt. Det återspeglar sig i sexualiserad reklam, i sexuella trakasserier ända från lågstadieåldern till hög ålder och det återspeglar sig i våldtäkter. Att få vård, stöd och hjälp är oerhört viktigt för den utsatte, och det stödet ska också finnas på svenska i det tvåspråkiga Finland. Det behöver exempelvis finnas skyddshem, stödgrupper, terapi, telefonlinjer och stöd särskilt riktat till unga på svenska i Finland.

Därför föreslår vi att Folktinget analyserar de på svenska tillgängliga vård- och omsorgskedjorna för de som blivit utsatta för sexuella trakasserier, övergrepp och brott. Vid missförhållanden bör Folktinget vidta aktiva åtgärder.

 

Folktinget beslöt :

  • att Folktinget gör en översikt gällande tillgången till vård och stöd på svenska för den som blivit utsatt för sexuella trakasserier och sexualbrott
  • att Folktinget idkar aktivt påverkningsarbete för att förbättra situatiotionen i hela kedjan av kontakter till myndigheter och vårdaktörer.

 

Jämställt föräldraskap är lösningen

Finland fick ingen familjereform, det kan vi bland annat läsa om här. Det var synd, vi behöver modernisera familjepolitiken. Under förra mandatperioden gjordes det åländska hemvårdsstödet om, men det blev en dyr historia och hittills finns inga tecken på att den skulle leda till att uppfylla de utsatta målen. I Mariehamns stads bokslut för 2016 står det “Endast socialnämnden har en mindre överskridning av budget av den orsaken att hemvårdsstödet förutom den byråkrati det medfört även blivit mycket dyrare än beräknat.”

Men problemen är större än ökade kostnader och byråkrati – även om det är illa nog. Hemvårdsstödet cementerar hur vi lyfter familjeledigheter. Det är inte ett problem att enskilda kvinnor väljer att stanna hemma och jag skuldbelägger ingen som tagit det beslutet. Samtidigt är det ett problem på gruppnivå bland annat eftersom:

  • kvinnor idag utbildar sig mer än männen och vi saknar kvalificerad arbetskraft på Åland
  • bland de ensamstående är kvinnor starkt överrepresenterade och vi ser att barnfattigdomen är som högst hos ensamförsörjarna, ett ojämställt föräldrauttag försämrar generellt inkomstutvecklingen livslångt (se nedan).
  • lönefrånfallet under småbarnsåren fortsätter under hela livet vilket gör att vi ständigt får nya kullar av fattiga (kvinliga) pensionärer (se nedan).

    I rapporten Children and gender inequality: evidence from Denmark från National Bureau of Economic Research i Cambridge kan man läsa i såväl text som i grafer hur kvinnors löner, med exemplet Danmark, efter barnafödande aldrig kommer ikapp:

    “Despite considerable gender convergence over time, substantial gender inequality persists in all countries. Using Danish administrative data from 1980-2013 and an event study approach, we show that most of the remaining gender inequality in earnings is due to children.”

barnafödande danmark

Delad föräldraledighet har visat sig vara en viktig nyckel för att förändra situationen, i “Glastaket och föräldraförsäkringen i Sverige”, utgiven av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, konstateras att “mödrar som koncentrerar sin föräldraledighet tidigt efter födseln tjänar mer än mödrar som sprider ut sin ledighet över tid.”

Hemvårdsstödet ska utvärderas – jag ser framemot rapporten och kommer fortsatt att arbeta för ett jämställt föräldraskap.

#metoo #ålandockså

Anförande #metoo-debatten 10 jan 2018

Talman

Jag förvånar ingen när jag konstaterar att jag är feminist och för mig är de två största feministiska frågorna kvinnors ekonomiska självständighet och rätten till den egna kroppen. Sexuella övergrepp och sexuellt våld är bland de grövsta övertrampen då det gäller inskränkandet av kvinnors rätt till den egna kroppen. Men runt om i samhället ser vi ett konstant budskap om att kvinnans kropp inte finns till för den egna individen utan för att behaga – vi besudlas av sexualiserad reklam och porrindustrin väller av budskap av att kvinnans kropp finns till för mannen och något mannen har rätt att ta för sig av.

I debattvågorna efter metoo-uppropen kan man läsa allt fler berättelser om exempelvis unga pojkar, troligen inspirerade av porr, som kallar sig sadister och om unga människor, både killar och tjejer, vars bild av samlag till stor del präglas av våldssexet inom porrindustrin. Här har vi ett viktigt jobb att göra – dels behöver skolans sexualundervisning vara med, men framförallt är det viktigt att vi vuxna pratar om sex och kärlek med våra barn och unga.

Jag har också läst texter som jag sett som oerhört kränkande för mannen. Texter skrivna av män som försvarar sexuella trakasserier genom att förklara dem med att allt beror på drifter och grundläggande behov, att evolutionen utvecklat mannen till en sexhungrig varelse som inte kan hålla sig ifrån att försöka reproducera sig. Om jag vore man skulle jag på inget sätt acceptera en sådan bild av mig själv. Det är bra och sunt att verklighetsbeskrivningen inte är vanlig bland men, precis som att det är bra att inte alla män begår sexuella övertramp.

Talman. #Ålandockså har satt igång en massiv diskussion här lokalt – det är bra, vi behöver alla hjälpas åt att bryta tystnadskulturen kring sexuella trakasserier, övergrepp och brott. Men tyvärr har också hatet växt, de kvinnor som drabbats av sexuella trakasserier och brott har dessutom fått kritik för att de berättat sin historia, det kan tolkas som ett omedvetet eller medvetet försök att bibehålla den tystnadskultur som måste brytas. Men tystnaden, talman, är bruten – vi kvinnor kommer inte låta oss tystas igen!

För de konservativa anti-feministerna har diskussionen, vad det verkar när man följer debattrådar på nätet, varit extra triggande. Kanske det beror på att inget bevisar så bra som metoo att problemen inte handlar om vissa ”riskkulturer” – utan att det handlar om samhället i stort. Mest smärtsamt tycker jag att det är att se personer dels i falsett ropa ”Inte alla män” samtidigt som man misstänkliggör kvinnor som grupp för att komma med falska anklagelser och liknande påhopp på de som delat med sig av sina innersta hemligheter. Samma grupp har heller inga som helst problem att klumpa ihop inflyttade i samma grupp.  Talman, de här ideologiska inslagen i debatten går följd i färg med de begränsningar som samma personer arbetar för när det gäller andra frihetsfrågor för kvinnor; aborträtten, allmän barndagvård och lika lön på likvärdigt arbete.

För vi har mönster som måste brytas – samhället behöver ta sitt ansvar men också var och en av oss; vi ska lära oss mer, vi ska inte vara tysta och ska gemensamt skapa förändring.  Vi ska stärka civilkuraget och peppa varandra – för att säga stopp och att synliggöra är inte något enkelt, det krävs mod.

Slutligen talman vill jag rikta mig till landskapsregering med en önskelista med vad jag tycker att borde prioriteras:

  • Kompetenshöjande insatser hos myndigheterna där frågan är aktuell där polisen, ÅHS och sociala myndigheter prioriteras
  • Förtäta vårdkedjorna för de drabbade mellan de olika myndigheter som berörs
  • Evidensbaserat förvaltande av de 75´ per år som ges i 5 år för att hindra sexuella trakasserier i 5 år
  • Tydlig information till all personal inom LR och underlydande myndigheter om vad sexuella trakasserier är, att nolltolerans råder och hur man anmäler övertramp samt uppmuntran till övriga arbetsplatser att följa efter
  • Indikatorer om sexuella trakasserier i hållbarhetsrådets rapport
  • Införa diskussion om samtycke i skolans läroplan om sexualundervisning
  • Särskilda insatser för socialt utsatta kvinnor; missbruk, funktionsvariationer, socioekonomisk bakgrund behöver beaktas

Dessutom borde vi från Åland

  • Ställa krav på riksregeringen om samtyckeslag
  • Ställa krav på riksregeringen om att utvärdera befintliga straffskalor och hur de används gällande sexualbrott

 

 

GOTT NYTT ÅR!

Jag är otroligt tacksam för var och en som följer min sida; ni ger mig ofta otroligt bra infallsvinklar, välbehövligt pepp och sakligt ifrågasättande. Jag vill därför passa på att önska er alla ett riktigt gott nytt år!

2018 kommer jag att oförtrutet jobba för ett bättre Åland, det är ju förstås subjektivt vad det är men för mig är det bland annat:

  • Ett Åland som är öppet och tolerant
  • Ett Åland där god utbildning för alla prioriteras
  • Ett Åland som styrs med både hjärta och hjärna, vi ska inte glömma människan men inte heller skena iväg ekonomiskt
  • Ett Åland där kvinnor och män och flickor och pojkar har lika möjligheter, skyldigheter och rättigheter
  • Ett Åland som ytterligare närmar sig ett hållbart samhälle med allt vad det innebär

Vilka frågor vill DU att jag lyfter 2018?

Alkoholen är inte huvudproblemet

Replik på insändare 16 dec 2017

Petter Lobråten skriver en initierad ledare om vår alkoholkultur, hur skadlig den är och vilket mänskligt lidande som den ger upphov till. Jag delar uppfattningen, däremot vill jag invända mot den inledande testen ”Ska man peka ut bara en huvudorsak till misshandel, familjetragedier och det manliga svinandet mot kvinnor som metoo lyft fram – är det vårt sjuka förhållande till alkohol.”
Jag menar att det är en felaktig slutsats att det är alkoholen som är huvudproblemet, även om den kan spelar en roll i våldet. Att våldet beror på alkohol stödjer teorin om att våld i huvudsak beror på någon form av kontrollförlust medan verkligheten visar en annan sida. Uppsala kvinnojour skriver exempelvis så här på sin hemsida: ”Mannen har stor kontroll över sitt våld, han vet när han ska slå och hur han ska slå. Han slår när det inte finns vittnen, borträknat barnen, och han slår så att det inte ska finnas märken som inte kan täckas av kläder efteråt. Han slår inte i okontrollerad vanmakt som ofta påstås, framförallt av mannen.”
Samma sak gäller det sexuella våldet och de sexuella trakasserierna. De beror inte på alkoholen i huvudsak, utan på en utbredd samhällssyn att kvinnan och hennes kropp finns till för att behaga och ställa sig till förfogande. Därför är det oerhört viktigt att pojkar och män ger kvinnan rätt att bestämma över sin egen kropp och kvinnor och flickor verktyg att ta makten över sin egen kropp. Det måste bli så att vi slutar diskutera om ”att nej är ett nej” för en överfull tjej kan inte säga nej, inte heller ett litet barn som inte förstår vad som händer och inte heller den som blir fullkomligt paralyserad av rädsla. Det är ett aktivt samtycke som gäller!
Ingrid Johansson, lib

Alla ska ha makten över sin egen kropp

Insänadare 30 nov 2017
Ilska. Frustration. Ledsenhet. Känslorna är många och svåra när #metoo rullar vidare. Till en början sa jag att jag inte var ett dugg förvånad, som kvinna vet man hur vanligt det är med trakasserier. Men nu är jag chockad, när man läser utsaga efter utsaga så går det inte längre att värja sig. De sexuella trakasserierna vet inga gränser och pågår såväl i hemmet som på arbetsplatser och i offentliga miljöer. Detta vansinne måste få ett stopp!
Vi måste alla ta ansvar. #metoo syftar till att synliggöra omfattningen av trakasserierna och vi behöver ta tag i frågan på ett politiskt plan på många olika nivåer. Som medmänniskor har vi också ett ansvar; att våga se, att våga lyssna och våga tro på offren. Och vi behöver arbeta tillsammans, det offentliga och civilsamhället, ung som gammal, kvinna som man. Vi behöver lära ut att ett nej är ett nej och ge alla makten över sin egen kropp, för utan makten över sin egen kropp är ingen människa fri.
Ingrid Johansson, lib

Kvinnors frihet är begränsad

Insändare 28 okt 2017

Me too-rörelsen visar tydligt att kvinnans kropp i många fall ses som allmänhetens gods. Något som man kan ta sig rätten att ta på, att nyttja, att slå på eller att prata om som ett objekt. Det är ingen nyhet för oss kvinnor, jag har nog aldrig mött en kvinna som inte blivit utsatt för sexuella trakasserier, eller värre, otaliga gånger i livet. Detta är ett stort samhällsproblem och vi behöver gemensamt ta ansvar för att skapa bättre attityder och förändra.

Rätten till den egna kroppen är en grundläggande jämställdhetsfråga. De som stödjer tanken driver ofta också frågor så som rätten till abort, skärpta straff för trafficking och arbete med att minska våldet mot kvinnor i nära relationer. Om man inte kan bestämma över sin egen kropp – vad har man då för makt i sitt liv och kan man alls ses som fri? Mitt svar är nej.

En annan viktig frihetsfråga är tillgången till pengar. Vi har idag oacceptabla löneskillnader mellan kvinnor och män, det gör att kvinnor generellt har mindre pengar än män. Ekonomisk styrka är makt vilket gör att låga inkomster inskränker ens förmåga att påverka sin omgivning och samhället i stort. Den personliga friheten inskränks likaså, för utan egna pengar är ingen människa fri.

Vi behöver alltså arbeta med attityder och demokratifrågor men också med att förändra arbetsmarknaden i stort och kvinnors delaktighet och utkomst från den samma i synnerhet.

Ingrid Johansson (lib)

Stå upp för aborträtten!

Aborträtten är en grundläggande rättighet för kvinnor. Kvinnors rätt till den egna kroppen är, enligt mig, den viktigaste feministiska frågan jämte frågan om egna pengar i plånboken. Organisationen Kvinna till kvinna uppmärksammar idag aborträtten, stå upp du också!

Info från Kvinna till kvinna:

  • Runt om i världen riskerar kvinnor sina liv när abort inte är lagligt: den politiska utvecklingen slår hårt mot kvinnors rättigheter. Om vi inte står upp för aborträtten nu kommer fler kvinnor att skadas eller dö.
  • Att äta krossat glas, dricka blekmedel eller att föra upp vassa kvistar i underlivet är några av de desperata metoder som kvinnor tar till när de inte får hjälp att göra abort.
  • Varje år dör nästan 50 000 kvinnor och 7 miljoner kvinnor skadas allvarligt efter att ha gjort abortförsök själva eller hos någon utan vårdkunskap.
  • Behovet av aborter kommer alltid att finnas. Abortförbud innebär inte att färre gör abort, utan att aborterna blir livsfarliga.
  • Aborträtt minskar fattigdom. När fler får bestämma om och när de ska ha barn stannar de i skolan längre, får bättre ekonomi och föder friskare barn.

    Abort är en mänsklig rättighet och idag står vi upp för aborträtten världen över!
    #kvinnatillkvinna
    #rfsu
    #sept28

Pride behövs!

Efter Prideparaden hamnade jag i en intressant diskussion om huruvida Pridefestivaler behövs; “bögarna är de med mest polare”, “ingen bryr sig om två av samma kön hånglar”, “vi har kommit så långt” var några av argumenten. Jag menar att Pride behövs av flera skäl, för att nämna några:

  • frihet måste alltid försvaras, när stödtrupperna faller så faller också rättigheterna
  • det saknas rättigheter, särskilt för transexuella
  • i hatbrottsstatistiken toppar de som inte faller inom heteronormen

Men framförallt, det stora värderingsbakslag som just nu drabbar oss på ett globalt plan kräver också organisering, om det och annat talade jag om i mitt invigningstal för Pridefestivalen:

“Bästa vänner

Det är en oerhörd ära att tala på pridefestivalen; om rätten att få forma sitt eget liv, om rätten till sin egen kropp och om mänskliga rättigheter – de frågor som ligger mig varmast om hjärtat. Jag står också här med största respekt inför uppgiften. Jag är heterosexuell, lever med pappan till mina två barn, bor i villa och har familjebil – jag är normen personifierad. Det är med tacksamhet och ödmjukhet som jag idag står här inför er och invigningstalar.

HBTQ+- frågorna känns tyvärr allt viktigare. Vi har hört brunskjortornas stöveltramp eka kraftigt i flera år nu men 2017 är året då mr Trump inskränker transpersoner rättigheter i den amerikanska armén, 2017 är året som den nordiska motståndsrörelsen tillåts vråla om nordiska familjetraditioner i Almedalen och 2017 är året som homosexuella förföljs i Tjetjenien. Vi lever just nu i en enorm våg av bakslag.

Daniel Nyström, RFSL-vice ordförande i Umeå, berättade om sina erfarenheter av att komma ut och sade under en Pridegudstjänst:
”Det är så heteronormen fungerar.
Den förstör självkänslan.
Den skapar vemod, rädsla, ångest och hat.
Den leder till och med till döden för enskilda människor.
Vi som ändå klamrar oss kvar får våra liv begränsade.

Heteronormen består av föreställningar som leder till förväntningar och hat.
Heteronormen begränsar kärlek, omtanke och omsorg.
Och den drabbar alla.”

Så sa Daniel Nyström och jag håller med. Heteronormen, matchonormen, tvåsamhetsnormen- de förstör liv och de förstärker i förlängningen våldsbejakande rörelser. Det är rädslan för det okända som förgör, det är kravet på att vara som alla andra som bryter ned. Vi måste våga säga stop och våga vara medmänskliga. Jag som kvinnlig politiker måste sätta ned foten när mina politiska medsystrar utsätts för härskarmetoder och den snygga bögen på innehaket måste våga stå upp när en transperson häcklas. Det är vår medmänskliga plikt – men svårt, både svårt och läskigt.

Det är därför vi behöver varandra. Det är därför Regnbågsfyren behövs och det är därför Prideveckan behövs. För att vi ska möta varandra, öka vår kunskap och förståelse och för att påminna oss om att ingen grupp är homogen. Vi behöver också sätta det politiska höger och vänster åt sidan, det är inte de toleranta sinsemellan som kampen ska föras – den ska föras mot de som vill inskränka andra människors rättigheter.

Samtidigt som vi upplever ett starkt bakslag det pågår en stark kunskapshöjning i samhället, vem av oss som vill vara PK har inte funnit sig själv googlandes på ny kunskap för att inte exkludera en annan människa. Och vi behöver vara PK, för i ett exkluderande samhälle bygger vi barriärer mellan ni och vi. Jag vill att det bara ska finnas ett oss där alla kan känna sig hemma och välkomna. För att uppnå inkludering behöver vi förhålla oss till ett helikopterperspektiv, intersektionaliteten behövs i den patriarkala verkligheten. Och vi behöver organisera oss: hbtq+communityt och feminister – vi sitter i många fall i samma båt, ständigt diskrimminerade om än av olika grad, och i den båten behöver vi ro tillsammans med antirasisterna. För att närma oss varandra och för att skänka varandra mod. Vi kan lita på att nazisterna och rasisterna organiserar sig – för att möta upp behöver vi vara ännu bättre.

Och att arrangera Pride är sannerligen organisering. På hög nivå. I dagarna fem har vi all möjlighet att utforska oss själva och varandra. Under fem dagar ändrar vi normer, bryter upp och skapar något nytt och bättre. Jag är oerhört tacksam för det arbete som genomförs i och av Regnbågsfyren, det skapar ett bättre Åland. Och jag kommer aldrig någonsin att glömma det första Pridetåget, när Åland överraskade och överröste med kärlek. När tåget jag hade förväntat mig bestå av typ hundra bestod av över tusen personer. Det var en dag då Åland sa: välkomna – ni är vi och tillsammans är vi starkare. På lördag går jag igen, som stolt kollega, som stolt vän och som politiker beredd att förändra.

Årets tema ställer den retoriska frågan; Vill du? Och ja, jag vill. Jag vill att den feministiska rörelsen och hbtq+-rörelsen ska ta ett fastare handtag i varandra tillsammans med antirasisterna. Jag vill krossa den nationalistiska familjepolitiken. Jag vill att alla människor ska äga rätten att älska. Alt er love. Love is love. Och kärleken är det största i livet. Låt oss älska varandra.”

Bilden är tagen av ytterst kompetenta Carina Sommarström.

Våld i nära relationer

Insändare 27 jan 2017

Våld i nära relationer har stora negativa samhällseffekter och innebär stor personlig tragedi för den direkt våldsutsatta, som oftast är kvinnor, men också för de eventuella barn som tvingas växa upp under mycket osunda förhållande. I Ryssland avskaffas lagen mot våld i hemmet. Runt om i västvärlden ifrågasätts kvinnors rättigheter. Och det berör oss, det som händer i omvärlden påverkar oss. Det positiva är att också vi kan påverka omvärlden. Vi behöver alltså ta ansvar och vara en motpol till det som sker runtom oss.

Första steget till förändring är ökad kunskap. Landskapsregeringen erbjuder i februari utbildningstillfälle för alla som har möjlighet att arbeta med frågan om våld i nära relationer. Det berör alltså många, alla i ledarroll kan möta anställda som är våldsutsatta, liksom alla lärare, dagispersonal, vårdanställda och många fler. Jag hoppas på fullt hus och därefter handling! Vi måste få till gränsöverskridande vårdkedjor, bättre hjälp för den våldsutsatta och ett effektivt förebyggande arbete!

Ingrid Johansson
Liberalerna