Utvärdera hemvårdsstödet!

Anförande 5 december 2018

Talman. När det nya lagtinget samlades så var överföring av medel pga den nya hemvårdsstödslagen ett av våra första ärenden. Liberalerna efterfrågade då en utvärdering av hemvårdsstödet och nu har landskapsregeringen aviserat att det ska genomföras, och det är bra.

Familjernas syn på hemvårdsstödet har senast granskats i Familjebarometern 2018 i Finland. Vårt hemvårdsstöd avviker till vissa delar men systemen är i grunden det samma som i övriga Finland. I familjebarometern konstateras flera olika infallsviklar. Finländarna vill ha en flexibel familjepolitik. Men det konstateras också att möjligheten att bilda familj blivit en klassfråga. I Yles sammanfattning av Familjebarometern så konstateras det att det i synnerhet bland män finns samband mellan höga inkomster och hög utbildningsnivå och högre sannolikhet att de får barn – och flera barn. Jag hävdade från denna talarstol för ca tre år sedan att det finns två grupper som kan nyttja hemvårdsstödet; de ekonomiskt starkaste och de ekonomiskt svagaste. Familjebarometern visar också att mer än hälften av de som har långa vårdledigheter är arbetslösa. Hemvårdsstödet cementerar således en svag socioekonomisk status, en av de största riskfaktorerna då det gäller så väl barns psykiska som fysiska hälsa. Vi kan också konstatera att det finns stark evidens för att barn mår bra av att vara hemma med sina föräldrar till 1-1,5 år, och lite som styrker att barn påverkas i positiv inriktning av att vara hemma länge. Hemvårdsstödet bör därför ge större möjligheter att vara hemma den första tiden efter det att föräldrapenningen tar slut. Och inte istället stimulera till lång hemmavistelse som det är idag.

Talman. På senaste tiden har vi i lagtinget diskuterat konkurrenskraft och också bristen på arbetskraft på Åland. Hemvårdsstöd har historiskt använts för att reglera arbetslöshetssiffror, dagens system är ett arv från 90-talskrisen. Situationen på 90-talet var drastiskt annorlunda än dagens situation. I rapporten ”En strategi för Finland” från 2015 beställd av Alexander Stubb för att dra Finland ur sin ekonomiska situation kan följande analys utläsas: ”I praktiken verkar hemvårdsstödet ha blivit en slags medborgarlön för kvinnor med lägre utbildning.”

Vi menar att dagens system inte uppfyller familjernas önskemål om ett flexibelt system, det är inte förenligt med dagens behov på arbetsmarknaden, det förstärker inte den individuella friheten och, kanske värst av allt, de gynnar inte barnen. En utvärdering är således mer än efterlängtat. Vi ser fram emot resultatet.

Jämställt föräldraskap är lösningen

Finland fick ingen familjereform, det kan vi bland annat läsa om här. Det var synd, vi behöver modernisera familjepolitiken. Under förra mandatperioden gjordes det åländska hemvårdsstödet om, men det blev en dyr historia och hittills finns inga tecken på att den skulle leda till att uppfylla de utsatta målen. I Mariehamns stads bokslut för 2016 står det “Endast socialnämnden har en mindre överskridning av budget av den orsaken att hemvårdsstödet förutom den byråkrati det medfört även blivit mycket dyrare än beräknat.”

Men problemen är större än ökade kostnader och byråkrati – även om det är illa nog. Hemvårdsstödet cementerar hur vi lyfter familjeledigheter. Det är inte ett problem att enskilda kvinnor väljer att stanna hemma och jag skuldbelägger ingen som tagit det beslutet. Samtidigt är det ett problem på gruppnivå bland annat eftersom:

  • kvinnor idag utbildar sig mer än männen och vi saknar kvalificerad arbetskraft på Åland
  • bland de ensamstående är kvinnor starkt överrepresenterade och vi ser att barnfattigdomen är som högst hos ensamförsörjarna, ett ojämställt föräldrauttag försämrar generellt inkomstutvecklingen livslångt (se nedan).
  • lönefrånfallet under småbarnsåren fortsätter under hela livet vilket gör att vi ständigt får nya kullar av fattiga (kvinliga) pensionärer (se nedan).

    I rapporten Children and gender inequality: evidence from Denmark från National Bureau of Economic Research i Cambridge kan man läsa i såväl text som i grafer hur kvinnors löner, med exemplet Danmark, efter barnafödande aldrig kommer ikapp:

    “Despite considerable gender convergence over time, substantial gender inequality persists in all countries. Using Danish administrative data from 1980-2013 and an event study approach, we show that most of the remaining gender inequality in earnings is due to children.”

barnafödande danmark

Delad föräldraledighet har visat sig vara en viktig nyckel för att förändra situationen, i “Glastaket och föräldraförsäkringen i Sverige”, utgiven av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, konstateras att “mödrar som koncentrerar sin föräldraledighet tidigt efter födseln tjänar mer än mödrar som sprider ut sin ledighet över tid.”

Hemvårdsstödet ska utvärderas – jag ser framemot rapporten och kommer fortsatt att arbeta för ett jämställt föräldraskap.

Inget skaver som en förälders oro över sitt barn

Ni vet alla hur det tär på de föräldrar som har barn som lider av psykisk ohälsa, barn som lider av neuropsykiatriska funktionshinder, är allvarligt sjuka, är handikappade eller de som behöver mycket extra stöd. Antingen har ni egna barn med dessa behov eller så känner ni någon som har det.

En oro för barnen har förstås alla föräldrar, om än i olika grad, men för de föräldrar som ständigt bär en djup oro för sina barn blir det ofta oerhört tärande. Ett evigt funderande; gör jag tillräckligt, hur ska det gå för syskonen som man upplever att får för lite uppmärksamhet, hur ska barnet klara av att såsmåningom klara av att hantera vuxenlivet? Och hur fasiken ska man orka!?

Den sista frågan, hur föräldrarna och familjerna ska orka, är jag särskilt intresserad av. Har du några idéer på vad det skulle behöva finnas för stödfunktioner kring familjerna för att få vardagen att gå ihop? Smarta tips som du läst att funkar på andra platser, något du alltid tänkt att borde finnas eller något helt annat? Kommentera då gärna eller så skriver du ett meddelande. För i alla fall runt om mig så är det många familjer kämpar vareviga dag. Inget imponerar på mig som dessa stålföräldrar som aldrig ger upp kampen för sitt barn, men jag tycker att de vore värda bra hjälp.

 

Hemvårdsstödslagen ska få träda ikraft

Insändare 12 november 2015

Några föräldrar har blivit oroade efter mitt anförande om hemvårdsstödet i lagtinget i måndags. Jag vill förtydliga att min avsikt inte är att riva upp lagstiftningen. Jag, och liberalerna, vill däremot att den nya hemvårdsstödslagens effekter ska mätas.

Lagtinget har beslutat att det offentliga ska satsa närmare en miljon euro på ett utökat hemvårdsstöd. Vi liberaler vill att pengarna ska tjäna sitt syfte. Syftena med hemvårdsstödslagstiftningen är bland annat att öka jämställdheten, öka valfriheten och förbättra möjligheterna att förena föräldraskap med arbetsliv. Jag tror inte att de satsade medlen kommer att tjäna sitt syfte fullt ut.

Vi ska dock ge den nya lagstiftningen en chans. Jag hävdade aldrig under debatten att lagen skulle utvärderas redan efter ett år och vår partiordförande, Katrin Sjögren, konstaterade att lagen måste få tid att verka innan den bedöms.

Vi liberaler motser att lagen utvärderas i slutet av denna mandatperiod. Först efter det kan en revidering komma på tal. I en eventuell revidering vill vi liberaler att alla familjer ska ha möjlighet till att stanna hemma under första tiden efter det att föräldrapenningen tar slut.

Ingrid Johansson (lib)

Om finansiering av hemvårdsstödet

Fru talman!

Framställningens syfte är att ge ekonomiska förutsättningar för kommunerna att förverkliga lagen om hemvårdsstöd och innebär en kostnad om närmare en miljon euro för det offentliga Åland. Därtill drabbas troligtvis det offentliga av minskade skatteintäkter i och med att ett längre hemmavarande stimuleras. Av den bördan ska landskapet stå för drygt 400 000 euro. I budgetförslaget för 2016 kan vi läsa att vi har att förvänta ett underskott och prognoserna längre fram ser inte heller ljusa ut.

I ekonomiskt svåra tider ska vi inte låta bli att satsa på utveckling av Åland, tvärtom. Däremot borde de medel som vi investerar ge bra avkastning.

Avkastningen för de medel vi står i beredskap att satsa handlar i detta fall om uppfyllandet av syftet med LANDSKAPSLAG om hemvårdsstöd. Vi kan läsa i andra paragrafen i hemvårdsstödslagen att:

Lagens syfte är att med barnens bästa som utgångspunkt ge vårdnadshavarna valfrihet i fråga om vården av barnet och goda förutsättningar att förena föräldraskap och yrkesarbete samt att främja jämställdheten i samhället.

Jag är ytterst tveksam till att hemvårdstödslagen syften kommer att uppfyllas. Orsakerna till varför jag finner tveksamheter till att budgetframställningen kommer att ge avkastning är många, låt mig lyfta några orosmoment:

Vad gäller målen om ökad valfrihet och barnens bästa kan följande konstateras:
Med 500 euro per månad som inkomst klarar två grupper av att vara hemma en längre tid; de som redan lever på bidrag och de som har det ekonomiskt mycket väl ställt. Den belånade medelklassen och låginkomsttagarna har sannolik små möjligheter att nyttja stödet till fullo. Det kan alltså konstateras att vi inte ger en reell och generell valfrihet till barnfamiljerna. Inte ens den allra första tiden efter föräldrapenningen, trots att det råder forskarkonsensus om att barn mår bra av att vara hemma med sina föräldrar till 1- 1,5 års ålder. Därefter, menar forskarna, att barn generellt varken mår bättre eller sämre av att vara hemma eller i barnomsorg.

Ur ett jämställdhetsperspektiv kan det konstateras att jämställdhetsmorötterna i hemvårdsstödslagstiftningen är små medan de rådande sociala normerna är starka. Statistiken är otvetydig; det är huvudsakligen kvinnor som är hemma med barn. Vi har allt att vinna på ett starkare kvinnligt deltagande i arbetsmarknaden. En progressiv arbetsmarknadspolitik uppmuntrar inte till långt hemmavarande. Vidare kan det konstateras att varken 700 eller 500 euro i månadsinkomst ger ekonomisk självständighet – Inte under tiden som man uttar stödet och inte heller då man når pensionsålder. Dessutom leder ett långt hemmavarande till statiskt lägre lön livet ut, vilket i sin tur leder till lägre skatteinkomster. Sammantaget riskerar alltså ett långt hemmavarande leda till ökade offentliga kostnader i form av bidrag så som utkomststöd och bostadsbidrag.

Vi ser tydligt i och med denna framställning att hemvårdsstödslagenlagen kommer att leda till ökade strukturella kostnader. Hemvårdsstödslagstiftningens syften är goda och välgenomtänkta men jag ser uppenbara risker för att resultaten kommer att bli små i jämförelse med kostnaderna. Jag vill därför att effekterna följs upp noggrant. OM det visar sig att hemvårdsstödslagens syften inte uppfylls bör lagen revideras, allt annat vore såväl socialt som ekonomiskt ohållbart.

Tack fru talman!

It is in the eye of the beholder…

Jag fick komplimanger från oväntat håll gällande mina åsikter om hemvårdsstödet i Rakt på som sändes igår. Eller komplimanger och komplimanger, de var nog inte menade som beröm men mottogs som det. På Facebook kunde jag nämligen läsa att min politik kändes 1970-tal. På 70-talet lyckades feministerna med otroligt mycket. Man framhöll vikten av att dela på föräldraledigheten, Hoa Hoa var en av männen som tog ställning i Sverige. Han spelande bland annat in en film som kan ni kan se här. Hög underhållningsfaktor. Om jag nämns i samma sammanhang som stod på barrikaderna på 70-talet så är jag mycket glad! Och ja, det var naturligtvis kvinnorna som gjorde det stora jobbet.

I övrigt kan jag konstatera att utvecklingen går mycket långsamt. Svenska kvinnorförbundet konstaterar bland annat följande i sin broschyr “Jämställdhet i siffror”:

  • 32 % av papporna tar ut pappamånad.
  • Männen tar ut 8,8 % av dagarna med familjedagpenning.

Hela broschyren hittas här, man kan stödja dem genom att bli medlem här.

Rakt på-avsnittet handlade om hemvårdsstöd och hittas här.

 

Valfrihet – för vem?

Ett allmänt höjt hemvårdsstöd, det låter bra och ökar valfriheten – eller? Jag tycker inte att förslaget är bra eftersom valfriheten inte gäller alla. Problemet är att den föreslagna ersättningen inte motsvarar en arbetsinkomst. De med svagare ekonomiska resurser måste därför återgå till arbete tidigt. Jag vill att hemvårdsstödet ska betalas ut under kortare tid men med högre belopp, då skulle valfriheten gälla alla.

Arbete beskattas och finansierar offentliga kostnader, bland annat hemvårdsstödet. Det betyder alltså att de som är ekonomiskt svaga bekostar hemmavarandet för de med större ekonomiska resurser, det är inte rättvist!

Som liberal vill man att alla ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Det är värden som de flesta kan skriva under på. Men det är skillnad på de som bara är för och de som faktiskt gör!

Ingrid Johansson (lib)

Det är dyrt att vara fattig

Har man ont om pengar har man inte råd att göra investeringar, det kan handla om de enklaste saker som att inte kunna köpa vinteroverall till barnen på januarirean till nästa säsong eller att vara tvungen att köpa husgeråd på dyra avbetalningsvillkor. Men också att livslångt betala hyra till någon annan istället för att ha möjlighet att äga sitt eget boende.

Kvinnors ekonomiska självständighet är särskilt viktig eftersom att barnfattigdom ofta beror på  ensamstående mammors fattigdom. Därför behöver vi se till att ensamstående mammor får en skälig föräldrapenning och vårdbidrag och vi behöver skapa utrymme för deltagande på arbetsmarknaden.

Förhöjda bidrag är inte mycket att orda om men politiskt vill jag arbeta för att stärka kvinnors position på arbetsmarknaden. Handel och sjukvård är två stora arbetsgivare åt kvinnor och i dessa branscher arbetar man oregelbundet, därför behöver dagomsorgen vara mer flexibel. Det offentliga anställer många kvinnor, vi behöver öka flexibiliteten på de offentliga arbetsplatserna och tänka förbi 8-16 alla dagar och treskiftsarbeten.

Man ska inte tvingas gå på bidrag mot sin vilja för att arbete och småbarnsliv inte passar ihop!

390 € – frihet eller fälla?

Känner ni igen summan? Det är hemvårdsstödet, den summa pengar man får efter att barnen är ca 9 månader upp tills barnet är 3, i vissa kommuner 4, år. I Ålandstidningen framfördes i ett reportage idag åsikter om att det åländska hemvårdsstödet ger stor valfrihet. 390 € är inte valfrihet för mig. 390 € säger mig att man antigen har stora besparingar eller att man är beroende av att en partner försörjer en, min egen analys är att det i de allra flesta fallen handlar om det sistnämnda.

Ekonomisk självständighet är grunden till all självständighet. Självständighet som möjliggör skilsmässor från dåliga relationer, omskolning eller bara känslan av att använda egna pengar. Att vara hemma länge med barn innebär en stor risk för att aldrig komma ikapp lönemässigt, dels så är man utan inkomst under själva hemmavarandet och dels blir det ett (arbets)livslångt glapp mellan ens egen lön och de som inte varit hemma. Det räcker alltså inte ens partner betalar in till ens pension under den tid man är hemma, hen måste fortsätta livet ut. För det vi tjänar ihop nu avgör vår framtida pension.

Om hemvårdsstödet ska innebära verklig frihet behöver man omfördela medlen och betala ut ett rejält belopp (jag förespråkar samma belopp som föräldrapenningen, ca 70% av förvärvsinkomsten) men under en kortare tid (tills barnet är ca 1,5 år anser jag). Som feminist förespråkar jag givetvis en rejäl jämställdhetsmorot också.  En annan viktig fråga är att höja föräldrapenningens golv (22, 04 € per vardag, mån-lör räknas som vardag), men det får bli ett annat inlägg en annan dag.

 

Väl rutet av socialnämnden!

Publicerat i Nyan 26 mars.

Mariehamns socialnämnd har i sitt remissvar gällande ny hemvårdsstödslagstiftning konstaterat att valfrihet inte är det samma som ökad jämställdhet. Ett påstående som nog var och en kommer fram till om man håller handen på hjärtat och har förnuftet till hands. Jag hävdar dessutom att jämställdhet ger frihet.

Barn ska få leka som de vill. Tjejer kan leka med bilar eller dockor, inget av dem är fel.
Barn ska få leka som de vill. Tjejer kan leka med bilar eller dockor, inget av dem är fel.

Det övergripande målet för den åländska jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma frihet och makt att forma samhället och sina egna liv. Ett jämställt uttag av föräldradagar jämnar ut löneklyftan mellan kvinnor och män. Barns vars föräldrar delar på hemmavarandet får en vidgad syn på vad man kan göra som flicka/kvinna respektive pojke/man. En lagstiftning som skapar normer om att även pappor ska vara hemma gör det lättare för män att kräva sin rätt att vara hemma från arbetsplatser där det inte är socialt accepterat.

Att kvinnor inte behöver vara beroende av en försörjare, att barn kan få bli den individ som hen vill vara utan könsnormer som står i vägen och att pappor kan välja att vara med sina barn – det kallar jag frihet!

Ingrid Johansson