Barnen ska stå i centrum

Anförande 24 maj 2019

När det gäller ensamförsörjartillägget konstaterar jag att extra tillskott av medel är välkommet men att det är farligt att satsa alla pengar där. Vi behöver ha ett paket med en mängd olika insatser. Viktigt att komma ihåg är också att de ekonomiska situationerna är olika bland ensamförsörjarna och att familjens ekonomi också påverkas av hur stort ekonomiskt ansvar den andra föräldern tar, om det finns en sådan. Dessutom betalas barnbidraget enbart upp till 16 år. Därför behöver vi jobba med andra frågor än bara ensamförsörjartill, vi behöver exempelvis jobba bort dolda avgifter i grundskolan. Gymnasialstadiet är också förknippat med kostnader som vi behöver arbeta med och få ned. I sammanhanget ska vi inte glömma de nya socialvårdslagarna som ger tydliga möjligheter till tidiga insatser.

Jaag också betona att denna grupp inte enbart är ekonomiskt utsatt utan också ofta har olika typer av sociala ansträngningar. Stress, eventuella infekterade relationer med barnens andra förälder, svårigheter att få ihop livspusslet är några exempel på detta. Vi behöver därför barnomsorg för de som arbetar på obekväm arbetstid, familjearbetare som någon gång kan hämta från daghem, hjälp med läxläsning, generellt familjestöd och andra stödjande åtgärder är exempel på åtgärder som kan vidtas. Pengar är mycket, men inte allt. En svag privatekonomi innebär stor press men vi ska komma ihåg att också ensamheten och det att bära ansvaret ensam för hela familjen kan vara minst lika tungt.

I samhällsbygget måste barnen få ta stor plats. Barnens frihet begränsas exempelvis av att vi inte har en fungerande kollektivtrafik och om det inte finns lekplatser och grönmiljöer för barnen att vistas i. Dessutom konstaterar jag att kommunala bostäder är viktiga i sammanhanget, barnen till ensamförsörjarna har ofta gått igenom sina föräldrars skiljsmässa – för att stärka det psykosociala välmåendet borde man också ha möjlighet att flytta till en ny bostad inom sin egen kommun så att hela livet inte förändras. Med de orden konstaterar jag att en förhöjning av ensamförsörjartillägget är välkommet men att vi inte kan tro att allt löses med det, oavsett hur högt vi höjer det.

Ingrid Zetterman (lib)

 

Människan i centrum

Anförande 22 maj 2019

Talman, jag tänker ägna liberalernas gruppanförande åt två saker; ensamförsörjartillägget i barnbidraget och utvärderingen av AMS.

När det gäller ensamförsörjartillägget konstaterar jag att extra tillskott av medel är välkommet men att det är farligt att satsa alla pengar där. Vi behöver ha ett paket med en mängd olika insatser. Viktigt att komma ihåg är också att de ekonomiska situationerna är olika bland ensamförsörjarna och att familjens ekonomi också påverkas av hur stort ekonomiskt ansvar den andra föräldern tar, om det finns en sådan. Dessutom betalas barnbidraget enbart upp till 16 år. Vi behöver därför jobba bort dolda avgifter i grundskolan, det är bra att den nya grundskolelagen tar tag med detta. Gymnasialstadiet är också förknippat med kostnader som vi behöver arbeta med och få ned. I sammanhanget ska vi inte glömma de nya socialvårdslagarna som ger tydliga möjligheter till tidiga insatser. Vi behöver individualisera socialvården och bedöma såväl risk- som friskfaktorer.

Därför vill jag också betona att denna grupp inte enbart är ekonomiskt utsatt utan också ofta har olika typer av sociala ansträngningar. Stress, eventuella infekterade relationer med barnens andra förälder, svårigheter att få ihop livspusslet är några exempel på detta. Barnomsorg för de som arbetar på obekväm arbetstid, familjearbetare som någon gång kan hämta från daghem, hjälp med läxläsning, generellt familjestöd och andra stödjande åtgärder är därför relevant att lyfta i sammanhanget. Pengar är mycket, men inte allt. En svag privatekonomi innebär stor press men vi ska komma ihåg att också ensamheten och det att bära ansvaret ensam för hela familjen kan vara minst lika tungt.

Talman. I samhällsbygget måste barnen få ta stor plats. Barnens frihet begränsas exempelvis av att vi inte har en fungerande kollektivtrafik och om det inte finns lekplatser och grönmiljöer för barnen att vistas i. Dessutom konstaterar jag att kommunala bostäder är viktiga i sammanhanget, barnen till ensamförsörjarna har ofta gått igenom sina föräldrars skiljsmässa – för att stärka det psykosociala välmåendet borde man också ha möjlighet att flytta till en ny bostad inom sin egen kommun så att hela livet inte förändras. Med de orden konstaterar jag, talman, att en förhöjning av ensamförsörjartillägget är välkommet men att vi inte kan tro att allt löses med det, oavsett hur högt vi höjer det.

Talman. Gällande utvärderingen av AMS är vi nöjda över skrivningen i utskottsbetänkandet som lyder ”Utskottet vill framhålla att arbetsmarknaden kontinuerligt förändras och att exempelvis digitaliseringen gör att de så kallade ”enkla jobben” minskar. Därmed är det viktigt att inte enbart myndigheten som sådan granskas, utan att dess verksamhetsområden utvärderas och särskilt sysselsättningsförutsättningarna.”

Vi vill se en omställning från bidrag till sysselsättning. Den enskilda mår inte bra av att vara utanför och för samhällets del vore det bättre med fler i sysselsättning. Dagens system är inte humana och inte heller effektiva. Vi behöver mer flexibilitet, vi behöver mer fokus på individens friskfaktorer och vi behöver se på helheter, inte på gamla strukturer. Det är bättre för individen om vi kan erbjuda sysselsättning och de offentliga instanserna behöver ta sitt ansvar. Att erbjuda sysselsättning är ett av de enklaste stegen för att stärka den sociala hållbarheten. Vi behöver också bli bättre på att informera det privata näringslivet om möjligheterna till stöd om du anställer marginaliserade grupper och vi borde också våga upphandla tjänster där företag som arbetar med sysselsättning kan premieras. Om alla ska blomstra så måste alla få vara behövda, genom hela livet. Tack

Vi måste tala om alkoholmissbruket!

Anförande 15 november 2016

Talman,

Det nalkas jul, en glädjehögtid sägs det men inte för alla. Vi i finans- och näringsutskottet har lagt stor vikt vid de som har problem.

Här i lagtinget har vi diskuterat den alarmerande situationen gällande ungas attityd och bruk av, framförallt, cannabis. I utskottet har vi också lyft alkoholen, och konstaterar att ”Missbruket drabbar alla åldersklasser oberoende socioekonomisk bakgrund och kön varvid insatser inte enbart bör riktas gentemot barn och unga.” För det är så att när vi nu går in i barnens högtid så finns det många barn vars värk i magen och oro ökar i samma takt som ölbackarna töms. Alkoholmissbruk drabbar aldrig bara den som är i ett beroende utan hela familjer. Därutöver visar de vuxna att när det ska firas så ska det göras med rusmedel – det fungerar direkt normerande för barnen. Vill vi barns väl så måste vi alltså arbeta med vuxnas alkoholbruk.

I juletid tänker jag också på de barn som inte visar terminsbetyget med stolthet i blick utan uppfattar att man återigen har ett betyg som stadfäster det personliga misslyckandet. Det skapar dålig självkänsla och i längden psykisk ohälsa. Diskussionerna i utskottet visade på behovet av paraplyperspektiv, det är svårt att diskutera hälsa i stuprör – vi behöver en holistisk syn på hälsa och se på helheter. När det gäller barns välmående måste vi få till ett väloljat maskineri mellan tredje sektor, barnomsorg, skola, socialkontor och ÅHS. Ett sektoröverskridande glädjekorn i sammanhanget är Ungdomens hus och att grundskolelagen revideras där barn med särskilda behov beaktas.

Barns hälsa, och ohälsa, visar på behovet av specialistkompetens, samordning och utveckling, det är därför bra att landskapsregeringen arbetar med kommunstrukturen. Att arbeta i en åländsk kommun är ofta ensamt och ansvaret blir därför oerhört stort, samtidigt som det är omöjligt att skapa expertkunskap inom smala områden. Jag är övertygad om att de kommunalt anställda gör sitt bästa och jag vet att det arbete de utför, med tanke på förutsättningarna, är enormt. Men förutsättningar är inte bra i för små organisationer.

Talman, en annan viktig punkt som utskottet lyft är hållbarhetsarbetet, ett arbete som inte ska separeras utan integreras. Hållbarhetsarbetet ska tydligt genomsyra allt arbete! Under diskussionen om Parisavtalet har frågan dryftats flitigt men konkreta åtgärder har efterfrågats – en viktig lösning är övergången till cirkulär ekonomi. Jag litar på att vicetalmannen arbetar för att öka kunskapen om och skapa intresse för allt vad det innebär. Och när jag en gång talar om hållbarhet så vill jag nämna det åländska jordbruket, dess produkter och dess ringeffekter. Vi talar ofta om ÅCA, chipsfabriken och andra, stora verksamheter – jag vill här nämna Åland som matdestinantion, vilket också utskottet lyfter. Åland har ett enormt och fantastiskt restaurangutbud som sysselsätter många. Vi har ett matkluster där det bara är några kilometer mellan jord och bord. Mat Åland är redan en välutvecklad näringsgren men har potential att ytterligare stärkas. Mat Åland bygger på många små företag men som tillsammans anställer många, inom branschen anställs högutbildade och lågutbildade. Framförallt skapar restaurangbranschen ett stort antal sommarjobbsplatser vilket ger våra åländska ungdomar attraktiv konkurrensfördel då de senare i livet söker jobb på andra marknader där det är mer ovanligt med arbetserfarenhet.Primärproducenternas produkters väg till restaurangernas bord är hållbarhet i en liten ask – maten flygs inte världen över, vi stärker vårt kulturarv genom matkulturen och vi skapar sysselsättning.

Slutligen Talman. Självstyrelsen och det svenska språket är en viktig fråga för liberalerna. Regeringen håller fast i frågan och arbetar aktivt. Då det gäller språket ska en sak hållas solklar, det är Finlands uppgift att kommunicera med Åland och ålänningarna på svenska. Det är Finland som har problem med att upprätthålla svenskan. Inte Åland! Jag har stor tillförlit till att Lantrådet, Talmannen, Ålandskommittén, Landshövdingen och alla andra som arbetar med frågan. Vi liberaler vill arbeta gränsöverskridande med frågan och skapa enighet, tillsammans är vi starka!

Tack Talman

 

 

Gott nytt år kära vänner!

Jag vill ge er några nyårslöften:

Jag kommer inte att avvika från mina grundläggande liberala värderingar bland annat om alla människors lika värde, god utbildning för alla och lika lön för likvärdigt arbete.

Jag kommer att fortsätta min kamp mot ett hållbart Åland och ständigt tänka på vad olika beslut ger för konsekvenser, inte bara här och nu utan också om 30 och 60 år.

Jag kommer att arbeta för att Åland ska ta sitt humanitära ansvar globalt och föra en antirasistisk och brobyggande politik.

Jag kommer att lyssna på de sakkunniga och ta till mig av deras kunskaper men också på ålänningarna i allmänhet, jag kommer inte att glömma att vissa har svårare att höras än andra. Därför tänker jag lyssna särskilt på exempelvis barn, unga, äldre och de som står utanför samhället av olika anledningar.

Jag kommer också att lyssna på mina kolleger i lagtinget och ta tillvara goda idéer som oppositionen levererar. Däremot kommer jag att vara bestämd i debatten då det kommer till mina grundvärderingar.

Med det vill jag önska er alla ett gott nytt år!