Demensvård med människan i centrum

Insändare 20 november 2018

Harry Jansson resonerar friskt runt den stora frågan demens och annan kognitiv svikt. Jag vill tydligt konstatera att en överhängande majoritet av personer med minnesproblematik får sin vård och omsorg av kommunerna. Det är inte heller ett område som kommer att skötas av kommunernas socialtjänst, KST. Vården som ges av ÅHS berör få av hela spannet minnessjuka. Omprioriteringen från en bäddavdelning till mer öppenvård i form av minnesmottagningen har lett till betydligt kortare köer får att få en diagnos. I den bästa av världar skulle det finnas läkarresurser till bägge två.

Men som konstaterat, den stora andelen personer med demens eller kognitiv svikt vårdas och får sin omsorg i hemmet eller på ett kommunalt boende. Att öka kompetensen i den kommunala sektorn är därför av största vikt. Vi liberaler har individen i fokus och då är det enkelt att se att vi behöver förbättra vård och omsorg där människan är, särskilt för denna grupp som är mycket sårbara vid förflyttningar.

Jag delar inte Harry Jansson uppfattning om att ett specialiserat boende skulle fördyra verksamheterna. Svenska socialstyrelsen skriver att: ”Särskilt boende specifikt anpassat för personer med demenssjukdom bidrar till bättre livskvalitet för personer med måttlig till svår demenssjukdom i jämförelse med blandat boende. Särskilt boende specifikt anpassat för personer med demenssjukdom bedöms vara kostnadseffektiva i jämförelse med blandat boende.” Det handlar, som jag ser det, om en förmåga att handla gemensamt och knyta samman kompetenser. Harry Jansson redogör själv i sin insändare om problematiken med kommunala samarbeten, det är aldrig individen och kvalitén på servicen som får stå i fokus för den typen av diskussion, utan det är alltid makt och pengar som blir huvudnumret. Sorgligt men sant.

Ingrid Johansson (lib)

 

 

 

Budget 2019

Anförande 13 november 2018

Talman. Det gäller att klara av att ha flera tankar i huvudet när budgeten debatteras. För å ena sidan har vi aldrig levt så gott som idag; vi lever länge, har offentliga skyddsnät, alla har rätt till skolgång och välståndet är utbrett. Å andra sidan ser vi orosmoln i horisonten; en svagare ekonomisk utveckling på Åland än i riket vilket ger lägre skattegottgörelse, våra viktigaste näringar – sjöfarten och primärnäringarna – kämpar och på andra sidan Delet är förståelsen svag för självstyrelsen och behovet av utveckling av densamma.

Det ställer krav på oss i lagtinget. Vi liberaler är mycket glada över att ekonomin nu äntligen är i balans och lyfter hatten för det gedigna arbete som utförts i landskapsregeringen och i andra myndigheter. Under lantrådets och finansministerns ledning har tydliga ramar getts och de har hållits i. Det är bra.

Talman, mycket har gjorts under de tre senaste åren men mycket kvarstår förstås. Så där som det alltid är. Vi liberaler ser särskilt behov av att utveckla konkurrenskraften, Finansministerns anförande visade tydligt på det behovet. Vi lever i en global verklighet, våra företag måste ha möjlighet att konkurrera på motsvarande villkor som våra grannar;

Vi behöver fortsätta verka för att stödja våra basnäringar. I andra tilläggsbudgeten som ännu behandlas i finans- och näringsutskottet finns projektplaner för att stärka Högskolans sjöfartsutbildning. Minister Asumaa har jobbat flitigt med bolagiseringsprocessen av Högskolan och den liberala gruppen stödjer arbetet fullt ut. Men det är inte bara sjöfarten som behöver stödjas. Vi ser också potential i att beforska och utveckla turismnäringen genom Högskolan, det är en annan prioriterad bransch för att hålla Åland på fötter. När det gäller turismen så är vi mycket glada över de omfattande satsningar som görs på kulturturismen; Pommern färdigställs i år, Kastelholm uppgraderas och på Bomarsund satsas det äntligen rejält. Att stödja och främja näringslivet i glesbygden är bland det bästa som kan utföras inom ramen för regionalpolitiken.

För att stärka Ålands konkurrenskraft behövs flera olika åtgärder. Skatteavdraget är ett positivt inslag i budgeten, liksom översynen av AMS verksamhet. Men vi behöver också förbättra möjligheterna för primärnäringarna att investera i smarta el- och bevattningssystem och industrins vattenbehov behöver sänkas genom exempelvis recirkulering. Det sparar pengar och är hållbart. När det gäller elförsörjningen och dess transiteringsavgifter så vet vi alla att det inte är den lättaste nöten att knäcka. Här borde vi hitta lösningar så snart som möjligt. Det finns också stort potential i cirkulär ekonomi, för vi vet att avfallet är en stor kostnad på Åland och desto mer vi kan få ut av det istället för att skeppa iväg det desto bättre är det. En annan viktig sak för konkurrenskraften är inflyttningen. Det är glädjande att inflyttningen fortsatt är stark och det har varit ett klokt beslut av landskapsregeringen att satsa på utbildning i svenska. Vi kan i budgeten läsa om erkännanden av yrkeskvalifikationer som en fortsatt viktig ingång till arbetsmarknaden. Så är det, i ett så litet samhälle som Åland är det viktigt att ta vara på varendaste kompetens – oavsett var den kommer ifrån.

Talman, samhället handlar inte bara om siffror och konkurrenskraft utan också om de människor som bor här. Förutom totalrenoveringen av socialvårdslagarna och grundskolelagen, fattigdomsåtgärder inom tandvården, kartläggning kring ekonomisk utsatthet och arbetet mot våld i nära relationer vill vi lyfta den lilla korta skrivningen om att Hälso- och sjukvårdsbyrån tillsammans med ÅHS ska planera en seniormottagning. För oss liberaler är detta en viktig fråga som vi fört fram under många år. Lantrådet Sjögren verkade för det under sin tid som hälsominister och i liberalernas äldrepolitiska program finns det med som en viktig fråga. Vård av äldre är ett särskilt kunskapsområde och vid sidan av satsningar på ÅHS ser vi potential i att Högskolan skulle ordna specialistutbildning inom området.

Slutligen talman, självstyrelsen. Det är bara att konstatera att Finland har svårt att hantera den åländska självstyrelsen. Den högerpopulistiska agendan smyger sig in i de flesta politiska rummen – splittrar och härskar. I den nationalistiska idévärlden är tanken om ett språk – ett folk – en nation en viktig grund, och Åland avviker. Med det inte sagt att alla är nationalister men idéerna växer sig allt starkare. Och vi är långt ifrån ensamma om att ha det svårt, det finns exempel på många plaster och mer extremt ser vi det till exempel i Polen och USA. När den liberala demokratin, så som vi känner den, ifrågasätts och nedmonteras krävs nya tag. Vi som följt Lantrådets, Finansministerns och tjänstemännens idoga arbete vet att det inte legats på latsidan, insatserna har varit många. Dessutom har vi, centern, moderaterna och socialdemokraterna besökt riksdagspartierna men det verkar inte finnas någon grogrund för en Ålandspolitik i Helsingfors. Diskussionen har påbörjats i självstyrelsepolitiska nämnden, vi liberaler hoppas att vi tillsammans når framgång i självstyrelsepolitiken. Arbetet kommer inte att avklaras under denna mandatperiod och vi behöver stå starka tillsammans.

Talman, med de orden kan jag konstatera att landskapsregeringen, med liberalerna vid rodret, tar ansvar, vi gör helt enkelt ett bra Åland bättre. Tack

Demens, minnesnedsättning och kognitiva störningar

Anförande stadsfullmäktige 30 oktober 2018

Ordförande, äldreomsorgen sätter de flesta partierna i arbete, vi ser alla att något behöver göras. Liberalerna har haft en äldrepolitisk arbetsgrupp som bland annat fördjupat sig i frågorna kring demens och kognitiv svikt. Demens kan ju drabba även yngre men lejonparten av de drabbade är äldre.

Till att börja med så vill jag förklara att jag använder begreppet demens genomgående för att det i huvudsak används i beredningen. Det finns dock viss begreppsförvirring och jag kan konstatera att ”demens” som diagnos strukits i Sverige. Lars-­Olof Wahlund, professor i geriatrik vid Karolinska säger att: ”Demens har en negativ klang och är omgärdat av både okunskap och fördomar. Därför är det bra och mer logiskt att kognition istället lyfts fram som det centrala begreppet. Minnes­nedsättning och andra kognitiva stör­ningar kan bero på många olika sjuk­domar och bristtillstånd, varav de som vi brukar kalla demenssjukdomar är några av dem”. Om detta resoneras inte i beredningen så vi lämnar det där hän men min poäng är att vi i framtiden måste bredda diskussionen från att bara prata demens.

Men ordförande, Det är en märklig beredning vi fått framför oss. Fullmäktige Roger Jansson mfl lämnade in en aktuell och mycket bra motion. Med tanke på den åldrande befolkningen och på hur demenssjukdomar ökar så blir jag förvånad över det svar som kommer från socialförvaltningen. Är inte detta en fråga att ta på större allvar?

I beredningen diskuteras vad som görs på ÅHS. På ÅHS utförs specialistvård och de har utredningsansvaret men de flesta med demens vårdas inom kommunen, i hemmet eller på ett boende. Det är vi som har ansvaret för dessa individer och för de för samhället oumbärliga närståendevårdarna. Det är vi!

I slutet av beredningen nämns kort om de antagna demensriktlinjerna, i dem kan man bland annat se att det finns ett stort behov av en kommunal demenskoordinator. Om det, eller andra frågor som tas upp i riktlinjerna, diskuteras ingenting. I riktlinjerna finns statistik och prognoserna säger att det år 2020 kommer att finnas 751 individer med medelsvåra eller svåra demenssjukdomar och för 2030 så är samma siffra över tusen. Det betyder att det skulle finnas 428 individer år 2020 som är i behov av dygnetruntomsorg, och siffran för 2030 är närmare 600. Idag torde det finnas drygt 60 specialanpassade demensplatser på Åland, varav under 40 är i Mariehamn. Ni hör ju själva – vi måste ta frågan på större allvar.

Vidare säger man att personer med demens inte behöver särskilda boenden och att de bra klarar att bo hemma. Men det finns rapporter om säger det motsatta. Socialstyrelsen i Sverige rekommenderar särskilt boende av följande orsaker: “Särskilt boende specifikt anpassat för personer med demenssjukdom bidrar till bättre livskvalitet för personer med måttlig till svår demenssjukdom i jämförelse med blandat boende. Särskilt boende specifikt anpassat för personer med demenssjukdom bedöms vara kostnadseffektiva i jämförelse med blandat boende.” Det ter sig alltså inte ens vara en ekonomisk fråga. Stödet som ges till denna klientgrupp behöver ha kompetens inom demenssjukdomar. I beredningen diskuteras inget om befintlig och behövlig kompetens. Vi behöver särskilda team med specialistkunskap för denna klientgrupp.

Närståendevårdarnas situation nämns inte heller. Alla som känner en som varit närståendevårdare vet hur otroligt tufft det är. Vilka skolningar erbjuder staden? Vilken avlastning erbjuds? Funkar det? Är folk nöjda? Jag saknar svar på dessa viktiga frågor.

På socialstyrelsens hemsida kan man läsa om nationella riktlinjer och kvalitetsindikatorer som är gällande i Sverige. Där konstateras bland annat att:

”Dagverksamheter för personer med demenssjukdom bör vara anpassade till sjukdomen och därigenom bidra till social samvaro, struktur och innehåll under dagen.

En annan viktig insats som rekommenderas är stöd till anhöriga i form av utbildning, individuellt anpassat stöd till unga anhöriga och relationsbaserat stödprogram

För att kunna erbjuda en god och personcentrerad vård och omsorg till personer med demenssjukdom är det viktigt att hälso- och sjukvården och socialtjänsten arbetar för att höja personalens kompetens inom detta område med hjälp av olika former av utbildningar.

Biståndshandläggares och LSS-handläggares beslut i olika ärenden som rör personer med demenssjukdom förutsätter en grundläggande förståelse för sjukdomen och dess konsekvenser”

Görs något av detta? Varför framgår det i så fall inte av beredningen? Det här är inga svåra saker att googla fram. Och de lokala demensriktlinjerna kan knappast vara främmande. Varför görs ingen omvärldsanalys? Varför knyts det inte an till framtagna riktlinjer?

Ordförande, liberalerna stödjer därmed förslaget om återremiss. Vår vision är:

  • Vi behöver ha ett specialiserat boende för de med demens sjukdomar. Boendet borde fungera som ett kompetenscenter. Här borde vi få till kommunöverskridande lösningar.
  • Stödja samordning och kompetensutbyten bland aktörerna som arbetar med årsrika.
  • Införa personcentrerad vård och arbeta i multiprofessionella team som fokuserar på de kvarvarande styrkorna
  • Ge alla rätten att påverka sin egen omsorg
  • Ge närstående rätten att få vara delaktiga, om patienten/klienten så önskar, och även få utbildning i den närdståendes sjukdomstillstånd
  • Se till att vi får ett team som är specialiserade inom demens bland närvårdarna
  • Höj statusen för närvårdarna, det är de som bäst känner klienterna

Tack ordförande.

Och som gott lästips kan ni följa denna länk: http://old.regeringen.ax/.composer/upload//socialomiljo/Demensseminarium_Christian_Andersson_forelasningsmaterial_241013.pdf

Bättre stöd för de med psykisk ohälsa

Insändare 10 oktober 2018

Det är alldeles strålande med förebyggande arbete, men vad händer med de som redan insjuknat? Den frågan är relevant att ställa sig när det gäller psykisk ohälsa. Det kommunala ansvaret är idag vagt formulerat och det är upp till kommunerna att bistå med frivilliga insatser. Reseda höll i måndags ett heldagsseminiarium om boendestöd och brukarinflytande. Folk från branschen vittnade om att stödet ser olika ut för olika kommuner men att det finns stora brister på hela Åland.

Specialsjukvården ges på ÅHS men stöd i hemmet är en kommunal fråga. Hemtjänst erbjuds, problemet är att hemtjänsten arbetar FÖR någon medan psykosociala insatser handlar om att arbeta MED någon. Det är två olika saker.

Det är en del i begreppet socialpsykiatri, något som fattas i den åländska lagstiftningen och som definitivt borde införas. Kumla kommun i Sverige skriver så här om ämnet: ”Socialpsykiatri är ett aktivitetsinriktat stöd i vardagen. Humanismen genomsyrar arbetssättet genom inkludering av och tydlig kollaboration med målgruppen. Normalisering kan skapas genom att socialpsykiatrins insatser ges i vardagen, i hemmet och på andra platser, utifrån planering eller vid behov.”  Här finns stort utvecklingspotential på Åland och arbetssättet borde införas brett så snart som möjligt. Inte bara för att det sparar pengar, utan framförallt för att det är mer humant och skapar större meningsfullhet i vardagen för de individer som lider av psykisk ohälsa.

Ingrid Johansson (lib)

Året 2017

Anförande 23 maj 2018

Talman. Hållbarhet har genomsyrat arbetet för landskapsregeringen under 2017 – det är tydligt. Vi har förstås många och flera svåra steg att ta när det gäller ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet men vi är väl på gång. Det är också glädjande att hållbarhetsarbetet väcker intresse för Åland som helhet, det stärker det åländska varumärket och borde också hjälpa till i den turistiska marknadsföringen av Åland. Vi är också oerhört glada över det breda intresset som allmänhet, näringsliv och det övriga Åland visar. Det är suveränt att hållbarheten redovisas i årsredovisningen och vi uppskattar särskilt att personalen involverats så tydligt genom intressentdialog. Kanske det är en delförklaring i att personaltrivseln ökat under 2017?

Talman. När det gäller ekonomin så är det förstås glädjande att vi har ett mycket gott årsbidrag. Det har varit en stor gemensam strävan inom hela landskapet. Det har hörts röster om att det effektivtetsarbete som genomförts under perioden har varit onödigt i samband med att resultatet för 2017 offentliggjordes. Jag delar inte den uppfattningen. Vi har framför oss stora utmaningar: vården blir dyrare, ett stort digitaliseringsbehov, en samhällsomvälvande förändring i det att artificiell intelligens och andra digitala verktyg förändrar omvärlden. Men talman, missförstå mig inte, jag ser positivt på framtiden just för att vi för en ansvarsfull ekonomisk politik: den gör att vi kan satsa på framtiden, att vi har råd. Den liberala gruppen uppmanar därför LR att fortsätta sin politik som har både hjärta och hjärna.

Talman. Då det gäller effektivitetsrevisionen vill jag kommentera några detaljer, förutom det att denna typ av revision alltid är bra för att det skapar utrymme för att göra interna förbättringar. Först ÅHS och system för mätande av produktivitet och effektivitet. Det är från min sida ett efterlängtat verktyg. Som i alla andra fall är Åland litet och system som används i stora sjukhusdistrikt blir för stora och dyra men ÅHS har ambitionen att arbeta fram en enklare modell. Jag känner stor förströstan att det kommer att bli riktigt bra, rätt kompetens finns på plats! Ett sådant verktyg kommer att stödja dels i kvalitetssäkring men också i det ständiga utvärderingsarbetet om vilken vård som ska ges på Åland och vilken som ska köpas utifrån. Här är också viktigt att poängtera de privata vårdaktörerna på Åland.

När det gäller det nya löne- och personaladministrativa systemet konstaterar jag att det är mycket efterfrågat, också från finans- och näringsutskottets sida. Jag hoppas verkligen att det kommer på plats inom utsatt tid. Det är mig väl känt att landskapsregeringen arbetar aktivt med personalpolitiken men för att ha riktig koll så behövs ett bättre system. Och vidare om personalen; vi stödjer starkt en fortsatt satsning på att möjliggöra distansarbete, det är en viktig del både i att vara en modern arbetsgivare men också i det att enklare kunna rekrytera och i det att som landskapstjänsteman förbättra möjligheterna att bo i skärgården. Vi delar landskapsregeringens åsikt om att det ska ställas motsvarande krav vad gäller tidsåtgång och resultat som på arbete utfört på den ordinarie arbetsplatsen och att inga krångliga, administrativa system behövs.

Talman, avslutningsvis vill vi tacka förvaltningen, tjänstemännen, personalen, ministrarna och alla andra som bidragit till Åland fortsättningsvis är en av de bästa platserna att bo på och verka i.

Samarbete kring cancer är viktigt och bra!

Insändare 27 mars 2018

Cancerföreningen gör tillsammans med Medimar en viktig insats när de inför frivillig undersökning för att tidigt upptäcka prostatacancer. Det som är bra och viktigt att understryka är att projektet består av både PSA-provtagning och läkarens fysiska undersökning av prostatan, vilket också påpekades av Mathias Grunér, vd på Medimar, när nyheten lanserades. Enbart PSA-provtagning, har med all rätt ifrågasatts, på grund av att testet är relativt opålitligt.

I de fall cancer hittas så tar ÅHS vid som vårdaktör. Detta betyder i praktiken att vi nu står inför ett trepartssamarbete mellan en förening, en privat vårdaktör och med det offentliga ÅHS. Det är bra och också något som betonas i Regeringen Sjögrens regeringsprogram. När vi jobbar tillsammans så är vi oslagbara. Vi vill därför rikta vårt varmaste tack till Cancerföreningen och Medimar för detta mycket goda initiativ!

Ingrid Johansson (lib)
Annette Holmberg-Jansson (mså)
Vice ordförande och ordförande vid ÅHS

Framtidens sjukvård och äldreomsorg

Anförande i budgetdebatten 15 nov 2017

Talman

ÅHS verksamhet berör, den går rakt in i varenda en ålännings hjärta. En god vård är prioriterat av oss alla men sjukvården står inom hela västvärlden för stora utmaningar, två av de stora utmaningarna är de ständigt ökande kostnaderna och kompetensförsörjningen.

De ökande kostnader gör att vi måste våga se på strukturerna. Vi kommer inte att klara av att föra in alla nya tekniker, mediciner och tjänster utan att göra något åt befintlig verksamhet. Införandet av ett nytt vårdsystem och andra it-satsningar borgar för en mer effektiv vård – att fler på sjukhuset kan bedriva mer vård och mindre administration. Men vi behöver också göra mer av det förebyggande arbetet, det är bra att det förebyggande arbetet står i centrum för de nya socialvårdslagarna men det behöver stärkas generellt inom hela vårdkedjan. Exempelvis i riktlinjerna för demensvård, som under året ska uppdateras, konstateras det att vi generellt satsar mycket pengar på den mest specialiserade och dyraste vården – vi kan göra mer tidigare. Ett exempel på en konkret och förebyggande insats är screening av psykisk ohälsa i grundskolan, en sådan motion lämnades in på liberalernas höstmöte av 16-åriga Moa Holsten och det kommer jag att arbeta för i ÅHS styrelse.

När det gäller kompetensförsörjningen är det ostridbart så att hyrläkare är dyrt och bryter kontinuiteten i vården. ÅHS jobbar mycket idag med läkarrekrytering, det är en fråga som genomsyrar hela organisationen. Liberalerna tycker att tiden är mogen att även på Åland dra större nytta av sjuksköterskornas kompetens och aktivt arbeta med deras professionsutveckling, och därmed löneutveckling. Sjuksköterskemottagning, nämnde moderaternas ordförande i sitt gruppanförande, det är ett steg. Ett annat är att ta steget än längre och införa mottagning med expertsjuksköterskor, eller advanced practice nurses som det internationellt benämns, det vill säga mottagning av sköterskor som har en specialistutbildning vilket ger dem rätten att överta vissa läkaruppgifter. Denna utveckling är inget nytt utan sker runt om i världen, för att kunna dra nytta fullt ut av en sådan verksamhet krävs förändringar i Valviras regelverk. Diskussionen pågår just nu i Finland och landskapsregeringen kunde ta en aktiv roll i den processen.

Men talman, gällande kompetensförsörjningen är kanske det viktigaste att folk är friska och på jobb, därför är det oerhört glädjande att sjukskrivningstalen just nu är rekordlåga på ÅHS.

Talman. Jag vill också beröra äldrepolitiken. Den demografiska utvecklingen är en stor utmaning. Att konstatera det, det är inte att diskrimminera de årsrika, det är att se verkligheten för vad den är och ha beredskap att möta framtiden. Ålderismen, alltså diskrimminering av de årsrika, är ett oskick som förhindrar en positiv samhällsutveckling – för den åldrande befolkningen är både en utmaning men också en tillgång. Stora delar av tredje sektorn består av de äldres engagemang, närståendevårdarna gör en oerhörd insats inom vårdsektorn och flera vill delta i arbetslivet längre. Det är bra! Vi behöver arbeta vidare med att ge goda förutsättningar för att allt det goda ska fortsätta. Men vi behöver också jobba på nya sätt, Högskolans projekt mot psykisk ohälsa bland äldre är ett gott exempel.

Men en allt äldre befolkning innebär också fler multisjuka och personer som lever många år med en sjukdomsbild. Det ställer nya krav, alla vet att vårdtyngden kraftigt ökat de tjugo senaste åren på de kommunala boendena. Det betyder att vi behöver tänka nytt;

  • vi behöver satsa på tekniska lösningar så som medicineringsrobotar, självvändande sängar och vård på distans
  • vi behöver införa kvalitetssäkrande krav på verksamheter för att få ekonomiskt kloka men framförallt humanistiskt värdiga vård- och omsorgskedjor
  • vi behöver ett kunskapslyft med fler geriatriska specialister på närvårdar- och sjuksköterskenivå och dessutom behövs demensspecialister.

Kommunreformen är också central för att klara framtidens äldreomsorg. Flera kommunerna säger ofta att de inte klarar av nya pålagor, inte klarar av att upprätthålla specialistkunskap och saknar investeringskapacitet. Det behöver morgondagens kommun klara.

Till sist talman, när de det gäller den åldrande befolkningen så behövs också ett tvärsektoriellt perspektiv: vi behöver arbeta med fysisk planering, med brytande av ensamhet, med fysisk aktivitet, med deltagande och med demokratiska frågor. Talman, jag tror att det är dags att vi efter valet 2019 ska ha en minister med särskilt ansvar för specifikt äldrepolitiken.

 

Läkarbristen – ett humanistiskt och ekonomiskt dilemma

Insändare 25 okt 2017
Läkarrekryteringen är en av de viktigaste framtidsfrågorna för den åländska vården och ligger högt upp på ÅHS agenda. Ändå kan vi konstatera att det är mycket svårt att få kompetent personal. Frågan är mångfacetterad och behovet av fler läkare är ett internationellt problem. En av de specialistgrupper som det är särskilt ont om är allmänläkare, de som bland annat jobbar på hälsocentralerna.
Att det saknas läkare på hälsocentralerna är problematiskt, det ska vara lätt att få tillgång till primärvården. Att satsa på tidiga insatser är både ekonomisk och humanistiskt, det framhåller alltid Lantrådet, och tidigare hälsominister, Sjögren och jag håller med. Det skulle göra gott för Åland och ålänningarna att de som uppsöker en hälsocentral skulle få möta erfaren personal.
Så vad gör ÅHS åt saken? Svaret är att mycket görs. Det anlitas rekryteringsbolag, det deltas i mässor, ordinarie läkare, och ÅHS som helhet, gör sitt bästa för att arbetsvistelsen på ÅHS ska bli så bra som möjligt för de som kommer hit så att de vill komma igen och mycket, mycket mer. Det räcker tyvärr inte eftersom konkurrensen om läkare är benhård. Intressant är att den högkvalitativa städningen ses som ett stort plus bland de läkare som kommer hit.
Vi behöver alltså fortsätta göra det vi gör idag samtidigt som vi vidtar nya och andra åtgärder. Jag ser två saker som särskilt intressanta. Det ena är samarbetet med privat sektor, vi behöver tillsammans bygga upp ett väloljat maskineri. Det andra är att nyttja sjuksköterskors kompetens i högre utsträckning. Att sjuksköterskor tar över läkaruppgifter är ingen ny tanke; det finns specialistutbildningar för sjuksköterskor att gå, det praktiseras på många ställen redan idag och det forskas i området. Jag tror att det är en viktig framtidslösning, om alternativet är hyrläkare så skulle specialistsjuksköterskor med läkaruppgifter skapa bättre kontinuitet för patienterna, det skulle vara billigare och sjukskötaryrket skulle utvecklas. En sådan utveckling med utökat ansvar måste givetvis följas av utökad lön.
Ingrid Johansson (lib)
Viceordförande ÅHS

Låginkomsttagare får lägre högkostnadsskydd!

Talman

Landskapsregeringen har lyft ett av våra viktiga verktyg för att kunna garantera välfärd åt alla, högkostnadsskyddet. Högkostadsskyddets syfte är att skapa ett kostnadstak för medborgarna, sjukvårdskostnaderna ska helt enkelt inte bli övermäktiga. Nu föreslås en ett helt nytt system för högkostnadsskyddet, ett system som tagits fram i dialog med personal, efter höranden med intressenter och som styrelsen, bestående av såväl regerings- som oppositionspartier, enhälligt godkänt. Genom systemväxlingen anpassar landskapsregeringen vårdavgifterna till verkligheten.

Kort vill jag först kommentera de unga för att sedan tala om pensionärerna. Idag studerar de flesta minst tre år efter gymnasiet, därför är det klokt att justera upp åldersgränsen från 18 till 20 när det gäller ett lågt högkostnadsskydd för barn och unga. Liberalerna har alltid varit positiva till ett familjetak så det gläder oss att ministern uttalat sig om att han är intresserad av att införa ett sådant då tekniken möjliggör det.

Talman, då det gäller de äldre: tidigare har pensionärer varit en homogen grupp som i hög grad består av sjuka och ekonomiskt utsatta. Idag är de yngre pensionärerna en blandad grupp där många är friska och har en relativt god ekonomi. Det är därför bra att vi ser mindre på ålder i den gruppen och mer på individernas betalningsförmåga. Det som föreslås är att man inte längre får ett lägre högskostnadsskydd då man fyller 65, det träder i kraft först då man fyller 75. Istället införs lågt högkostnadsskydd för de med allra lägst inkomster. Jag vill poängtera, eftersom at jag förstått att det råder oklarhet i frågan, att även pensionärer med lägre inkomster tar del av de låga högkostnadsskydden för låginkomsttagare. Det betyder att fattiga pensionärer de facto får så gott som samma högkostnadsskydd som idag.

Men viktigast av alla ändringar, talman, är att de ekonomiskt svaga i arbetsför ålder får lägre högkostnadsskydd. Det har varit orimligt att långtidsarbetslösa, deltidsarbetare och lågavlönade ska ha samma högkostnadsskydd som medel- och höginkomsttagare. Särskilt med tanke på att hälsa och privatekonomi hänger ihop. I sin helhet betyder förslaget att vi minskar risken för att ålänningar inte har råd att besöka vården – oavsett ålder. Det tycker vi liberaler att är bra och vi stödjer förslaget i sin helhet.

Tack Talman

 

Sjukvård, psykisk hälsa och jämställda löner

Talman

I och med landskapsregeringens antagande av hållbarhetsrådets strategiska utvecklingsmål som lyder: ”Välmående människor vars inneboende resurser växer” borgar landskapsregeringen för att vi fortsätter arbeta aktivt med förebyggande arbete men också att vi ställer om synen på patienter och klienter genom att vi börjar se på vilka kvarvarande styrkor som personer i behov av vård eller stöd har. Att se till de kvarvarande styrkorna är bra, det är humanistiskt och det är modernt. Det är en utveckling som jag varmt välkomnar!

Och på tal om att stärka människor; Astrid Lindgren har sagt: ”Har jag lyckats förgylla en enda dyster barndom så är jag nöjd.” Jag säger så här: Lyckas vi förebygga en enda unges psykiska ohälsa är det en ovärderlig insats. Jag stödjer därför landskapsregeringens tydliga satsning på psykisk hälsa i allmänhet och i synnerhet de satsningar som görs för barn och unga.

Talman, jag vill också diskutera ÅHS. ÅHS arbetar strategiskt med effektivitets- och utvecklingsfrågor. Låt mig ge ett exempel: Vid ÅHS kommer riktlinjer för kompetensutveckling och fortbildning att tas fram. Att rätt personal går den utbildning eller fortbildning som det finns faktiskt behov av vid organisationen kommer att förbättra vårdkvalitén utan att det kostar mera pengar. Vidare vill jag lyfta satsning på dagkirurgi och MR-apparat som också kommer att höja vårdkvalitén, och på sikt till och med spara pengar.

Och när vi talar om besparingar. Jag har all förståelse för oron som skapas ute i samhället när det aviseras sparkrav inom vården. Jag vill därför poängtera att de utredningar som ska göras 2017 inför budgetering 2018 alla berör antingen organisation eller om icke-vårdrelaterade enheter.

Talman. Jag vill också lyfta fram personalen. Personalens välmående är a och o, därför är personalhälsan ett prioriterat område inom ÅHS trots att sjukskrivningstalen vid ÅHS inte är över det normala för branschen. Personalen är den viktigaste resursen i nästan vilken organisation som helst. Därför har ÅHS arbetat med att minska antalet personal som går på korta förordnanden och det arbetet fortsätter, för att personalen är viktig kommer företagshälsovården att upphandlas och för personalens skull ska ÅHS arbeta strategiskt med personalenkäter för att förbättra personalens hälsa och arbetsmiljö.

Slutligen talman vill jag resonera lite kring framtiden. I Sverige konstaterar såväl SCB som rekryteringsbolag att det kommer att råda stor brist på vårdpersonal i framtiden.  Också på finskt håll kommer vi att stå inför brist på vårdpersonal och särskilt svenskspråkig sådan. Det betyder att vi på Åland kommer att möta mördande konkurrens om vårdpersonalen, samtidigt som vi har stora pensionsavgångar att möta här hos oss.

Så vad betyder detta för vården? Jo, att vi måste arbeta aktivt med hur vi bygger upp våra vårdkedjor och att vi måste vara en attraktiv arbetsplats. Därför är det så bra att vi verkställer jämställda löner, med en för låg lönesättning kommer vi att få brist på vårdpersonal och det sista vi har råd med är lösa situationen med bemanningsföretag. Jag tror att det arbete vi gör nu med arbetsvärderingsprocesser, även om det är dyrt, kommer att bli en sparåtgärd i framtiden. Och när det gäller vårdkedjor så behöver vi arbeta strategiskt, i den frågan skulle jag gärna se att landskapsregeringen skulle se på möjligheten att införa kvalitetsindikatorer. Det skulle minska kostnader och höja livskvalitet.

Tack talman.