Förra veckan träffade jag, Katrin Sjögren och Cita Nylund en kvinna med stor erfarenhet från sjuk- och socialvården. Den vi mötte är inte personal utan har erfarenhet av vården på grund av vårdbehov inom familjen. Jag lärde mig massor av mötet och kan konstatera att vi bör få till följande inom vården:
1. Vi behöver bedriva personcentrerad vård där olika vårdenheter arbetar tillsammans. Det är inte rimligt att den som är i behov av vård får orders och kontraorders från olika avdelningar. Då hamnar till sist vårdtagaren som den som tvingas fatta beslut om vilken vårdstrategi som är bäst. Orimligt som sagt!
2. Direkt då man konstaterar att vården kommer att bli omfattande/långvarig ska man få en egen läkare och sköterska. Man ska inte behöva dra sin historia gång på gång!
3. Kontakten mellan sjukhusets socialsekreterare och kommunens sociala förvaltning ska vara tät. Är man drabbad av svår sjukdom kan man inte kräva att man ska orka ta reda på vilka ersättningar man har rätt till och vilket stöd man kan få. Kommunens socialtjänst ska agera aktivt!
I övrigt kan jag konstatera att om man känner sig ur fas och grinig kan man alltid prata med någon som är i stort vårdbehov. Det skänker en perspektiv och tacksamhet.