Jag letade länge efter min politiska hemvist, jag försökte placera mig själv i ett höger- eller vänsterfack men kände inte att jag hörde hemma i något av dem. Jag har alltid vetat är att jag inte är konservativ och inte heller socialist. Däremot har jag alltid vetat att jag vill att politiken ska vara framåtsyftande och kunskapsbaserad. Den ideologiska tradition som står för progressivitet (ungefär ”framåtsträvan”) är liberalismen. Det är liberaler som jobbat för lika rösträtt, tryckfrihet och mänskliga rättigheter. För mig är det viktigt att vara med i en tradition där kunskap går före tyckande och där man inte står med fötterna cementerade i föreställningar om vem som ska göra vad eller i klassanalyser. Vi lever i en föränderlig värld och politiken måste hänga med!

I dagens samhälle är många liberaler. Inom socialdemokratin hittas många socialliberaler och inom borgarpartier hittas marknadsliberaler men hos sossarna finns socialister och inom högern finns konservativa. Jag har därför sökt mig till ett parti som är helt liberalt. På Liberalernas hemsida kan man läsa att: ” Liberala värderingar: alla människors lika värde, frihet under ansvar och jämställdhet, ligger till grund för vår verksamhet. Var och en ansvarar själv för att forma sitt liv och politikens och samhällets roll är att skapa förutsättningar för människors aktiviteter. Politikerna skall inte styra människors liv men för att alla skall ha likvärdiga möjligheter krävs ett solidariskt tänkesätt och insatser från samhällets sida för att balansera upp ojämlikheter.” Detta stödjer jag till 100 %.

 

På begäran: Bonusmaterial för nördar

Om man är intresserad av ideologiska frågor rekommenderar jag en kopp kaffe och fortsatt läsning, detta avsnitt är ganska långt. Det är skrivet för att en god och klok vän till mig ville veta mer. Om du vill veta mer skriv då gärna till mig (ingrid(AT)ingrid.ax)!

Vad betyder då liberalismen för mig i den vardagliga politiken? Hur översätts dessa vackra ord till praktisk politik? Mycket av ens ideologi sitter i hjärtat, det går inte på förhand att säga hur jag kommer att rösta men med hjälp av texten nedan hoppas jag att ge en känsla för hur jag i praktiken kommer att agera.

Progressiv är framåtsyftande och kunskapsbaserad. Framåtsyftande är att se att det bättre samhället finns i framtiden, det var inte bättre förr. Detta betyder att jag inte rädd för att hitta nya lösningar på gamla problem. Samhället utvecklas i rasande takt och vi måste spränga glastak, vrida på gamla sanningar och vara innovativa. Kunskapen ska ligga till grund för beslut, vi måste ifrågasätta våra föreställningar om de olika samhällsmekanismerna.

Exempel. Fler barnomsorgsplatser behövs. Faktum: Familjer nyttjar parkverksamheten i låg utsträckning. Gammal lösning: Bygg nytt daghem och låt parken förfalla alternativt betala för en park som ingen nyttjar. Min lösning: Gör om parkerna till ur och skur daghem med mat från skolor eller hemvård. Stöter man på problem? JA, lagen måste ändras (alla daghem måste ha en rumsyta om 10 m2 per barn oavsett typ av barnomsorg) – Låt oss ändra lagen!

Exempel. Vi vill inte att våra ungdomar börjar röka. Vi tycker att det är bra att de hänger på rökfria ungdomsgårdar. Mekanism: på ungdomsgården går kompisarna ut för att röka, av sociala skäl och grupptryck börjar fler röka. Slutsats: Ungdomsgårdar är bra men de gör inte att ungdomar låter bli att röka. På temat hittade jag denna fantastiska text, den förklarar det hela mycket pedagogiskt.

Människors lika värde är centralt och stark förknippat med lika behandling. För att kunna behandla alla lika/likvärdigt krävs att vi ser på människor som enskilda individer, inte som kön, ålder eller etnicitet. För att kunna se bortom de yttre attributen måste vi vara normkritiska. Det är inget man bara kan bestämma sig för, det är ett stort och brett kunskapsområde. De som arbetar vid våra myndigheter måste utbildas så att de får på sig normkritiska glasögon. För att människor ska värderas jämlikt och jämställdt krävs att dagis, skola och arbetsliv är medvetna och arbetar aktivt med diskrimineringsfrågor. Det offentliga bör utbilda sin pedagogiska personal och bör som arbetsgivare vara ett föredöme. För mig är det en självklarhet att föra en icke-nationalistisk, antirasistisk och brobyggande politik.

Frihet under ansvar betyder att varje medborgare har rätt att agera som hen vill inom lagens ramar. Samhället ska inte vara moraliserande. Att människor ska äga rätt att styra över sina liv betyder inte att samhället ska subventionera varje individs val.

Exempel. Varje familj ska få bestämma vem som ska vara hemma med barnen. Samhället bör dock bara subventionera de former av hemmavarande som uppnår ekonomiska mål, familjepolitiska mål och jämställdhets mål. Det vill säga: samhället ska inte betala för, och därmed uppmuntra,  en förälder att stanna hemma länge på hemvårdsstöd.

Jämställdhet betyder att män och kvinnor har lika möjligheter, skyldigheter och rättigheter. Som feminist erkänner jag kvinnor som grupp som det underordnade könet. Jämställdheten kan aldrig gå för långt, om det bara är kvinnor i maktposition så är det lika ojämställt som när män besitter den största makten. På Åland vill jag att vi ska arbeta med jämställdhet i alla frågor. Könsaspekten är mycket sällan irrelevant, den är viktig i allt från hur sjukdomar diagnosticeras till kollektivtrafikens turlistor och hur medel till tredje sektorn fördelas.

Lika möjligheter är bland annat att en svag socioekonomisk situation som barn inte ska behöva betyda det samma livet ut. För att bryta ett livslångt utanförskap är norm om tidig dagisstart en väg att gå och högkvalitativ skola ett måste. Lika möjligheter kräver också att dagis och skola ska vara helt gratis för de med svagare ekonomi, att samhället delfinansierar fritidssysselsättningar och att samhället kan fungera som stöd om det sociala skyddsnätet saknas.

Tack för att du orkade läsa! Om det är till någon tröst kan du nu officiellt klassa dig som nörd och som alla vet är det nördarna som styr världen.