Människan i centrum

Anförande 22 maj 2019

Talman, jag tänker ägna liberalernas gruppanförande åt två saker; ensamförsörjartillägget i barnbidraget och utvärderingen av AMS.

När det gäller ensamförsörjartillägget konstaterar jag att extra tillskott av medel är välkommet men att det är farligt att satsa alla pengar där. Vi behöver ha ett paket med en mängd olika insatser. Viktigt att komma ihåg är också att de ekonomiska situationerna är olika bland ensamförsörjarna och att familjens ekonomi också påverkas av hur stort ekonomiskt ansvar den andra föräldern tar, om det finns en sådan. Dessutom betalas barnbidraget enbart upp till 16 år. Vi behöver därför jobba bort dolda avgifter i grundskolan, det är bra att den nya grundskolelagen tar tag med detta. Gymnasialstadiet är också förknippat med kostnader som vi behöver arbeta med och få ned. I sammanhanget ska vi inte glömma de nya socialvårdslagarna som ger tydliga möjligheter till tidiga insatser. Vi behöver individualisera socialvården och bedöma såväl risk- som friskfaktorer.

Därför vill jag också betona att denna grupp inte enbart är ekonomiskt utsatt utan också ofta har olika typer av sociala ansträngningar. Stress, eventuella infekterade relationer med barnens andra förälder, svårigheter att få ihop livspusslet är några exempel på detta. Barnomsorg för de som arbetar på obekväm arbetstid, familjearbetare som någon gång kan hämta från daghem, hjälp med läxläsning, generellt familjestöd och andra stödjande åtgärder är därför relevant att lyfta i sammanhanget. Pengar är mycket, men inte allt. En svag privatekonomi innebär stor press men vi ska komma ihåg att också ensamheten och det att bära ansvaret ensam för hela familjen kan vara minst lika tungt.

Talman. I samhällsbygget måste barnen få ta stor plats. Barnens frihet begränsas exempelvis av att vi inte har en fungerande kollektivtrafik och om det inte finns lekplatser och grönmiljöer för barnen att vistas i. Dessutom konstaterar jag att kommunala bostäder är viktiga i sammanhanget, barnen till ensamförsörjarna har ofta gått igenom sina föräldrars skiljsmässa – för att stärka det psykosociala välmåendet borde man också ha möjlighet att flytta till en ny bostad inom sin egen kommun så att hela livet inte förändras. Med de orden konstaterar jag, talman, att en förhöjning av ensamförsörjartillägget är välkommet men att vi inte kan tro att allt löses med det, oavsett hur högt vi höjer det.

Talman. Gällande utvärderingen av AMS är vi nöjda över skrivningen i utskottsbetänkandet som lyder ”Utskottet vill framhålla att arbetsmarknaden kontinuerligt förändras och att exempelvis digitaliseringen gör att de så kallade ”enkla jobben” minskar. Därmed är det viktigt att inte enbart myndigheten som sådan granskas, utan att dess verksamhetsområden utvärderas och särskilt sysselsättningsförutsättningarna.”

Vi vill se en omställning från bidrag till sysselsättning. Den enskilda mår inte bra av att vara utanför och för samhällets del vore det bättre med fler i sysselsättning. Dagens system är inte humana och inte heller effektiva. Vi behöver mer flexibilitet, vi behöver mer fokus på individens friskfaktorer och vi behöver se på helheter, inte på gamla strukturer. Det är bättre för individen om vi kan erbjuda sysselsättning och de offentliga instanserna behöver ta sitt ansvar. Att erbjuda sysselsättning är ett av de enklaste stegen för att stärka den sociala hållbarheten. Vi behöver också bli bättre på att informera det privata näringslivet om möjligheterna till stöd om du anställer marginaliserade grupper och vi borde också våga upphandla tjänster där företag som arbetar med sysselsättning kan premieras. Om alla ska blomstra så måste alla få vara behövda, genom hela livet. Tack

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *