Anförande 26 april 2017
Talman,
Känslorna går höga i denna debatt, och ingen är väl förvånad. Ett meddelande av denna kaliber ska diskuteras och debatteras friskt. Det jag däremot är en aning förvånad och besviken över är en del av de osakliga inläggen från oppositionspartierna, med centern i förarsäte.
- När landskapsregeringen rustar för att vi även i framtiden ska kunna ha en god välfärd och ha råd att föra regionalpolitik, då svarar oppositionen med ” landsbygdens skolor skall läggas ner enligt landskapsregeringen.”
- När landskapsregeringen med majoritet i lagtinget vågar visa handlingskraft och arbeta för resultat med en majoritet i lagtinget bakom sig, då skriker oppositionen; ”antidemokrati”.
- När landskapsregeringen säger till nordvästra Åland, bra jobbat med KST, fortsätt med det och bygg vidare, då säger oppositionen: ”vi blir dunkade i huvudet och LR säger att vi gör fel”.
- Centern går ut med att man ”vill samla hela Åland”, några månader efter det landskapsregeringen hållit i flertalet work shops med deltagare från just hela Åland.
Och vad leder denna hätska debatt till, denna skrämselpropaganda? Mitt svar är enkelt; det leder till mer oro, mer splittring och mindre framtidstro. Debattera ska vi men inte sätta skräck i befolkningen.
Talman. Låt mig övergå till en faktisk del i kommunreformen som jag tror att kommer att bidra till ett bättre framtida Åland, det gäller samarbeten. Vi har flera kommunalförbund och otaliga samarbetsavtal och de visar med all önskvärd tydlighet att kommunerna idag inte klarar av sina åtaganden på egen hand, var och en för sig. Vi har idag sex kommunalförbund: Oasen, Södra Ålands högstadiedistrikt, Norra Ålands högstadiedistrikt, Ålands omsorgsförbund, Mise samt Ålands kommunförbund. Därtill finns 160 kommunala avtal och samverkansformer.
Talman, missförstå mig inte, jag förespråkar samarbete och i flera frågor kommer vi sannolikt att samarbeta även i framtiden. Det är min fromma förhoppning. Däremot kommer avtalsparterna vara betydligt färre och arbetet därmed betydligt smidigare. De med insikt i det kommunala känner till hur energikrävande avtalsförhandlingarna är och dessutom mycket resurskrävande, resultaten har dessutom i flera fall uteblivit eller krävt mångåriga processer. Fokus har alltså hamnat fel, det har handlat om stridigheter om vem som ska betala för vad, vem som ska ha ordförandeposter och vem som ska ha vilket inflytande istället för på innehållet. Jag tror att alla ser att kommunala samarbeten i framtiden kommer att fungera smidigare och enklare med färre parter och färre avtal. Med mindre avtalsbyråkrati, eller avtalsdjungel som ledamot Harry Jansson benämnde det häromdagen, kommer tjänstemännen att kunna fokusera på innehåll.
Och talman, våra tjänstemän behöver arbeta med innehåll. De stora pensionsavgångarna kommer att skapa brist på kompetent personal. Kommunreformen handlar alltså mer om att kunna tillgodose framtida personalbehov än att minska personalstyrkan. Minskningen kommer att ske organiskt, vare sig vi vill det inte eller inte. Jag konstaterar att kommunreformen inte kommer att rasera den kommunala servicen och välfärden, tvärtom det är en grundförutsättning för de samma.