Anförande 17 september 2018
Talman. Extra anslaget handlar om en gigantisk regionalpolitisk satsning i form av grundläggande infrastruktur på den åländska landsbygden och skärgården. För oss liberaler är extra anslag inget märkvärdigt utan en normal mekanism i enlighet med självstyrelselagen. Vi i utskottet har fördjupat sig i systemet och konstaterar att förarbetena visar att systemet efter 1993 är meningen att fungera på samma sätt som det tidigare extra ordinära anslaget. Däremot har praxis förändrats.
Extra anslaget berör dels brouppdatering och kortrutt. Två frågor som denna landskapsregering ärvt av tidigare landskapsregeringar. Det finns gediget utredningsmaterial för bägge frågor, där kortrutten utretts för två miljoner euro. Det är förvånande att centern, och särskilt tidigare inframinister reserverar sig mot det förslag som hon själv tagit fram.
Jag noterar att reservanterna också säger att man vill kvalificerad majoritet i lagtinget för att köpa in nytt tonnage. En fråga som jag svårligen kan se att skulle få kvalificerad majoritet då stora delar av lagtinget talar om totalentreprenad.
Det är bra att landskapsregeringen driver vidare de projekt som lagtinget i demokratisk ordning beslutat om.
Talman. Jag konstaterar slutligen att större infrastrukturella projekt är kantade med ifrågasättande och missnöje. Trots att jag inte var gammal kommer jag ihåg missnöjet med nya Godbyvägen, men jag tror inte att någon vill vara utan den vägen idag. Om man lite ser ovan om horisonten kan jag konstatera att ett parti i Göteborg som inte vill ha Västlänken gick kraftigt framåt det senaste valet. För det är så talman, att det alltid är enkelt att säga nej. Men att leverera trovärdiga motförslag är uppenbarligen svårt. Infrastruktur skapar utveckling och nya möjligheter, och att inte underhålla tidigare investeringar är inget annat än kapitalförstöring. Därför stödjer den liberala gruppen anhållan om extra anslag.