Anförande 6 september 2017
Talman, bästa lagting
Det här med hållbarhet är inte lätt. Det är en ständig vågskål mellan olika värden, det är hållbarhetsarbetes svaghet men också styrka. För till skillnad från vad populisterna hävdar är världen inte svart eller vit. Därför vill jag börja med att tacka Hållbarhetsrådet med Lantrådet Sjögren i spetsen som tagit fram nyckeltal för att mäta detta komplexa område. Jag hoppas att lagtingsledamöterna har tagit del av det arbetet.
Vi i Finans- och näringsutskottet fick i våras gällande kortrutt den delikata frågan att ställa olika värden mot varandra när vi skulle väga sprängning av orörd natur mot minskade koldioxidutsläpp, där åtminstone jag konstaterade att fortsatt stora koldioxidutsläpp är värre. Men det finns också andra problem, jag är knappast ensam om att ha lyssnat till krigskorrespondenten Magda Gads sommarprat i P1 där hon konstaterade att Kongos enorma naturrikedomar har vänt sig mot nationen, just nu är det kobolten som är som mest attraktiv som en förlängning av västvärldens önskan om att kunna lagra elenergi. Kobolt finns, som ni vet, i de flesta batterier och den stora efterfrågan leder till ett mänskligt lidande långt bortom fantasins gränser.
Så vad ska vi göra? Ska vi vänta på att de perfekta lösningarna kommer? Billiga lösningar som är till fullo hållbara? Nej, det kan vi inte. Vi måste agera och det kommer landskapsregeringen att göra bland annat genom budgetanslag baserat på sin strategi. Utan strategi blir stödsystem och andra åtgärder försvagade, det är därför bra att vi landskapsregeringen tagit fram det aktuella dokumentet.
Jag är övertygad om att många tycker att något i detaljerna i strategin är fel, någon anser att man skulle ha fokuserat mer på vind, en annan på sol – men det är inte det viktigaste så som jag ser det. Det är helheten som är det viktigaste och att vi tar steg bort från koldioxiden. Koldioxidutsläpp och global uppvärmning är vår tids största utmaning, om vi inte ändrar spiralen kommer vi att se allt mer mänskligt lidande och en allt svagare biodiversitet. Vi måste bryta upp och göra annorlunda och bättre.
I energi- och klimatstrategin sägs följande: ”Det omfattande arbete som görs ute i världen för att minska den globala uppvärmningen och för att anpassa sig till klimatförändringen påverkar även de åländska invånarna och beslutsfattarna”. Det är sant och riktigt. Trots att vi är små kan vi inte bortse från vårt ansvar. Vi och västvärlden i stort är de största klimatbovarna och det är vi som behöver visa vägen så att utvecklingsländer inte behöver vandra samma koldioxidväg som vi gjort i deras utveckling.
Talman, det är en utmaning för oss av stora mått. Vårt insulära läge i kombination med ett välspritt örike gör att vi har höga utsläpp med sjö- och vägtrafiken som de stora bovarna. Därför är det klokt, och nödvändigt, att stort fokus sätts på trafiken i målsättningarna när det gäller förnyelsebart bränsle. Och det visar också på behovet av kortrutt ur ett hållbarhetsperspektiv.
Energieffektivisering är ett mycket intressant område. Här finns dessutom stora pengar att hämta. Genom Fastighetsverket kan vi centralt styra att energifrågan sätts högt på agendan.
Smarta elnät är också en viktig framgångsfaktor och en viktig nyckel för att kunna stärka användningen av exempelvis sol- och vindenergi genom att till exempel ladda batterier när det blåser över en viss m/s-gräns. I kombination med ett klokt stödsystem för sol- och vindenergi skapar det reella möjligheter att övergå till en hög andel förnyelsebar energi.
När det gäller värmeproduktion och frågan om biogasanläggningar hade jag gärna sett ett djupare dyk i avfallsfrågan. Som jag tidigare nämnde är helheten det viktigaste men att det säkert finns personliga åsikter om vad som borde prioriteras högre – för min personliga del så skulle jag gärna sett större fokus på avfall, föga förvånande.* I meddelandet står det att hushållens bioavfall är utspridd, då i hushållens soptunnor. Detta är lite av en sanning med modifikation eftersom att kommunerna har ett insamlingsansvar, avfallet blir således koncentrerat och har stort potential att nyttjas. Likaledes saknar jag diskussion om slam. Det är väl så, att har man en gång jobbat med avfallsfrågan så kan man aldrig släppa den.
Talman, den fysiska planeringen med fokus på klimatförändringar är ett område som jag upplever att vi på Åland diskuterat i relativ låg utsträckning. Att nyttja GIS-instrumentet för att göra beräkningar är en nödvändig åtgärd. Att vi har haft ett starkt strandskydd kommer att betyda mycket gott för Åland på lång sikt. När det gäller dagvattenhantering har vi också mycket att lära. Förra veckan var jag på ett studiebesök till Täby-kommun som arbetat med modern dagvattenhantering under lång tid. Jag rekommenderar varmt intresserade att besöka dem.
Som medlem i näringsutskottet vill jag slutligen nämna konkurrenskraft och cirkulär ekonomi. Att arbeta med hållbarhetsfrågor stärker det enskilda företagets varumärke men har också stort potential att öka vinster. Vi såg här i veckan Ålands Näringslivs upprop för lägre avgifter – det behöver vi på politiskt nivå ta på allvar, samtidigt ska vi inte glömma att energieffektiviserande och vattensparande lösningar ger högre vinst. Som i allt hållbarhetsarbete måste det vara ett gemensamt arbete.
När det gäller cirkulär ekonomi behöver vi ställa om och sluta hantera material som avfall och börja nyttja uttjänta produkter. Möjligheterna är oändliga och skapar många positiva kringeffekter. Men omställningen till cirkulär ekonomi är inte helt enkel. Näringslivet behöver ställa om och många behöver förändra sina processer och strukturer. Vidare kräver en övergång till cirkulär ekonomi att flertalet politikområden behöver reformeras, cirkulär ekonomi är gränsöverskridande och berör näringspolitik, socialpolitik, miljöpolitik och många fler områden. Det centrala är förstås att implementera avfallsdirektivet.
Så talman, som helhet är energi- och klimatstrategin god och jag välkomnar välbalanserade stöd som gynnar hela det åländska samhället både för oss som bor här idag men också för våra barn och barnbarn.
Tack
* Jag har jobbat med avfall i sju år.