Barnen ska stå i centrum

Anförande 24 maj 2019

När det gäller ensamförsörjartillägget konstaterar jag att extra tillskott av medel är välkommet men att det är farligt att satsa alla pengar där. Vi behöver ha ett paket med en mängd olika insatser. Viktigt att komma ihåg är också att de ekonomiska situationerna är olika bland ensamförsörjarna och att familjens ekonomi också påverkas av hur stort ekonomiskt ansvar den andra föräldern tar, om det finns en sådan. Dessutom betalas barnbidraget enbart upp till 16 år. Därför behöver vi jobba med andra frågor än bara ensamförsörjartill, vi behöver exempelvis jobba bort dolda avgifter i grundskolan. Gymnasialstadiet är också förknippat med kostnader som vi behöver arbeta med och få ned. I sammanhanget ska vi inte glömma de nya socialvårdslagarna som ger tydliga möjligheter till tidiga insatser.

Jaag också betona att denna grupp inte enbart är ekonomiskt utsatt utan också ofta har olika typer av sociala ansträngningar. Stress, eventuella infekterade relationer med barnens andra förälder, svårigheter att få ihop livspusslet är några exempel på detta. Vi behöver därför barnomsorg för de som arbetar på obekväm arbetstid, familjearbetare som någon gång kan hämta från daghem, hjälp med läxläsning, generellt familjestöd och andra stödjande åtgärder är exempel på åtgärder som kan vidtas. Pengar är mycket, men inte allt. En svag privatekonomi innebär stor press men vi ska komma ihåg att också ensamheten och det att bära ansvaret ensam för hela familjen kan vara minst lika tungt.

I samhällsbygget måste barnen få ta stor plats. Barnens frihet begränsas exempelvis av att vi inte har en fungerande kollektivtrafik och om det inte finns lekplatser och grönmiljöer för barnen att vistas i. Dessutom konstaterar jag att kommunala bostäder är viktiga i sammanhanget, barnen till ensamförsörjarna har ofta gått igenom sina föräldrars skiljsmässa – för att stärka det psykosociala välmåendet borde man också ha möjlighet att flytta till en ny bostad inom sin egen kommun så att hela livet inte förändras. Med de orden konstaterar jag att en förhöjning av ensamförsörjartillägget är välkommet men att vi inte kan tro att allt löses med det, oavsett hur högt vi höjer det.

Ingrid Zetterman (lib)

 

Det är konsumtionen som är problemet

Insändare 30 januari 2019

På Åland har det tagits ett klokt beslut om att Åland ska bli hållbart 2051. Samhället trevar sig fram i sitt omställningsarbete, såväl det privata som det offentliga. Omställningsarbetet kräver ekonomiska medel för bland annat satsningar på ny teknik som skapar mer hållbara processer. Därför kan vi inte lägga ned verksamheter och därigenom uppnå våra hållbarhetsmål.

Vi hör till dem som hävdar att utsläppsnivåer bör mätas efter konsumtion, inte produktion, eftersom att klimat- och miljöfrågan inte bara är lokal utan i hög utsträckning global. Det innebär att vi inte kan lösa problemen genom att flytta ut produktionen. Särskilt inte när den lokala produktionen har höga krav när det gäller såväl miljö som anställningsskydd. Vår konsumtion däremot är problematisk med exempelvis en allt för hög konsumtion av slit och slängvaror och en skamligt hög andel matsvinn.

Med det sagt så konstaterar vi att även produktionen måste utvecklas till en högre andel energiåtervinning, recirkulering av vatten, minskade avfallsmängder och minimerad miljöpåverkan. Men om vi politiskt ställer så höga krav att verksamheterna flyttar härifrån då blir vår ekonomi hårt drabbad samtidigt som miljön och klimatet blir drabbat på globalnivå. Det är inte en hållbar lösning.

Ingrid Johansson
John Holmberg
Liberala medlemmar i finans- och näringsutskottet

 

 

Kommunreform för de äldres skull

Insändare 9 november 2018

Äldreomsorgen och särskilt omsorgen av de med kognitiv svikt, som demenssjukdomar är ett exempel på, behöver specialisering. Det är ett särskilt kunskapsområde och borde också på Åland erkännas som det. Det finns solklara evidens på att specialiserad personal höjer vårdkvalitén. Min, och liberalernas, uppfattning är att vi borde få till ett gemensamt boende för de med demens eller annan kognitiv svikt. Ett boende som också skulle kunna fungera som ett kompetenscentrum för hela Åland.

Kommunreformen skapar möjligheter för att bygga omsorgsgrupper med spetskompetens. I lagtinget har frågan diskuterats kan jag konstatera att oppositionen menar att KST, kommunernas socialtjänst, ska lösa frågan. Men notera att äldreomsorgen inte berörs av KST! I sin reservation i behandlingen av kommunreformen i social- och miljöutskottet skriver oppositionen att: ”Vi anser att bildandet av ett enda Kommunernas Socialtjänst på Åland kommer att innebära att den överväldigande delen av de problem som lyfts i höranden och remissutlåtanden angående behovet av specialisering, kompetensförsörjning, jämställdhet och integritetsskydd inom den sociala sektorn löses utan att kommunerna slås ihop med tvång.”

På en rak fråga till utskottets viceordförande och förste undertecknare till reservationen, Mikael Lindholm (c), om hur han vill öka specialiseringsgraden inom äldreomsorgen när han inte ser att kommunreformen är vägen var svaret talande. Han svarade ingenting. Det är sorgligt att centern återkommande säger nej, nej och åter nej och samtidigt inte har några egna lösningar. Vi liberaler för en politik där individen är i centrum, inte strukturen. Då är svaret enkelt, vi behöver en kommunreform.

Forskning är utveckling

Insändare 5 oktober 2018

Att satsa på forskning är klokt. Det moderna västerländska samhället måste konkurera med kunskap, det är motorn i samhället. Initiativet som Sia Spiliopoulou Åkermark med flera lyfte fram, det vill säga en större satsning på forskning, är välkommet. Jag delar uppfattningen om att vi behöver forska mer lokalt.

I somras deltog jag i Almedalsveckan och intresserade mig särskilt för ämnet hållbar turism. Under en föreläsning kunde jag konstatera att Campus Gotland satt igång forskning för att mäta vad den nya linjen för reguljärtrafik som från och med sommaren 2018 trafikerar till Gotland betyder för just Gotland. Social, miljömässig och ekonomisk hållbarhet skulle mätas. Imponerande!

Precis så här borde vi jobba på Åland också, när det gäller turismen så har vi ett program på Högskolan på Åland, Hospitality Management, som kunde arbeta med det. Inom vård- och ingejörsområdena pågår flera projekt. Vi behöver arbeta vidare och garantera den fria forskningen på Åland men också utveckla Högskolan.

Till sist vill jag ge en stor applåd till initiativtagarna som skrev sitt debattinlägg, jag saknar de kunskapsintensiva inläggen i den åländska debatten – mer sånt!

Ingrid Johansson (lib)

Likvärdiga löner

Insändare 21 september 2018

Äntligen! Frågan om likvärdiga löner är en fråga om anständighet och nu är det första, och kanske viktigaste steget på plats. I och med tilläggsbudgeten som nu behandlas i lagtinget kommer samtliga lönepotter att betalas ut. Lönekorrigeringarna är i storleksordningen 850 000 euro år 2018 bara för ÅHS.

Det är ett gediget arbete som utförts från såväl arbetsgivar- som arbetstagarsidan. Jag är oerhört tacksam för alla de timmar som satts ned för att nå resultatet. Men också över den beslutsamhet som visats från landskapsregeringens sida och framförallt från lantrådet Sjögren, med ansvar över jämställdhetsfrågor, och från minister Perämaa som haft ansvaret över processen som helhet.

Så är vi i mål nu? Förstås inte. Vad gäller löner och löneutveckling finns mycket kvar att göra. Personligen brinner jag för att utbildningslängd och examensnivå ska synas mer i lönekuvertet. För att kunna möta framtiden och stärka Åland behöver utbildning löna sig än mer, för mig är det nästa naturliga steg. Men huvudsaken är att vi nu börjat värdera att ta hand människor i högre utsträckning, det syns genom att om vårdpersonal och poliser fått de största lönepotterna.

Ingrid Johansson (lib)

 

Respekt för kunskap behövs inom äldreomsorgen

Insändare 10 sept 2018

Jag är oroad över äldreomsorgen på Åland, och än mer oroad blir jag när jag hör en av de mer dominanta rösterna i omsorgsdebatten, Barbro Sundback, resonera. Sundback konstaterade på senaste fullmäktige att kvalitén inom äldreomsorgen enbart beror på två faktorer; antal platser och personaldimensionering. Det ger bilden av att äldreomsorgen inte är ett särskilt kunskapsområde utan att personalen utgör någon form av sällskapsdamer. Vid ett tidigare fullmäktige sa i och för sig Sundback att det inte krävdes något särskilt för att starta ett äldreboende, det kunde hon faktiskt själv göra.

Varför är detta så oroande? Jo, för att det har skett en dramatisk förändring i så kallad vårdtyngd, det vill säga att de som bor på de kommunala boendena är betydligt skörare idag än tidigare. Det finns alldeles naturliga förklaringar till detta; dels blir vi äldre och därmed mer multisjuka och dels har lagstiftningen ändrats så att också sjukvård utförs i kommunerna.

Omställningen ställer krav. Vi behöver utveckla omsorgen och vården. Vi behöver få till ett finmaskigt nät mellan de olika vård- och omsorgsinstanserna och införa personcentrerad vård där varje individs kvarvarande styrkor får alla möjligheter att få finnas kvar.

Vi behöver också ett kunskapslyft. Vi behöver kartera var vi står idag. Vad funkar och vad funkar mindre bra? Vilka metoder använder vi – finns det bättre? Hur arbetar vi med kvalitetsledning? Hur ser kompetensförsörjningen ut? Att bara prata om att bygga ut platser är naivt. Och påstå att det bara är händer, oberoende av kompetens, som behövs är ett hån mot varenda en som svurit närvårdar- eller sjuksköterskeeden.
Vi behöver arbeta förebyggande. I såväl Sverige som Finland har man tagit fram goda kvalitetsindikatorer för äldreomsorgen, vi borde anta motsvarande. Men för att kunna göra det måste vi våga förändra i grunden. Förändringen ska ske med specialistkunskap som grund, inte politiskt tyckande.

Ingrid Johansson, lib

Restaurangbranschen är viktig för Åland

Insändare 26 juli 2018

På Åland har vi en alldeles fantastisk restaurangbransch med en generellt hög nivå på såväl mat som service. Men branschen har en stor utmaning då det gäller rekrytering. Det är en viktig fråga med tanke på sysselsättningen på Åland och för den åländska turismen. Matupplevelsen är central för turismen som helhet och vi har ett gott rykte på Åland att förvalta.

Rekryteringsfrågan inom branschen är därför central. Trots att mat och dryck är trendigt så sviktar intresset för restaurangutbildningarna. Det är inte ett åländskt fenomen utan samma problem finns runtom oss.

Ålands hotell- och restaurangskola hade en gång i tiden ett mycket högt tryck och lyckades utexaminera många kompetenta servitörer, kockar och barmästare. Jag menar att vi borde satsa på restauranglinjerna så att vi åter blir en av Nordens bästa skolor inom branschen.

För att det ska lyckas måste vi skapa en bred koncensus i samhället. Vi behöver belysa restaurangbranschens betydelse för bland annat BNP och integration, vi behöver omvärdera bilden av yrket så att det inte enbart ses som något man gör några år eller somrar och politiken och branschen behöver samarbeta tätt.

Slutligen, en av årets största kroghelger sammanfaller med väldigt höga temperaturer. På restauranger tenderar det bli extremt hett med alla ugnar och diskmaskiner, ha lite tålamod i hettan – personalen gör så gott de kan!

Samarbete kring cancer är viktigt och bra!

Insändare 27 mars 2018

Cancerföreningen gör tillsammans med Medimar en viktig insats när de inför frivillig undersökning för att tidigt upptäcka prostatacancer. Det som är bra och viktigt att understryka är att projektet består av både PSA-provtagning och läkarens fysiska undersökning av prostatan, vilket också påpekades av Mathias Grunér, vd på Medimar, när nyheten lanserades. Enbart PSA-provtagning, har med all rätt ifrågasatts, på grund av att testet är relativt opålitligt.

I de fall cancer hittas så tar ÅHS vid som vårdaktör. Detta betyder i praktiken att vi nu står inför ett trepartssamarbete mellan en förening, en privat vårdaktör och med det offentliga ÅHS. Det är bra och också något som betonas i Regeringen Sjögrens regeringsprogram. När vi jobbar tillsammans så är vi oslagbara. Vi vill därför rikta vårt varmaste tack till Cancerföreningen och Medimar för detta mycket goda initiativ!

Ingrid Johansson (lib)
Annette Holmberg-Jansson (mså)
Vice ordförande och ordförande vid ÅHS

Kvalitetssäkra äldreomsorgen

Insändare 13 mars 2018
Specialisering och erfarenhet är en viktig nyckel för god vård- och omsorgskvalitet. Vi menar därför att vi behöver byta synsätt, särskilt på äldrevården; vi behöver specialister och vi behöver erkänna vård av äldre som ett särskilt kunskapsområde för alla yrken – från närvårdare till läkare, så väl i kommunerna som på ÅHS.
Svenska socialstyrelsen gav förra veckan ut ett pressmeddelande där det konstaterades att: ”Tillgång till tillräckligt mycket personal med rätt kompetens är en av flera förutsättningar för en patientsäker vård. Studier visar att såväl vårdskador som dödlighet minskar med högre bemanning, högre utbildningsnivå och större erfarenhet.” Vi behöver alltså specialister och det behöver bli mer attraktivt att arbeta inom äldreomsorgen. Vi ska också vara stolta över att vi på flera håll har högre bemanning här på Åland än riket och Sverige.
Ett särskilt kunskapsområde är demensvården. Vi behöver ta krafttag på Åland. Vi behöver specialiserade demensvårdare och specialiserade boenden för att klara av att möta de individuella behoven. Det är därför bra att riktlinjerna för demensvård uppdateras av landskapsregeringen, men än viktigare att de efterföljs i praktiken.
Ingrid Johansson
Pernilla Söderlund
Lib

De årsrika diskrimineras

Insändare 1 februari 2018

Det pågår en ständig diskriminering i vårt samhälle då det gäller de äldre. Forskning från våra närregioner visar att äldre diskrimineras på arbetsplatser, inom vården och i samhället i stort. Det finns ingen anledning att tro att situationen skulle se annorlunda ut här på Åland. Vi lever i en tid där ungdom hyllas medan erfarenhet inte ses som lika viktigt.

Ett av de mest kända exemplen som synliggör synen på den äldre befolkningen är Per Nuders, då i sin roll som svensk finansminister (s), uttalande om den åldrande befolkning som ett köttberg; “Detta köttberg av 40-talister som vi 60-talister ska föda – det är en realitet att försörjningskvoten riskerar att bli ett problem.”

Jag menar att vi på arbetsplatserna behöver bli bättre på att ta tillvara den kompetens och erfarenhet som våra äldre medarbetare besitter. Vi behöver erkänna de som pensionerat sig som en resurs i samhället. Många barnfamiljer är beroende av hjälp från den äldre generationen, flertalet föreningar drivs av pensionärer och inom politiken finns många aktiva som passerat 65. Bara för att ge några exempel.

Jag är övertygad om att de årsrika i betydligt högre utsträckning behöver erkännas för sina insatser i samhället och att diskrimineringen behöver få ett slut. Att få stopp på fördomarna ser jag som det första steget.

Ingrid Johansson
Ordförande, Liberalernas äldrepolitiska arbetsgrupp