Primärnäringar, hållbarhet och resiliens

Anförande 16 januari 2019

Talman.

Stödet till primärnäringarna är ett resultat av extremväder. Något som forskningen visar att kommer att bli allt vanligare. Det betyder att vi behöver ställa om samhället. Ett sätt att uttrycka det är att man vill stärka resiliensen, dvs den långsiktig förmågan att hantera förändringar och fortsätta utvecklas.

Några förslag till viktiga steg mot ett mer resilient jordbruk kan vara regenerativt jordbruk, bevattningssystem, frångå monokulturodlingar, egna solcellsanläggningar, recirkulering av vatten osv.

En historisk tillbakablick visar på att primärnäringarna klarat av att ställa om flertalet gånger. De omställningar som skett efter EU-inträdet är bland de största. Jag har inte hört en enda bonde som säger att de vill leva på bidrag men nu är systemet det som det är. Bidragen styr jordbrukets utveckling. Det är därför viktigt att vi politiker minns sommaren 2018 och starten på 2019 när nästa landsbygdsutvecklingsprogram tas fram.

Framtidens näringsliv och företag, oberoende av sektor, måste klara av miljö, klimat och hållbarhetsfrågor för att vara konkurrenskraftig och klara efterfrågan, och för att klara av att hantera förändringar.

Liberalerna kommer att arbeta för att stödja primärnäringarna i sitt omställningsarbete. För att det är det enda hållbara, både sett till miljö och ekonomi. Vi hoppas på bred konsensus i lagtinget i denna fråga.

Utvärdera hemvårdsstödet!

Anförande 5 december 2018

Talman. När det nya lagtinget samlades så var överföring av medel pga den nya hemvårdsstödslagen ett av våra första ärenden. Liberalerna efterfrågade då en utvärdering av hemvårdsstödet och nu har landskapsregeringen aviserat att det ska genomföras, och det är bra.

Familjernas syn på hemvårdsstödet har senast granskats i Familjebarometern 2018 i Finland. Vårt hemvårdsstöd avviker till vissa delar men systemen är i grunden det samma som i övriga Finland. I familjebarometern konstateras flera olika infallsviklar. Finländarna vill ha en flexibel familjepolitik. Men det konstateras också att möjligheten att bilda familj blivit en klassfråga. I Yles sammanfattning av Familjebarometern så konstateras det att det i synnerhet bland män finns samband mellan höga inkomster och hög utbildningsnivå och högre sannolikhet att de får barn – och flera barn. Jag hävdade från denna talarstol för ca tre år sedan att det finns två grupper som kan nyttja hemvårdsstödet; de ekonomiskt starkaste och de ekonomiskt svagaste. Familjebarometern visar också att mer än hälften av de som har långa vårdledigheter är arbetslösa. Hemvårdsstödet cementerar således en svag socioekonomisk status, en av de största riskfaktorerna då det gäller så väl barns psykiska som fysiska hälsa. Vi kan också konstatera att det finns stark evidens för att barn mår bra av att vara hemma med sina föräldrar till 1-1,5 år, och lite som styrker att barn påverkas i positiv inriktning av att vara hemma länge. Hemvårdsstödet bör därför ge större möjligheter att vara hemma den första tiden efter det att föräldrapenningen tar slut. Och inte istället stimulera till lång hemmavistelse som det är idag.

Talman. På senaste tiden har vi i lagtinget diskuterat konkurrenskraft och också bristen på arbetskraft på Åland. Hemvårdsstöd har historiskt använts för att reglera arbetslöshetssiffror, dagens system är ett arv från 90-talskrisen. Situationen på 90-talet var drastiskt annorlunda än dagens situation. I rapporten ”En strategi för Finland” från 2015 beställd av Alexander Stubb för att dra Finland ur sin ekonomiska situation kan följande analys utläsas: ”I praktiken verkar hemvårdsstödet ha blivit en slags medborgarlön för kvinnor med lägre utbildning.”

Vi menar att dagens system inte uppfyller familjernas önskemål om ett flexibelt system, det är inte förenligt med dagens behov på arbetsmarknaden, det förstärker inte den individuella friheten och, kanske värst av allt, de gynnar inte barnen. En utvärdering är således mer än efterlängtat. Vi ser fram emot resultatet.

Cirkulär ekonomi är vägen framåt

Anförande 15 november 2018

Talman jag vill tala om miljö och cirkulär ekonomi.

Miljöfrågan är grundläggande för att vi inte kan leva utan rent vatten, för att vi blir sjukare utan biologisk mångfald och för att för att det faktiskt inte finns någon naturbank som vi kan låna ifrån den dag krisen är ett faktum. Jag upplever att miljö- och klimatfrågan äntligen är prioriterad.

Jag menar att vi ska börja med det som ger ”mest pang för pengarna” och där finns investeringarna som gynnar såväl näringslivet som miljön. Nu verkar en biogasanläggning vara på gång, äppelodlarna har gått i bräschen genom sin musttillverkning av det som tidigare var avfall. Idéerna om kretsloppsanpassat foder för fiskodlingarna, är ett annat gott exempel.

Och det finns mycket mer att göra. Vi som tittar på den fenomenala serien ”Maträddarna” på SVT kan snabbt konstatera potentialet i en utveckling av matÅland som helhet. Cirkulär ekonomi skulle vara intressant för högskolan att forska i. Jag tänker då på forskning inom matklustret för att kunna se hur vi kan göra mer mat och mindre avfall av det som produceras på Åland.

Den åländska konkurrenskraften måste stärkas genom förbättrad planering, kloka investeringar men framförallt allt genom att stimulera till en lägre konsumtion av el och vatten och en lägre produktion av avfall.

Jag har lyft det förr och lyfter det igen, det finns saftiga EU-medel att söka. På Eu-håll diskuteras att ta fram ett cirkulärt paket nummer 2. Vi kan också se att cirkulär ekonomi börjar glida in i andra områden. I höst har EU-kommissionen lagt fram en bioekonomistrategi. Jyrki Katainen med ansvar för sysselsättning, tillväxt, investeringar och konkurrenskraft kommenterar så här:

”Det har blivit uppenbart att vi måste genomföra systemändringar i fråga om hur vi tillverkar, konsumerar och gör oss av med varor. Genom att utveckla vår bioekonomi, som är den förnybara delen av den cirkulära ekonomin, kan vi hitta nya och innovativa vägar för att tillhandahålla livsmedel, produkter och energi utan att förbrukar jordens begränsade biologiska resurser. Att omforma vår ekonomi och modernisera våra grundläggande produktionsmodeller handlar inte bara om miljön och klimatet. Det finns också god potential för nya gröna arbetstillfällen särskilt på landsbygden och i kustområden.”

Det är det som är spännande med den cirkulära ekonomin – den skulle gynna oss. För oss, där transportkostnader äter på marginalen, vi lider av högra transitonsavgifter och har en för utspridd industri för att skapa hög effektivitet.

Talman, jag tror att den åländska entreprenörstraditionen, präglad av mångsyssleri, är som bäst för att klara denna omställning. Åländska entreprenörer är kända för att ha affärsnäsa, och här finns pengar att hämta. Omställningen skulle också kunna skapa verkligen skillnad för målen om hållbara konsumtions- och produktionskedjor. Drivet måste komma från näringslivet men vi från det offentliga behöver stimulera och stöda. För ett halvår sedan tog vi avfallspaketet, en plaststrategi är under remiss och åtminstone Misekommunernas plaster kommer att börja materialåtervinnas. Dessutom kombinerar Fixtjänst sysselsättning med up-cykling, Emmaus driver returarbete och människors attityd förändras i en rasande takt.

Talman. I mitt andra anförande här i lagtinget sa jag att det inte finns något avfall, bara resurser. Vi behöver börja praktisera detta ytterligare. För miljöns skull, för sysselsättningens skull och för konkurrenskraftens skull.

Budget 2019

Anförande 13 november 2018

Talman. Det gäller att klara av att ha flera tankar i huvudet när budgeten debatteras. För å ena sidan har vi aldrig levt så gott som idag; vi lever länge, har offentliga skyddsnät, alla har rätt till skolgång och välståndet är utbrett. Å andra sidan ser vi orosmoln i horisonten; en svagare ekonomisk utveckling på Åland än i riket vilket ger lägre skattegottgörelse, våra viktigaste näringar – sjöfarten och primärnäringarna – kämpar och på andra sidan Delet är förståelsen svag för självstyrelsen och behovet av utveckling av densamma.

Det ställer krav på oss i lagtinget. Vi liberaler är mycket glada över att ekonomin nu äntligen är i balans och lyfter hatten för det gedigna arbete som utförts i landskapsregeringen och i andra myndigheter. Under lantrådets och finansministerns ledning har tydliga ramar getts och de har hållits i. Det är bra.

Talman, mycket har gjorts under de tre senaste åren men mycket kvarstår förstås. Så där som det alltid är. Vi liberaler ser särskilt behov av att utveckla konkurrenskraften, Finansministerns anförande visade tydligt på det behovet. Vi lever i en global verklighet, våra företag måste ha möjlighet att konkurrera på motsvarande villkor som våra grannar;

Vi behöver fortsätta verka för att stödja våra basnäringar. I andra tilläggsbudgeten som ännu behandlas i finans- och näringsutskottet finns projektplaner för att stärka Högskolans sjöfartsutbildning. Minister Asumaa har jobbat flitigt med bolagiseringsprocessen av Högskolan och den liberala gruppen stödjer arbetet fullt ut. Men det är inte bara sjöfarten som behöver stödjas. Vi ser också potential i att beforska och utveckla turismnäringen genom Högskolan, det är en annan prioriterad bransch för att hålla Åland på fötter. När det gäller turismen så är vi mycket glada över de omfattande satsningar som görs på kulturturismen; Pommern färdigställs i år, Kastelholm uppgraderas och på Bomarsund satsas det äntligen rejält. Att stödja och främja näringslivet i glesbygden är bland det bästa som kan utföras inom ramen för regionalpolitiken.

För att stärka Ålands konkurrenskraft behövs flera olika åtgärder. Skatteavdraget är ett positivt inslag i budgeten, liksom översynen av AMS verksamhet. Men vi behöver också förbättra möjligheterna för primärnäringarna att investera i smarta el- och bevattningssystem och industrins vattenbehov behöver sänkas genom exempelvis recirkulering. Det sparar pengar och är hållbart. När det gäller elförsörjningen och dess transiteringsavgifter så vet vi alla att det inte är den lättaste nöten att knäcka. Här borde vi hitta lösningar så snart som möjligt. Det finns också stort potential i cirkulär ekonomi, för vi vet att avfallet är en stor kostnad på Åland och desto mer vi kan få ut av det istället för att skeppa iväg det desto bättre är det. En annan viktig sak för konkurrenskraften är inflyttningen. Det är glädjande att inflyttningen fortsatt är stark och det har varit ett klokt beslut av landskapsregeringen att satsa på utbildning i svenska. Vi kan i budgeten läsa om erkännanden av yrkeskvalifikationer som en fortsatt viktig ingång till arbetsmarknaden. Så är det, i ett så litet samhälle som Åland är det viktigt att ta vara på varendaste kompetens – oavsett var den kommer ifrån.

Talman, samhället handlar inte bara om siffror och konkurrenskraft utan också om de människor som bor här. Förutom totalrenoveringen av socialvårdslagarna och grundskolelagen, fattigdomsåtgärder inom tandvården, kartläggning kring ekonomisk utsatthet och arbetet mot våld i nära relationer vill vi lyfta den lilla korta skrivningen om att Hälso- och sjukvårdsbyrån tillsammans med ÅHS ska planera en seniormottagning. För oss liberaler är detta en viktig fråga som vi fört fram under många år. Lantrådet Sjögren verkade för det under sin tid som hälsominister och i liberalernas äldrepolitiska program finns det med som en viktig fråga. Vård av äldre är ett särskilt kunskapsområde och vid sidan av satsningar på ÅHS ser vi potential i att Högskolan skulle ordna specialistutbildning inom området.

Slutligen talman, självstyrelsen. Det är bara att konstatera att Finland har svårt att hantera den åländska självstyrelsen. Den högerpopulistiska agendan smyger sig in i de flesta politiska rummen – splittrar och härskar. I den nationalistiska idévärlden är tanken om ett språk – ett folk – en nation en viktig grund, och Åland avviker. Med det inte sagt att alla är nationalister men idéerna växer sig allt starkare. Och vi är långt ifrån ensamma om att ha det svårt, det finns exempel på många plaster och mer extremt ser vi det till exempel i Polen och USA. När den liberala demokratin, så som vi känner den, ifrågasätts och nedmonteras krävs nya tag. Vi som följt Lantrådets, Finansministerns och tjänstemännens idoga arbete vet att det inte legats på latsidan, insatserna har varit många. Dessutom har vi, centern, moderaterna och socialdemokraterna besökt riksdagspartierna men det verkar inte finnas någon grogrund för en Ålandspolitik i Helsingfors. Diskussionen har påbörjats i självstyrelsepolitiska nämnden, vi liberaler hoppas att vi tillsammans når framgång i självstyrelsepolitiken. Arbetet kommer inte att avklaras under denna mandatperiod och vi behöver stå starka tillsammans.

Talman, med de orden kan jag konstatera att landskapsregeringen, med liberalerna vid rodret, tar ansvar, vi gör helt enkelt ett bra Åland bättre. Tack

Ekonomi, näringsliv och kommunreform

Anförande 12 november 2018

Talman, jag vill börja med att konstatera att vi lever i en rättsstat där vi genom lag reglerar samhället. Samtliga i samhället, individer och myndigheter så som kommuner, förväntas följa lagen. Det är helt ärligt upprörande att höra resonemang om att ledande tjänstemän inte ska följa lagen för att ett fullmäktige är av annan åsikt. Och vi bor inte i Schweiz, vi styrs inte av folkomröstningar. Jag skulle önska att åtminstone den lagstiftande församlingen skulle undvika att uppvigla till att inte följa lagen. Och om någon vill att vi ska justera vårt demokratiska system så är nog det en betydligt större fråga än kommunreformen. Jag konstaterar att denna lag, liksom alla andra lagar, stiftas i sedvanlig demokratisk ordning och den ska följas, det borde vi kunna vara överens om.

Men talman, jag tänkte tala om finans- och näringsutskottets betänkande. Vi har fördjupat oss i kommunreformen ifrån två perspektiv nämligen finans och näring. Föga förvånande.

När det gäller finansfrågorna, eller rättare sagt, kommunernas framtida förmåga att klara ekonomin kan det konstateras att det i initialfasen troligtvis blir dyrare men att det finns fördelar på sikt. I kommunutredningen för Finström, Sund och Geta konstateras det att: ”i synnerhet inom den allmänna förvaltningen och den tekniska sektorn gör en större organisation det möjligt att stärka verksamhetsområden som i de nuvarande kommunerna inte haft tillräckliga resurser.”

Vi liberaler tror på ett rejält utökat samarbete kommunerna emellan men ser att det idag finns hinder för att smidigt arbeta tillsammans, ska myndighetsuppgifter skötas av annan part så måste förstås också delegeringsbeslut finnas. Det är alltså en omfattande byråkrati som byggs runt samarbetena. Helt i onödan.

Kommunsammanslagningarna skapar också utrymme för specialisering, något som skapar utrymme för effektivering. Idag läggs tid på att ständigt söka information om hur olika saker och ärenden kan skötas, vi behöver mer spetskompetens för att hantera allt svårare ärenden. Men slutligen så är det förstås de nya kommunerna som avgör hur de ekonomiska utfallen blir.

När det gäller näringspolitiken så har jag inte hört debatt om att kommunreformen skulle skada. Må hända att vissa hävdar att det inte gör någon skillnad men många menar att det finns betydande fördelar. Däribland kan nämnas en harmonisering av regelverk, gemensam planering av infrastruktur och färre parter att föra dialog med. Också specialiseringen av personalen är näringslivet till nytta och borde leda till effektivare och mer rättsäkra processer.

Därutöver kan det konstateras att vi har en liten arbetskraftsreserv på Åland och att näringslivet är i behov av kompetent personal. Färre kommuner skapar utrymme för en mer effektiv förvaltning av den totala arbetskraften på Åland.

Slutligen Talman, för att Åland ska kunna vara bärkraftigt och konkurrenskraftigt så måste kommunerna orka med en framåtsyftande politik som arbetar för mer inflyttning, mer företagande, mer turism och mer förebyggande. Konklusionen är enkel; kommunreformen behövs!

 

Demens, minnesnedsättning och kognitiva störningar

Anförande stadsfullmäktige 30 oktober 2018

Ordförande, äldreomsorgen sätter de flesta partierna i arbete, vi ser alla att något behöver göras. Liberalerna har haft en äldrepolitisk arbetsgrupp som bland annat fördjupat sig i frågorna kring demens och kognitiv svikt. Demens kan ju drabba även yngre men lejonparten av de drabbade är äldre.

Till att börja med så vill jag förklara att jag använder begreppet demens genomgående för att det i huvudsak används i beredningen. Det finns dock viss begreppsförvirring och jag kan konstatera att ”demens” som diagnos strukits i Sverige. Lars-­Olof Wahlund, professor i geriatrik vid Karolinska säger att: ”Demens har en negativ klang och är omgärdat av både okunskap och fördomar. Därför är det bra och mer logiskt att kognition istället lyfts fram som det centrala begreppet. Minnes­nedsättning och andra kognitiva stör­ningar kan bero på många olika sjuk­domar och bristtillstånd, varav de som vi brukar kalla demenssjukdomar är några av dem”. Om detta resoneras inte i beredningen så vi lämnar det där hän men min poäng är att vi i framtiden måste bredda diskussionen från att bara prata demens.

Men ordförande, Det är en märklig beredning vi fått framför oss. Fullmäktige Roger Jansson mfl lämnade in en aktuell och mycket bra motion. Med tanke på den åldrande befolkningen och på hur demenssjukdomar ökar så blir jag förvånad över det svar som kommer från socialförvaltningen. Är inte detta en fråga att ta på större allvar?

I beredningen diskuteras vad som görs på ÅHS. På ÅHS utförs specialistvård och de har utredningsansvaret men de flesta med demens vårdas inom kommunen, i hemmet eller på ett boende. Det är vi som har ansvaret för dessa individer och för de för samhället oumbärliga närståendevårdarna. Det är vi!

I slutet av beredningen nämns kort om de antagna demensriktlinjerna, i dem kan man bland annat se att det finns ett stort behov av en kommunal demenskoordinator. Om det, eller andra frågor som tas upp i riktlinjerna, diskuteras ingenting. I riktlinjerna finns statistik och prognoserna säger att det år 2020 kommer att finnas 751 individer med medelsvåra eller svåra demenssjukdomar och för 2030 så är samma siffra över tusen. Det betyder att det skulle finnas 428 individer år 2020 som är i behov av dygnetruntomsorg, och siffran för 2030 är närmare 600. Idag torde det finnas drygt 60 specialanpassade demensplatser på Åland, varav under 40 är i Mariehamn. Ni hör ju själva – vi måste ta frågan på större allvar.

Vidare säger man att personer med demens inte behöver särskilda boenden och att de bra klarar att bo hemma. Men det finns rapporter om säger det motsatta. Socialstyrelsen i Sverige rekommenderar särskilt boende av följande orsaker: “Särskilt boende specifikt anpassat för personer med demenssjukdom bidrar till bättre livskvalitet för personer med måttlig till svår demenssjukdom i jämförelse med blandat boende. Särskilt boende specifikt anpassat för personer med demenssjukdom bedöms vara kostnadseffektiva i jämförelse med blandat boende.” Det ter sig alltså inte ens vara en ekonomisk fråga. Stödet som ges till denna klientgrupp behöver ha kompetens inom demenssjukdomar. I beredningen diskuteras inget om befintlig och behövlig kompetens. Vi behöver särskilda team med specialistkunskap för denna klientgrupp.

Närståendevårdarnas situation nämns inte heller. Alla som känner en som varit närståendevårdare vet hur otroligt tufft det är. Vilka skolningar erbjuder staden? Vilken avlastning erbjuds? Funkar det? Är folk nöjda? Jag saknar svar på dessa viktiga frågor.

På socialstyrelsens hemsida kan man läsa om nationella riktlinjer och kvalitetsindikatorer som är gällande i Sverige. Där konstateras bland annat att:

”Dagverksamheter för personer med demenssjukdom bör vara anpassade till sjukdomen och därigenom bidra till social samvaro, struktur och innehåll under dagen.

En annan viktig insats som rekommenderas är stöd till anhöriga i form av utbildning, individuellt anpassat stöd till unga anhöriga och relationsbaserat stödprogram

För att kunna erbjuda en god och personcentrerad vård och omsorg till personer med demenssjukdom är det viktigt att hälso- och sjukvården och socialtjänsten arbetar för att höja personalens kompetens inom detta område med hjälp av olika former av utbildningar.

Biståndshandläggares och LSS-handläggares beslut i olika ärenden som rör personer med demenssjukdom förutsätter en grundläggande förståelse för sjukdomen och dess konsekvenser”

Görs något av detta? Varför framgår det i så fall inte av beredningen? Det här är inga svåra saker att googla fram. Och de lokala demensriktlinjerna kan knappast vara främmande. Varför görs ingen omvärldsanalys? Varför knyts det inte an till framtagna riktlinjer?

Ordförande, liberalerna stödjer därmed förslaget om återremiss. Vår vision är:

  • Vi behöver ha ett specialiserat boende för de med demens sjukdomar. Boendet borde fungera som ett kompetenscenter. Här borde vi få till kommunöverskridande lösningar.
  • Stödja samordning och kompetensutbyten bland aktörerna som arbetar med årsrika.
  • Införa personcentrerad vård och arbeta i multiprofessionella team som fokuserar på de kvarvarande styrkorna
  • Ge alla rätten att påverka sin egen omsorg
  • Ge närstående rätten att få vara delaktiga, om patienten/klienten så önskar, och även få utbildning i den närdståendes sjukdomstillstånd
  • Se till att vi får ett team som är specialiserade inom demens bland närvårdarna
  • Höj statusen för närvårdarna, det är de som bäst känner klienterna

Tack ordförande.

Och som gott lästips kan ni följa denna länk: http://old.regeringen.ax/.composer/upload//socialomiljo/Demensseminarium_Christian_Andersson_forelasningsmaterial_241013.pdf

Extra anslag är bra!

Anförande 17 september 2018

Talman. Extra anslaget handlar om en gigantisk regionalpolitisk satsning i form av grundläggande infrastruktur på den åländska landsbygden och skärgården. För oss liberaler är extra anslag inget märkvärdigt utan en normal mekanism i enlighet med självstyrelselagen. Vi i utskottet har fördjupat sig i systemet och konstaterar att förarbetena visar att systemet efter 1993 är meningen att fungera på samma sätt som det tidigare extra ordinära anslaget. Däremot har praxis förändrats.

Extra anslaget berör dels brouppdatering och kortrutt. Två frågor som denna landskapsregering ärvt av tidigare landskapsregeringar. Det finns gediget utredningsmaterial för bägge frågor, där kortrutten utretts för två miljoner euro. Det är förvånande att centern, och särskilt tidigare inframinister reserverar sig mot det förslag som hon själv tagit fram.

Jag noterar att reservanterna också säger att man vill kvalificerad majoritet i lagtinget för att köpa in nytt tonnage. En fråga som jag svårligen kan se att skulle få kvalificerad majoritet då stora delar av lagtinget talar om totalentreprenad.

Det är bra att landskapsregeringen driver vidare de projekt som lagtinget i demokratisk ordning beslutat om.

Talman. Jag konstaterar slutligen att större infrastrukturella projekt är kantade med ifrågasättande och missnöje. Trots att jag inte var gammal kommer jag ihåg missnöjet med nya Godbyvägen, men jag tror inte att någon vill vara utan den vägen idag. Om man lite ser ovan om horisonten kan jag konstatera att ett parti i Göteborg som inte vill ha Västlänken gick kraftigt framåt det senaste valet. För det är så talman, att det alltid är enkelt att säga nej. Men att leverera trovärdiga motförslag är uppenbarligen svårt. Infrastruktur skapar utveckling och nya möjligheter, och att inte underhålla tidigare investeringar är inget annat än kapitalförstöring. Därför stödjer den liberala gruppen anhållan om extra anslag.

Hållbara produktionsmönster

Anförande 10 september 2018

Talman. Hållbarhetsarbetet berör oss alla och alla samhällssektorer, jag kommer att uppehålla mig kring två områden; mål 3 Allt vatten ska ha god kvalitet och mål 5 Attraktionskraft för boende, besökare och företag.

När det gäller mål 3, Allt vatten ska ha god kvalitet, är det bara att konstatera att nuläget är alldeles oacceptabelt, dessutom verkar framtiden bära med sig ytterligare försämringar. Vi kan konstatera att livsmedelsproduktionen, som jag koncentrerar mig på idag när det gäller vattenkvalitet, har negativ inverkan på våra vatten där man förenklat kan säga att fiskodlingarna står för fosforutsläpp och det landbaserade jordbruket för kväveutsläpp. Både fosfor och kväve är naturliga ämnen som ska finnas i våra vatten men problemet uppstår då ämnena läcker ut i för hög grad, så som sker idag. Havet övergöds.

Så vad är lösningen? Att sluta producera mat? Förstås inte men vi behöver arbeta strategiskt med frågan och aktivt minska utsläppen. Fiskodlingarna utmålas ofta som Östersjöns största bov men jag vill också belysa det arbete som gjorts där, det kan fungera som en positiv modell för annan matproduktion. Utsläppen har minskat drastiskt, en minskning på ca 90% för fosfor och en minskning på ca 75% för kvävet sedan 80-talet, och man skulle kunna göra än mer. Företagen och det offentliga borde hänga ihop, tillstånd borde ges där det råder goda strömningsförhållanden som ska hänga ihop med krav på skräpfiske och vi borde förstås ha kretsloppsfoder. Liknande processer borde vi få till i det landbaserade jordbruket; omhändertagande av energin i stallgödsel, recirkulering av näringsämnen och se över vattentäktsskydd och dikningsregler. Lösningarna finns och det kommer att bli oerhört spännande att se partiernas ställningstaganden inför det kommande LBU-programmet.

Talman det sistnämnda handlar lika mycket om mål 5, Attraktionskraft för boende, besökare och företag eftersom att det stärker den åländska konkurrenskraften. Det arbete som nu Optinova gör för att spara vatten är ett exempel som minskar kostnader och är bra för miljön. Vi borde se till att få bättre avkastning från slaktavfall från jordbruk och fiskindustriun, tänk om vi kunde halvera mottagningskostnaderna för den typ av avfall för att vi kan sälja exempelvis biogas. Tänk om alla benrester från Dahlmans kunde bli benmjöl så att vi kunde få en ny exportvara. Och tänk om Chipsens tvättvatten kunde användas som bevattning. Det handlar om cirkulär ekonomi mina vänner och jag tror att ni alla förstår att det finns betydande summor att spara. Dessutom finns betydande EU-bidrag för omställningsarbetet. Vi borde helt enkelt börja agera i detta ärende. På onsdag hålls en föreläsning om cirkulär ekonomi, jag hoppas att det är startskottet. Potentialet finns framförallt inom tillverknings- och förädlingsindustrin vilket också utgör en betydande del av våra exportföretag och det är viktigt för om småföretagande är Ålands själ så är exportbolagen är den åländska ekonomins ryggrad – vi måste stärka konkurrenskraften, här finns potential som dessutom är hållbart.

Men attraktionskraft handlar också om människorna, folk ska vilja flytta hit.  Samarbetet inom ”Braingain Åland” är ett mycket bra arbete där man tillsammans arbetar med att locka hit den kompetens som det åländska näringslivet och exempelvis ÅHS så nödvändigt behöver. Också här tror jag att vi kan bli bättre; vi borde framförallt marknadsföra de goda resultat som de åländska skolorna visar upp men också den livskvalitet som livet på Åland erbjuder. I den åländska attraktionskraften kan inte nog det breda och osannolikt professionella kulturliv som Åland erbjuder. En viktig motor i det sammanhanget är Ålands Musikinstitut och personligen ser jag gärna också en teaterskola i framtiden. För att locka såväl boende som turister är kulturlivet viktigt och där är alla insatser viktiga. Allt från ungdomsföreningarnas farser, till Katrina kammmarfestival och Pub Ettans insatser för att locka hit musiker från när och fjärran.

Till sist, talman, vill jag ytterligare nämna turismen och en av mina käpphästar; restaurangbranschen. Vi behöver arbeta för en tillväxt av ny kompetent arbetskraft. Restaurangbranschen är viktig för turismen eftersom att den dels fungerar som huvudreseanledning men också är central för betyget för all typ av turism. Jag hoppas att vi kan få till ett tätt samarbete mellan branschen och det offentliga också i denna fråga. Tillsammans är vi starka och tillsammans gör vi skillnad! Tack.

 

Tjänstemän och kommunreform

Anförande 13 juni 2018

Talman. Jag vill kort diskutera det här ärendet med tjänstemännen i fokus.

De allra flesta tjänstemän jag pratat med vill ha färre kommuner. Det är svårt att jobba med få kolleger. Man vet att när man går på semester så växer pappershögarna på bordet, många väljer att aldrig ta fem veckors semester på grund av detta, trots att man skulle behöva den sammanhängande vilan. Och man saknar folk att bolla idéer med. De flesta vill ha kolleger, och det kan vi ge dem med en kommunreform. Däremot finns inget krav på att alla sitter på samma kontor, det kan lösas med hjälp av digitala lösningar.

En viktig framtidsfråga när det gäller personal och tjänstemän handlar om rekrytering. Oppositionen undrade i sitt anförande vad som är planen för personalen och uppvisade oro för att de skulle få sparken. Min oro inför framtiden är att vi kommer att stå inför svårigheter att hitta kompetens, vi har stora pensionsavgångar att hantera.
För att lyckas med rekryteringen behöver vi attraktiva arbetsplatser. SKL gjorde en rapport 2013 där de konstaterar att karriärsmöjlighet är prioriterat, på fjärde plats, då unga rangordnar vad som är viktigt för karriärsval. I rapporten skrivs så här: ”Men vad innebär egentligen ”att göra karriär” i dagens arbetsliv? Det kan vara att klättra uppåt på traditionellt vis, särskilt om inflytande och ansvar, status och hög lön är viktigt för individen. Men det kan också betyda något helt annat om medarbetaren i stället stimuleras av att få specialkunskaper eller av omväxling i arbetet eller av att få vara kreativ ihop med andra”

Folk vill alltså ha meningsfulla tjänster. Har du en högre högskoleexamen vill man gärna jobba på sin utbildningsnivå. Vi behöver få till enheter där administrativt arbete plockas bort från den dyraste personalen. Det sparar pengar. Det sparar också pengar att personal slipper sitta och leta reda på information och ständigt sätta sig in i olika arbetsuppgifter på grund av sitt breda arbetsfält. Dessutom riskerar de breda arbetsfälten skapa en känsla av otillräcklighet. Vi behöver också skapa tjänster där man kan få bli specialist, där man på djupet kan få vara med och bygga samhället med hjälp av sina specialistkunskaper. För att tjänstemännen och Åland skulle må bra av det, det utvecklar såväl individen som samhället.

Året 2017

Anförande 23 maj 2018

Talman. Hållbarhet har genomsyrat arbetet för landskapsregeringen under 2017 – det är tydligt. Vi har förstås många och flera svåra steg att ta när det gäller ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet men vi är väl på gång. Det är också glädjande att hållbarhetsarbetet väcker intresse för Åland som helhet, det stärker det åländska varumärket och borde också hjälpa till i den turistiska marknadsföringen av Åland. Vi är också oerhört glada över det breda intresset som allmänhet, näringsliv och det övriga Åland visar. Det är suveränt att hållbarheten redovisas i årsredovisningen och vi uppskattar särskilt att personalen involverats så tydligt genom intressentdialog. Kanske det är en delförklaring i att personaltrivseln ökat under 2017?

Talman. När det gäller ekonomin så är det förstås glädjande att vi har ett mycket gott årsbidrag. Det har varit en stor gemensam strävan inom hela landskapet. Det har hörts röster om att det effektivtetsarbete som genomförts under perioden har varit onödigt i samband med att resultatet för 2017 offentliggjordes. Jag delar inte den uppfattningen. Vi har framför oss stora utmaningar: vården blir dyrare, ett stort digitaliseringsbehov, en samhällsomvälvande förändring i det att artificiell intelligens och andra digitala verktyg förändrar omvärlden. Men talman, missförstå mig inte, jag ser positivt på framtiden just för att vi för en ansvarsfull ekonomisk politik: den gör att vi kan satsa på framtiden, att vi har råd. Den liberala gruppen uppmanar därför LR att fortsätta sin politik som har både hjärta och hjärna.

Talman. Då det gäller effektivitetsrevisionen vill jag kommentera några detaljer, förutom det att denna typ av revision alltid är bra för att det skapar utrymme för att göra interna förbättringar. Först ÅHS och system för mätande av produktivitet och effektivitet. Det är från min sida ett efterlängtat verktyg. Som i alla andra fall är Åland litet och system som används i stora sjukhusdistrikt blir för stora och dyra men ÅHS har ambitionen att arbeta fram en enklare modell. Jag känner stor förströstan att det kommer att bli riktigt bra, rätt kompetens finns på plats! Ett sådant verktyg kommer att stödja dels i kvalitetssäkring men också i det ständiga utvärderingsarbetet om vilken vård som ska ges på Åland och vilken som ska köpas utifrån. Här är också viktigt att poängtera de privata vårdaktörerna på Åland.

När det gäller det nya löne- och personaladministrativa systemet konstaterar jag att det är mycket efterfrågat, också från finans- och näringsutskottets sida. Jag hoppas verkligen att det kommer på plats inom utsatt tid. Det är mig väl känt att landskapsregeringen arbetar aktivt med personalpolitiken men för att ha riktig koll så behövs ett bättre system. Och vidare om personalen; vi stödjer starkt en fortsatt satsning på att möjliggöra distansarbete, det är en viktig del både i att vara en modern arbetsgivare men också i det att enklare kunna rekrytera och i det att som landskapstjänsteman förbättra möjligheterna att bo i skärgården. Vi delar landskapsregeringens åsikt om att det ska ställas motsvarande krav vad gäller tidsåtgång och resultat som på arbete utfört på den ordinarie arbetsplatsen och att inga krångliga, administrativa system behövs.

Talman, avslutningsvis vill vi tacka förvaltningen, tjänstemännen, personalen, ministrarna och alla andra som bidragit till Åland fortsättningsvis är en av de bästa platserna att bo på och verka i.