Stadens bokslut

Anförande om bokslutet i Stadsfullmäktige 23 april 2019

Ordförande,

Ett till år har gått och personalen har utfärdat ett mycket gott arbete. Det vill vi liberaler tacka för. Mycket gott har gjorts och det goda arbetet fortsätter.

Vi liberaler konstaterar förstås att 2018 var ett svagare ekonomiskt år än 2017 med nästan 4 miljoner mindre i årsbidrag som ett resultat av högre kostnader och svagare intäkter. Skatteintäkterna från kommunalskatten minskade med nästan 2 miljoner. Intäktens storlek har förstås påverkats av yttre faktorer så som konkurrenskraftpaketet men det visar på hur viktigt det är att vi blir fler Mariehamnare. Därför ser vi med glädje på stadens annonskampanj i svenska medier för att vi ska locka till oss fler. Mycket finns att göra och vi från liberala gruppen menar att inflyttningen behöver vara ett högprioriterat strategiskt mål för stadsstyrelsen.

Vi ser med viss oro på den stora investeringsnivån som varit under 2018 och som fortsätter för 2019. Investeringar ska ingalunda blandas ihop med driften och med rådande avbetalning på lånestocken finns ingen anledning att vifta med den röda flaggan än. Det som i viss mån oroar oss är att vi också ska underhålla våra nyinvesteringar och också hantera avskrivningarna. Fokus bör ligga på investeringar som minskar driftskostnaderna.

När det gäller lånestocken så kan vi konstatera att återbetalningsgraden gått över den planerade nivån också 2018. Det är bra. Mycket indikerar på att vi är på väg in i en ny lågkonjunktur. Lågkonjunkturen kommer att innebära behov av stimulans. Att då göra höjningar i kommunalskatt och inte verkställa planerade investeringar är dåligt för mariehamnarna och för företagen. Därför är det bra att vi nu betat av stora delar av skulderna. Det blir intressant för stadstyrelsen, och sedan för oss i fullmäktige, att balansera utgifter och intäkter för kommande år. Vi har vissa frågor som är viktiga för oss särskilt inom sociala sektorn och utbildningen samtidigt som vi menar att vi också behöver ta ett stort ekonomiskt ansvar. En fråga som här är värd att lyfta är frågan om ungdomsarbetslösheten och hemmasittande – det är varken bra för den enskilda eller samhällsekonomin. Om vi går in i en lågkonjunktur är det synnerligen viktigt att vi bevakar ungdomsarbetslösheten av ekonomiska skäl men framförallt av humanistiska skäl. Just nu ser vi en illavarslande signal när ungdomsarbetslösheten stiger och företagandet sjunker. I kommande arbete behöver detta bevakas noggrant.

Ordförande. Några konkreta frågor som vi från den liberala gruppen önskar lyfta;

  • Rapporteringen från dotterbolagen. Stadsledningen är säkert uppmärksam på att den inte är den elegantaste. De olika bolagen har rapporterat på mycket olika sätt, detta behöver ses över till kommande år.
  • Våtmarksprojektet som det rapporterats om (på sidan 44) är ett mycket bra projekt men vi ställer oss lite frågande till processen. Den politiska insynen har varit liten och likaså påverkansmöjligheterna. För att stärka tilliten är det viktigt att ärenden hanteras lika.
  • Den sista konkreta punkten skulle jag vilja resonera lite längre om, nämligen det faktum att kostnader för förebyggande hälsovård per årsarbete har mer än dubblerats sedan 2015 men effekten på sjukskrivningstalen inte synts, utan de har till och med ökat det sista året. Förstås är det så att vi inte kan göra långt dragna analyser från ett års statistik utan vi behöver fler års resultat för att kunna läsa ut effekterna. Samtidigt föranleder det nog att stadsledningen frågar sig om den förebyggande hälsovården har rätt karaktär och om den är rätt riktad. Personalen är det viktigaste vi har, vi behöver ta hand om dem!

Tack till personalen, stadsledningen, stadsstyrelsen och fullmäktigekollegorna för ett gott 2018, de redovisningsskyldiga kan beviljas ansvarsfrihet.

Socialvård, gränser och hur vi går vidare

Anförande 16 april 2019

Talman.

Jag skulle vilja prata om något som jag verkligen ogillar, nämligen gränser. Jag tror att det är viktigt att vi börjar diskutera hur vi kan överbygga de gränser som hämmar individens frihet. För det är faktiskt frihet som socialvården handlar om; assistenter, stöd och sociala åtgärder gör att individen kan leva mer som hen vill och vara friare. Det är viktigt för mig och det är viktigt för liberalerna.

Tyvärr har vi många gränser. Kommunerna, de befintliga kommunalförbunden, KST och ÅHS. Inom primärkommunerna finns också gränser mellan exempelvis skolan och socialförvaltningen. KST blir också en till gräns, för samtidigt som vi samordnar vissa områden uppstår nya gränser. Många individer kommer i framtiden att få stöd från primärkommunen, KST och ÅHS. Samverkansavtalen är alltså av yttersta vikt för att få till ett sömlöst system. Kommunreformen är också central, det blir mycket svårt att få igenom FN konventioner och sociala bestämmelser som i vår närregion med 16 kommuner. Remissutlåtandena visar med all önskvärd tydlighet att vi måste få färre kommuner på Åland.

Jag hoppas verkligen att kommunstyrelsen runt om på Åland ska diskutera hur samarbetet ska verkställas i praktiken.

Till sist talman. Tre framtidsutsikter, något som jag kommer att arbeta för att ska verkställas i framtiden när grunden är satt.

  • Kommunala samarbeten för boenden för klientgrupper som är relativt små så som yngre med fysiska handikapp med behov av dygnet runt vård och boenden för yngre med kognitiv svikt och andra demenssjukdomar. Och också frågan om boendestöd är central för att stärka den enskilda.
  • Att vi ska övergå till personcentrerad vård genom hela vårdkedjan, det vill säga att vi ska se till människors kvarvarande styrkor – inte till de sjukdomar och svagheter som hen har
  • Subjektiv rätt till samordning; det tas viktiga steg genom samverkansavtalen men jag anser att vi i framtiden borde förbättra socialvården med rätten att själv få begära samordning.

Hållbar skärgårdstrafik?

Anförande 1 april 2019

Talman. Bästa lagting och åhörare,

Jag vill börja med att säga att vi förstår besvikelsen från medborgarinitiativsundertecknarna. Utskottets svar är knappast vad man väntat sig. Vi förde diskussioner om formen på svaret i utskottet och konstaterade att det är initiativets kläm som vi har att ta ställning till, dvs:

att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att ta fram förslag till lagstiftning om att trafiklösningar för skärgården inte får bryta mot de fyra hållbarhetsprinciperna i Ålands utvecklings- och hållbarhetsagenda.

Medborgarinitiativen är alltså ett trubbigt verktyg. Vi liberaler är inte beredda att godkänna klämmen, av följande skäl – vi ser att det skulle vara förödande för skärgården och vi behöver teknikutveckla för att det ens ska vara möjligt. Dessutom ger kortrutten stora klimatfördelar, allra särskilt genom att den möjliggör elektrifiering av fartyg.

Talman. De som undertecknat initiativet har säkert gjort det av lite olika anledningar; vissa bara för att stoppa projektet, andra för att de inte vill satsa pengar på skärgården men jag tror att den allra största delen har gjort det med miljön helt eller delvis i åtanke. Så varför lyssnar inte politikerna?

Det enkla svaret är att vi inte är där än. Det finns inga infrastrukturella åtgärder idag som håller sig inom de fyra hållbarhetsprinciperna. Allra särskilt om vi ser det ur ett livscykelperspektiv, vilket de allra flesta anser att är en rimlig utgångspunkt. Nya färjor byggs med nyutbruten metall, betongindustrin är co2-intensiv och asfalt hör knappast till de mest miljövänliga materialen. Det betyder att lagtinget skulle stoppa all utveckling av skärgården om vi antar klämmen, det efterlängtade broprogrammet kan inte genomföras och nya färjor kan inte beställas

Så vad ska vi göra under tiden, innan vi hittar nya tekniker och metoder. Bara sätta oss ner och vänta på att någon annan löser problemen? Knappast! Vi ska fortsätta arbeta oss in i mot ett hållbart Åland. Vi ska ta steg för att nå ett samhälle med en cirkulär ekonomi. Vi ska lära oss mer och fatta klokare beslut. Vi ska lyssna på de som lämnat in initiativet, att det finns en stark folkvilja för att göra mer för miljön och klimatet. Vi ska ställa om men vi kan inte göra det på bekostnad av skärgårdslivet. Omställningen är ett gemensamt ansvar för hela Åland.

Här i salen finns flera som anser att skärgården gott kunde vara ett naturreservat och att det kan vara tomt på vintrarna för att blomma upp som kurorter på sommaren. Jag vill inte det, liberalerna vill inte det. Vi menar att det ska gå att leva på hela Åland.

Talman, undertecknarna ville väcka intresse i en fråga och stoppa Gripöbron. Jag har respekt för den ståndpunkten. Faktum är att jag själv delade den för några år sedan. Jag har därför fördjupat mig i frågan om kortruttens miljö- och klimatpåverkan. För min del har jag kommit fram till att övergång till elektrifierade fartyg är en mycket viktig åtgärd för att minska utsläppen. Och att det är vad som är tekniskt möjligt just nu, men att det kräver kortare färjpass. Dessutom stärker det tillgängligheten för befolkningen och sparar pengar.

Talman. Tillsammans måste vi jobba hårt för att nå ett hållbart samhälle. För att lyckas måste vi fatta beslut om att vidta åtgärder som faktiskt har inverkan framom symbolpolitiska åtgärder. Och vi behöver sluta utmåla svarta får, vi har alla en lång väg att vandra för att nå ett hållbart samhälle. Vi behöver ställa oss frågan; vad kan jag göra istället för att berätta vad någon annan borde göra.

Inflyttning, export och modernare lagstiftning

Anförande 25 mars 2019

Talman. Vi liberaler har höjt våra röster för tillväxten och näringslivet flertalet gånger under mandatperioden. Det underlag som vi fått till oss visar på behovet av att arbeta med näringspolitiken, att stärka BNP och den ekonomiska basen. Jag vill inleda med att konstatera följande centrala delar för liberal näringspolitik:

  1. Ett aktivt näringsliv på hela Åland är den bästa regionalpolitiken, om det kommer Mikael Staffas att ytterligare betona och resonera.
  2. Tillväxt och hållbarhet kan inte längre separeras, det hänger ihop och framtidens företag är hållbara företag
  3. Kommunreformen är central för att skapa smidiga processer och effektiv infrastruktur
  4. Ett starkt näringsliv är den bästa garanten för god skola, vård och omsorg.
  5. Kostnader för el, VA och avfall måste hållas nere för att skapa god konkurrenskraft.

Den liberala gruppen vill arbeta med framförallt tre delar av näringspolitiken, tre områden där vi ser att det finns mycket goda möjligheter för att stärka Åland. Det tre områdena är:

INFLYTTNING – ÖKAD EXPORT – MODERNISERAD NÄRINGS- OCH JORDFÖRVÄRVSRÄTT

När det gäller inflyttningen så ser vi flera orsaker till att öka antalet ålänningar. Vi behöver få in mer kompetens, vi behöver bli fler som delar på kostnader för infrastruktur, sjukvård mm och det nya ekonomiska systemet ger stora fördelar om vi lyckas öka befolkningsmängden. Liberalerna presenterade förra veckan en åtgärd för att öka inflyttningen, nämligen en kraftfull satsning på att marknadsföra Åland som bostadsort. Allt för många svenskar tror att man inte får köpa någon bostad här, det är till och med vanligt att man får höra att man som svensk inte ens får flytta till Åland. Det här behöver vi ändra. För att lyckas öka inflyttningen behövs god kvalitet på god vård, skola och omsorg. För allt hänger ihop, vi måste lyfta och stärka samhället som helhet för att bli konkurrenskraftiga. Och just skolan ser vi som en stark konkurrensfördel, vi tror att vi kan lyckas locka till oss nya ålänningar genom att marknadsföra vår goda skola. Vi ser också ett stort potential i en utveckling av Högskolan på Åland. God utbildning är centralt för ett gott samhälle, och vi jobbar för att göra en bra utbildning bättre på alla olika stadier.

När det gäller export talman kan vi konstatera att sjöfarten är av största betydelse för att Åland som land håller upp bytesbalansen. Sjöfarten är central för den landbaserade turismen och det kan inte ha undgått någon att liberalerna gång efter annan lyft turismens betydelse och vi ser att det är av yttersta vikt att också stärka den landbaserade turismen. En hel del ha gjorts, särskilt inom kultur- och idrottsturismen. Området är så pass viktigt för oss så att kollegan John Holmberg kommer att fördjupa våra tankar i ett separat anförande. Men det finns också andra viktiga bitar inom exporten och där vill vi särskilt nämna Matåland. Underlaget inför dagen visar att hotell- och restaurangbranschen växer, det är en viktig bransch när det gäller sysselsättning för såväl hög- som lågutbildade även om förädlingsvärdet inte är så högt. Vi har också flera stora exportbolag inom det matklustret; chipsfabriken, fiskodlingarna, specialgrödor och mjölkprodukter. Det behöver fortsätta och stärkas. Undersökningar har genomförts och mathantverkarna utvecklar sina nischer. Här finns en stark bransch som måste fortsätta stärkas. Under nästa mandatperiod ska ett nytt landsbygdsutvecklingsprogram tas fram.  Det kan konstateras att matproduktionen måste öka för att försörja framtida generationer. Nästa programperiod fokuserar i stor utsträckning på hållbarhet och under denna mandatperiod har en livsmedelsstrategi tagits fram. Den behöver realiseras för att få fram än mer konkurrenskraftiga produkter. Ett helt annat kluster som inte får glömmas i exportsammanhanget är de teknikintensiva företagen. Också i det sammanhanget är utbildningen och inflyttning ytterst centralt. Vi behöver ett dynamiskt samhälle som kan locka till sig teknisk kompetens från hela världen. Alla företag behöver idag någon form av teknisk kompetens. Tillgång till god digital kunskap är avgörande för företagandet.

Slutligen talman, så är det sedan länge känt att liberalerna är villiga att modernisera och liberalisera bestämmelserna om jordförvärv och näringsrätt. Mer om det hör ni om av kollegan Roger Eriksson.

Nytt självstyrelsesystem ställer nya krav

Anförande 18 mars 2019

Talman.

Jag har haft den stora ynnesten att under min första mandatperiod delta i såväl finans- och näringsutskottet som självstyrelsepolitiska nämnden. Det har varit oerhört intressanta år som gett mig flera nya insikter i det åländska samhället. Den kanske största av dem är att den åländska ekonomin och näringslivet inte mår fullt så bra som den generella bilden av densamma. Och det märks en oro över entreprenörskap och tillväxt i det åländska samhället idag.

Förklaringen till det är givetvis beroende på ett flertal olika faktorer men en viktig del i helhet är ett omodernt och statiskt ekonomiskt system. Därför vill jag inleda med att konstatera att så till vida är propositionen en stor framgång – systemet blir moderninserat och tar betydligt större hänsyn till den verklighet som vi befinner oss i idag, bland annat genom mekanismen att de ska göras en bedömning minst vart tredje år om det föreligger grunder för ändring av avräkningsgrunden. Och liberalerna välkomnar varmt systemändringen. Många har arbetat hårt, revisionsarbetet har pågått under flera mandatperioder. Nu har en viktig del rotts iland under ledning av lantrådet och finansministern men vi vet alla att inget skulle ha gjorts utan tjänstemännen, och ett särskilt tack vill vi rikta till förvaltningschefen Dan E Eriksson och finanschefen Conny Nyholm med kolleger.

När det gäller det nya ekonomiska systemet bör vi vara välmedvetna om att det ställer nya krav på oss. Särskilt om vi vill dra nytta av de möjligheter som propositionen ger möjlighet till. För det mest intressanta i systemet är ändå övergången till skatteavräkning. Det betyder dels att den åländska näringspolitiken blir viktigare och att vi ska komma bort från påverkan av dagspolitik i Finland.

Skatteavräkningen bygger på att de på Åland debiterade beloppen för de statliga förvärvs- och kapitalinkomstskatterna, den källskatt som betalas av begränsat skattskyldiga, samfundsskatten och tonnageskatten samt för den på Åland betalda lotteriskatten som årligen återförs till Åland. Skatteavräkningen tillsammans med att den relativa befolkningsutvecklingen på Åland beaktas i avräkningsbeloppet i det föreslagna ekonomiska systemet innebär krav på oss politiker. Ansvarsfulla politiker måste ta frågan om konkurrenskraft på allvar. Den framtida näringspolitiken måste bygga på smart infrastruktur, smidiga processer, kunskap, innovation och framförallt fler ålänningar. Därför är det bra att vi om en vecka får diskutera dessa frågor i lagtinget. Det behövs för det är dags att ta dessa frågor på allvar.

Slutligen talman. Vi vill understryka att vi inte anser att vi nått slutmålet i och med denna lagförändring. Förstås är det givna det att hela självstyrelselagen ska revideras och moderniseras men också det talman, att vi ser att slutmålet är att vi ska ha möjligheten att överta beskattningen.

 

 

En stor dag för miljön och för varumärket Åland!

Anförande 13 mars 2019

Talman

”Denna produkt är tillverkad med enbart förnyelsebar energi”, visst låter det bra? Tänk er det att det på alla produkter som tillverkats på Åland skulle kunna finnas en sådan text: ”Denna produkt är tillverkad med enbart förnyelsebar energi”, och förstås en Ålandsflagga därefter. Marknadsvärdet är enormt.

Målet om ett modern koldioxidneutral energiproduktion har tagit ett viktigt steg framåt! Nu, tre år efter sveket kring det finländska vindkraftsstödet har vi nu en egen lagstiftning som stärker den egna, förnyelsebara, energin. Det är en stor dag för miljön och för varumärket Åland. Intressanta är också möjligheterna för transitering som faktiskt har potential att bringa inkomster.

För miljön är det förstås en stor vinst, det är ett så självklart viktigt steg i arbetet mot ett hållbart Åland så att det näst intill känns onödigt att beskriva det men visst, det måste ändå få göras; att frångå fossila bränslen är avgörande på flera sätt. Fossila bränslen är inte bara dåliga för klimatet utan också för miljön. Ren el som kan fraktas och distribueras genom ledningar är oslagbart miljömässigt, infrastrukturellt och ekonomiskt. Dessutom frångår vi system som ofrivilligt tvingar in oss i geopolitiska spänningar. Ett beslut om lokalproducerad och förnyelsebar el är alltså så mycket mer än ett enskilt beslut om el.

Vi vill tacka landskapsregeringen för arbetet med denna lagstiftning, för det var inte roligt när handskakningen med Finland brast. Och inte kändes det bra när möllor monterades ner, men bra var det att kärnan av vindkraften och därmed kunskapen aldrig försvann, och nu är vi på banan igen. Det är särskilt glädjande att vi slipper den långa notifieringsprocessen så att vi möjliggör en betydligt snabbare process för att nå resultaten.

Denna lagstiftning möjliggör en ökning av förnyelsebar energi upp till 70 % av totalförbrukningen. Stärks det inom kort med biogasanläggning, strategiskt placerade solceller, förbättrade lagringsmöjligheter och ett smart nyttjande av skogsresursen så är vi inte långt borta från den där etiketten; ”Denna produkt är tillverkad med enbart förnyelsebar energi”, med Ålandsflaggan därefter. Visst är det bra?!

 

 

Primärnäringar, hållbarhet och resiliens

Anförande 16 januari 2019

Talman.

Stödet till primärnäringarna är ett resultat av extremväder. Något som forskningen visar att kommer att bli allt vanligare. Det betyder att vi behöver ställa om samhället. Ett sätt att uttrycka det är att man vill stärka resiliensen, dvs den långsiktig förmågan att hantera förändringar och fortsätta utvecklas.

Några förslag till viktiga steg mot ett mer resilient jordbruk kan vara regenerativt jordbruk, bevattningssystem, frångå monokulturodlingar, egna solcellsanläggningar, recirkulering av vatten osv.

En historisk tillbakablick visar på att primärnäringarna klarat av att ställa om flertalet gånger. De omställningar som skett efter EU-inträdet är bland de största. Jag har inte hört en enda bonde som säger att de vill leva på bidrag men nu är systemet det som det är. Bidragen styr jordbrukets utveckling. Det är därför viktigt att vi politiker minns sommaren 2018 och starten på 2019 när nästa landsbygdsutvecklingsprogram tas fram.

Framtidens näringsliv och företag, oberoende av sektor, måste klara av miljö, klimat och hållbarhetsfrågor för att vara konkurrenskraftig och klara efterfrågan, och för att klara av att hantera förändringar.

Liberalerna kommer att arbeta för att stödja primärnäringarna i sitt omställningsarbete. För att det är det enda hållbara, både sett till miljö och ekonomi. Vi hoppas på bred konsensus i lagtinget i denna fråga.

Utvärdera hemvårdsstödet!

Anförande 5 december 2018

Talman. När det nya lagtinget samlades så var överföring av medel pga den nya hemvårdsstödslagen ett av våra första ärenden. Liberalerna efterfrågade då en utvärdering av hemvårdsstödet och nu har landskapsregeringen aviserat att det ska genomföras, och det är bra.

Familjernas syn på hemvårdsstödet har senast granskats i Familjebarometern 2018 i Finland. Vårt hemvårdsstöd avviker till vissa delar men systemen är i grunden det samma som i övriga Finland. I familjebarometern konstateras flera olika infallsviklar. Finländarna vill ha en flexibel familjepolitik. Men det konstateras också att möjligheten att bilda familj blivit en klassfråga. I Yles sammanfattning av Familjebarometern så konstateras det att det i synnerhet bland män finns samband mellan höga inkomster och hög utbildningsnivå och högre sannolikhet att de får barn – och flera barn. Jag hävdade från denna talarstol för ca tre år sedan att det finns två grupper som kan nyttja hemvårdsstödet; de ekonomiskt starkaste och de ekonomiskt svagaste. Familjebarometern visar också att mer än hälften av de som har långa vårdledigheter är arbetslösa. Hemvårdsstödet cementerar således en svag socioekonomisk status, en av de största riskfaktorerna då det gäller så väl barns psykiska som fysiska hälsa. Vi kan också konstatera att det finns stark evidens för att barn mår bra av att vara hemma med sina föräldrar till 1-1,5 år, och lite som styrker att barn påverkas i positiv inriktning av att vara hemma länge. Hemvårdsstödet bör därför ge större möjligheter att vara hemma den första tiden efter det att föräldrapenningen tar slut. Och inte istället stimulera till lång hemmavistelse som det är idag.

Talman. På senaste tiden har vi i lagtinget diskuterat konkurrenskraft och också bristen på arbetskraft på Åland. Hemvårdsstöd har historiskt använts för att reglera arbetslöshetssiffror, dagens system är ett arv från 90-talskrisen. Situationen på 90-talet var drastiskt annorlunda än dagens situation. I rapporten ”En strategi för Finland” från 2015 beställd av Alexander Stubb för att dra Finland ur sin ekonomiska situation kan följande analys utläsas: ”I praktiken verkar hemvårdsstödet ha blivit en slags medborgarlön för kvinnor med lägre utbildning.”

Vi menar att dagens system inte uppfyller familjernas önskemål om ett flexibelt system, det är inte förenligt med dagens behov på arbetsmarknaden, det förstärker inte den individuella friheten och, kanske värst av allt, de gynnar inte barnen. En utvärdering är således mer än efterlängtat. Vi ser fram emot resultatet.

Cirkulär ekonomi är vägen framåt

Anförande 15 november 2018

Talman jag vill tala om miljö och cirkulär ekonomi.

Miljöfrågan är grundläggande för att vi inte kan leva utan rent vatten, för att vi blir sjukare utan biologisk mångfald och för att för att det faktiskt inte finns någon naturbank som vi kan låna ifrån den dag krisen är ett faktum. Jag upplever att miljö- och klimatfrågan äntligen är prioriterad.

Jag menar att vi ska börja med det som ger ”mest pang för pengarna” och där finns investeringarna som gynnar såväl näringslivet som miljön. Nu verkar en biogasanläggning vara på gång, äppelodlarna har gått i bräschen genom sin musttillverkning av det som tidigare var avfall. Idéerna om kretsloppsanpassat foder för fiskodlingarna, är ett annat gott exempel.

Och det finns mycket mer att göra. Vi som tittar på den fenomenala serien ”Maträddarna” på SVT kan snabbt konstatera potentialet i en utveckling av matÅland som helhet. Cirkulär ekonomi skulle vara intressant för högskolan att forska i. Jag tänker då på forskning inom matklustret för att kunna se hur vi kan göra mer mat och mindre avfall av det som produceras på Åland.

Den åländska konkurrenskraften måste stärkas genom förbättrad planering, kloka investeringar men framförallt allt genom att stimulera till en lägre konsumtion av el och vatten och en lägre produktion av avfall.

Jag har lyft det förr och lyfter det igen, det finns saftiga EU-medel att söka. På Eu-håll diskuteras att ta fram ett cirkulärt paket nummer 2. Vi kan också se att cirkulär ekonomi börjar glida in i andra områden. I höst har EU-kommissionen lagt fram en bioekonomistrategi. Jyrki Katainen med ansvar för sysselsättning, tillväxt, investeringar och konkurrenskraft kommenterar så här:

”Det har blivit uppenbart att vi måste genomföra systemändringar i fråga om hur vi tillverkar, konsumerar och gör oss av med varor. Genom att utveckla vår bioekonomi, som är den förnybara delen av den cirkulära ekonomin, kan vi hitta nya och innovativa vägar för att tillhandahålla livsmedel, produkter och energi utan att förbrukar jordens begränsade biologiska resurser. Att omforma vår ekonomi och modernisera våra grundläggande produktionsmodeller handlar inte bara om miljön och klimatet. Det finns också god potential för nya gröna arbetstillfällen särskilt på landsbygden och i kustområden.”

Det är det som är spännande med den cirkulära ekonomin – den skulle gynna oss. För oss, där transportkostnader äter på marginalen, vi lider av högra transitonsavgifter och har en för utspridd industri för att skapa hög effektivitet.

Talman, jag tror att den åländska entreprenörstraditionen, präglad av mångsyssleri, är som bäst för att klara denna omställning. Åländska entreprenörer är kända för att ha affärsnäsa, och här finns pengar att hämta. Omställningen skulle också kunna skapa verkligen skillnad för målen om hållbara konsumtions- och produktionskedjor. Drivet måste komma från näringslivet men vi från det offentliga behöver stimulera och stöda. För ett halvår sedan tog vi avfallspaketet, en plaststrategi är under remiss och åtminstone Misekommunernas plaster kommer att börja materialåtervinnas. Dessutom kombinerar Fixtjänst sysselsättning med up-cykling, Emmaus driver returarbete och människors attityd förändras i en rasande takt.

Talman. I mitt andra anförande här i lagtinget sa jag att det inte finns något avfall, bara resurser. Vi behöver börja praktisera detta ytterligare. För miljöns skull, för sysselsättningens skull och för konkurrenskraftens skull.

Budget 2019

Anförande 13 november 2018

Talman. Det gäller att klara av att ha flera tankar i huvudet när budgeten debatteras. För å ena sidan har vi aldrig levt så gott som idag; vi lever länge, har offentliga skyddsnät, alla har rätt till skolgång och välståndet är utbrett. Å andra sidan ser vi orosmoln i horisonten; en svagare ekonomisk utveckling på Åland än i riket vilket ger lägre skattegottgörelse, våra viktigaste näringar – sjöfarten och primärnäringarna – kämpar och på andra sidan Delet är förståelsen svag för självstyrelsen och behovet av utveckling av densamma.

Det ställer krav på oss i lagtinget. Vi liberaler är mycket glada över att ekonomin nu äntligen är i balans och lyfter hatten för det gedigna arbete som utförts i landskapsregeringen och i andra myndigheter. Under lantrådets och finansministerns ledning har tydliga ramar getts och de har hållits i. Det är bra.

Talman, mycket har gjorts under de tre senaste åren men mycket kvarstår förstås. Så där som det alltid är. Vi liberaler ser särskilt behov av att utveckla konkurrenskraften, Finansministerns anförande visade tydligt på det behovet. Vi lever i en global verklighet, våra företag måste ha möjlighet att konkurrera på motsvarande villkor som våra grannar;

Vi behöver fortsätta verka för att stödja våra basnäringar. I andra tilläggsbudgeten som ännu behandlas i finans- och näringsutskottet finns projektplaner för att stärka Högskolans sjöfartsutbildning. Minister Asumaa har jobbat flitigt med bolagiseringsprocessen av Högskolan och den liberala gruppen stödjer arbetet fullt ut. Men det är inte bara sjöfarten som behöver stödjas. Vi ser också potential i att beforska och utveckla turismnäringen genom Högskolan, det är en annan prioriterad bransch för att hålla Åland på fötter. När det gäller turismen så är vi mycket glada över de omfattande satsningar som görs på kulturturismen; Pommern färdigställs i år, Kastelholm uppgraderas och på Bomarsund satsas det äntligen rejält. Att stödja och främja näringslivet i glesbygden är bland det bästa som kan utföras inom ramen för regionalpolitiken.

För att stärka Ålands konkurrenskraft behövs flera olika åtgärder. Skatteavdraget är ett positivt inslag i budgeten, liksom översynen av AMS verksamhet. Men vi behöver också förbättra möjligheterna för primärnäringarna att investera i smarta el- och bevattningssystem och industrins vattenbehov behöver sänkas genom exempelvis recirkulering. Det sparar pengar och är hållbart. När det gäller elförsörjningen och dess transiteringsavgifter så vet vi alla att det inte är den lättaste nöten att knäcka. Här borde vi hitta lösningar så snart som möjligt. Det finns också stort potential i cirkulär ekonomi, för vi vet att avfallet är en stor kostnad på Åland och desto mer vi kan få ut av det istället för att skeppa iväg det desto bättre är det. En annan viktig sak för konkurrenskraften är inflyttningen. Det är glädjande att inflyttningen fortsatt är stark och det har varit ett klokt beslut av landskapsregeringen att satsa på utbildning i svenska. Vi kan i budgeten läsa om erkännanden av yrkeskvalifikationer som en fortsatt viktig ingång till arbetsmarknaden. Så är det, i ett så litet samhälle som Åland är det viktigt att ta vara på varendaste kompetens – oavsett var den kommer ifrån.

Talman, samhället handlar inte bara om siffror och konkurrenskraft utan också om de människor som bor här. Förutom totalrenoveringen av socialvårdslagarna och grundskolelagen, fattigdomsåtgärder inom tandvården, kartläggning kring ekonomisk utsatthet och arbetet mot våld i nära relationer vill vi lyfta den lilla korta skrivningen om att Hälso- och sjukvårdsbyrån tillsammans med ÅHS ska planera en seniormottagning. För oss liberaler är detta en viktig fråga som vi fört fram under många år. Lantrådet Sjögren verkade för det under sin tid som hälsominister och i liberalernas äldrepolitiska program finns det med som en viktig fråga. Vård av äldre är ett särskilt kunskapsområde och vid sidan av satsningar på ÅHS ser vi potential i att Högskolan skulle ordna specialistutbildning inom området.

Slutligen talman, självstyrelsen. Det är bara att konstatera att Finland har svårt att hantera den åländska självstyrelsen. Den högerpopulistiska agendan smyger sig in i de flesta politiska rummen – splittrar och härskar. I den nationalistiska idévärlden är tanken om ett språk – ett folk – en nation en viktig grund, och Åland avviker. Med det inte sagt att alla är nationalister men idéerna växer sig allt starkare. Och vi är långt ifrån ensamma om att ha det svårt, det finns exempel på många plaster och mer extremt ser vi det till exempel i Polen och USA. När den liberala demokratin, så som vi känner den, ifrågasätts och nedmonteras krävs nya tag. Vi som följt Lantrådets, Finansministerns och tjänstemännens idoga arbete vet att det inte legats på latsidan, insatserna har varit många. Dessutom har vi, centern, moderaterna och socialdemokraterna besökt riksdagspartierna men det verkar inte finnas någon grogrund för en Ålandspolitik i Helsingfors. Diskussionen har påbörjats i självstyrelsepolitiska nämnden, vi liberaler hoppas att vi tillsammans når framgång i självstyrelsepolitiken. Arbetet kommer inte att avklaras under denna mandatperiod och vi behöver stå starka tillsammans.

Talman, med de orden kan jag konstatera att landskapsregeringen, med liberalerna vid rodret, tar ansvar, vi gör helt enkelt ett bra Åland bättre. Tack