Nytt självstyrelsesystem ställer nya krav

Anförande 18 mars 2019

Talman.

Jag har haft den stora ynnesten att under min första mandatperiod delta i såväl finans- och näringsutskottet som självstyrelsepolitiska nämnden. Det har varit oerhört intressanta år som gett mig flera nya insikter i det åländska samhället. Den kanske största av dem är att den åländska ekonomin och näringslivet inte mår fullt så bra som den generella bilden av densamma. Och det märks en oro över entreprenörskap och tillväxt i det åländska samhället idag.

Förklaringen till det är givetvis beroende på ett flertal olika faktorer men en viktig del i helhet är ett omodernt och statiskt ekonomiskt system. Därför vill jag inleda med att konstatera att så till vida är propositionen en stor framgång – systemet blir moderninserat och tar betydligt större hänsyn till den verklighet som vi befinner oss i idag, bland annat genom mekanismen att de ska göras en bedömning minst vart tredje år om det föreligger grunder för ändring av avräkningsgrunden. Och liberalerna välkomnar varmt systemändringen. Många har arbetat hårt, revisionsarbetet har pågått under flera mandatperioder. Nu har en viktig del rotts iland under ledning av lantrådet och finansministern men vi vet alla att inget skulle ha gjorts utan tjänstemännen, och ett särskilt tack vill vi rikta till förvaltningschefen Dan E Eriksson och finanschefen Conny Nyholm med kolleger.

När det gäller det nya ekonomiska systemet bör vi vara välmedvetna om att det ställer nya krav på oss. Särskilt om vi vill dra nytta av de möjligheter som propositionen ger möjlighet till. För det mest intressanta i systemet är ändå övergången till skatteavräkning. Det betyder dels att den åländska näringspolitiken blir viktigare och att vi ska komma bort från påverkan av dagspolitik i Finland.

Skatteavräkningen bygger på att de på Åland debiterade beloppen för de statliga förvärvs- och kapitalinkomstskatterna, den källskatt som betalas av begränsat skattskyldiga, samfundsskatten och tonnageskatten samt för den på Åland betalda lotteriskatten som årligen återförs till Åland. Skatteavräkningen tillsammans med att den relativa befolkningsutvecklingen på Åland beaktas i avräkningsbeloppet i det föreslagna ekonomiska systemet innebär krav på oss politiker. Ansvarsfulla politiker måste ta frågan om konkurrenskraft på allvar. Den framtida näringspolitiken måste bygga på smart infrastruktur, smidiga processer, kunskap, innovation och framförallt fler ålänningar. Därför är det bra att vi om en vecka får diskutera dessa frågor i lagtinget. Det behövs för det är dags att ta dessa frågor på allvar.

Slutligen talman. Vi vill understryka att vi inte anser att vi nått slutmålet i och med denna lagförändring. Förstås är det givna det att hela självstyrelselagen ska revideras och moderniseras men också det talman, att vi ser att slutmålet är att vi ska ha möjligheten att överta beskattningen.

 

 

En stor dag för miljön och för varumärket Åland!

Anförande 13 mars 2019

Talman

”Denna produkt är tillverkad med enbart förnyelsebar energi”, visst låter det bra? Tänk er det att det på alla produkter som tillverkats på Åland skulle kunna finnas en sådan text: ”Denna produkt är tillverkad med enbart förnyelsebar energi”, och förstås en Ålandsflagga därefter. Marknadsvärdet är enormt.

Målet om ett modern koldioxidneutral energiproduktion har tagit ett viktigt steg framåt! Nu, tre år efter sveket kring det finländska vindkraftsstödet har vi nu en egen lagstiftning som stärker den egna, förnyelsebara, energin. Det är en stor dag för miljön och för varumärket Åland. Intressanta är också möjligheterna för transitering som faktiskt har potential att bringa inkomster.

För miljön är det förstås en stor vinst, det är ett så självklart viktigt steg i arbetet mot ett hållbart Åland så att det näst intill känns onödigt att beskriva det men visst, det måste ändå få göras; att frångå fossila bränslen är avgörande på flera sätt. Fossila bränslen är inte bara dåliga för klimatet utan också för miljön. Ren el som kan fraktas och distribueras genom ledningar är oslagbart miljömässigt, infrastrukturellt och ekonomiskt. Dessutom frångår vi system som ofrivilligt tvingar in oss i geopolitiska spänningar. Ett beslut om lokalproducerad och förnyelsebar el är alltså så mycket mer än ett enskilt beslut om el.

Vi vill tacka landskapsregeringen för arbetet med denna lagstiftning, för det var inte roligt när handskakningen med Finland brast. Och inte kändes det bra när möllor monterades ner, men bra var det att kärnan av vindkraften och därmed kunskapen aldrig försvann, och nu är vi på banan igen. Det är särskilt glädjande att vi slipper den långa notifieringsprocessen så att vi möjliggör en betydligt snabbare process för att nå resultaten.

Denna lagstiftning möjliggör en ökning av förnyelsebar energi upp till 70 % av totalförbrukningen. Stärks det inom kort med biogasanläggning, strategiskt placerade solceller, förbättrade lagringsmöjligheter och ett smart nyttjande av skogsresursen så är vi inte långt borta från den där etiketten; ”Denna produkt är tillverkad med enbart förnyelsebar energi”, med Ålandsflaggan därefter. Visst är det bra?!

 

 

Primärnäringar, hållbarhet och resiliens

Anförande 16 januari 2019

Talman.

Stödet till primärnäringarna är ett resultat av extremväder. Något som forskningen visar att kommer att bli allt vanligare. Det betyder att vi behöver ställa om samhället. Ett sätt att uttrycka det är att man vill stärka resiliensen, dvs den långsiktig förmågan att hantera förändringar och fortsätta utvecklas.

Några förslag till viktiga steg mot ett mer resilient jordbruk kan vara regenerativt jordbruk, bevattningssystem, frångå monokulturodlingar, egna solcellsanläggningar, recirkulering av vatten osv.

En historisk tillbakablick visar på att primärnäringarna klarat av att ställa om flertalet gånger. De omställningar som skett efter EU-inträdet är bland de största. Jag har inte hört en enda bonde som säger att de vill leva på bidrag men nu är systemet det som det är. Bidragen styr jordbrukets utveckling. Det är därför viktigt att vi politiker minns sommaren 2018 och starten på 2019 när nästa landsbygdsutvecklingsprogram tas fram.

Framtidens näringsliv och företag, oberoende av sektor, måste klara av miljö, klimat och hållbarhetsfrågor för att vara konkurrenskraftig och klara efterfrågan, och för att klara av att hantera förändringar.

Liberalerna kommer att arbeta för att stödja primärnäringarna i sitt omställningsarbete. För att det är det enda hållbara, både sett till miljö och ekonomi. Vi hoppas på bred konsensus i lagtinget i denna fråga.

Utvärdera hemvårdsstödet!

Anförande 5 december 2018

Talman. När det nya lagtinget samlades så var överföring av medel pga den nya hemvårdsstödslagen ett av våra första ärenden. Liberalerna efterfrågade då en utvärdering av hemvårdsstödet och nu har landskapsregeringen aviserat att det ska genomföras, och det är bra.

Familjernas syn på hemvårdsstödet har senast granskats i Familjebarometern 2018 i Finland. Vårt hemvårdsstöd avviker till vissa delar men systemen är i grunden det samma som i övriga Finland. I familjebarometern konstateras flera olika infallsviklar. Finländarna vill ha en flexibel familjepolitik. Men det konstateras också att möjligheten att bilda familj blivit en klassfråga. I Yles sammanfattning av Familjebarometern så konstateras det att det i synnerhet bland män finns samband mellan höga inkomster och hög utbildningsnivå och högre sannolikhet att de får barn – och flera barn. Jag hävdade från denna talarstol för ca tre år sedan att det finns två grupper som kan nyttja hemvårdsstödet; de ekonomiskt starkaste och de ekonomiskt svagaste. Familjebarometern visar också att mer än hälften av de som har långa vårdledigheter är arbetslösa. Hemvårdsstödet cementerar således en svag socioekonomisk status, en av de största riskfaktorerna då det gäller så väl barns psykiska som fysiska hälsa. Vi kan också konstatera att det finns stark evidens för att barn mår bra av att vara hemma med sina föräldrar till 1-1,5 år, och lite som styrker att barn påverkas i positiv inriktning av att vara hemma länge. Hemvårdsstödet bör därför ge större möjligheter att vara hemma den första tiden efter det att föräldrapenningen tar slut. Och inte istället stimulera till lång hemmavistelse som det är idag.

Talman. På senaste tiden har vi i lagtinget diskuterat konkurrenskraft och också bristen på arbetskraft på Åland. Hemvårdsstöd har historiskt använts för att reglera arbetslöshetssiffror, dagens system är ett arv från 90-talskrisen. Situationen på 90-talet var drastiskt annorlunda än dagens situation. I rapporten ”En strategi för Finland” från 2015 beställd av Alexander Stubb för att dra Finland ur sin ekonomiska situation kan följande analys utläsas: ”I praktiken verkar hemvårdsstödet ha blivit en slags medborgarlön för kvinnor med lägre utbildning.”

Vi menar att dagens system inte uppfyller familjernas önskemål om ett flexibelt system, det är inte förenligt med dagens behov på arbetsmarknaden, det förstärker inte den individuella friheten och, kanske värst av allt, de gynnar inte barnen. En utvärdering är således mer än efterlängtat. Vi ser fram emot resultatet.

Cirkulär ekonomi är vägen framåt

Anförande 15 november 2018

Talman jag vill tala om miljö och cirkulär ekonomi.

Miljöfrågan är grundläggande för att vi inte kan leva utan rent vatten, för att vi blir sjukare utan biologisk mångfald och för att för att det faktiskt inte finns någon naturbank som vi kan låna ifrån den dag krisen är ett faktum. Jag upplever att miljö- och klimatfrågan äntligen är prioriterad.

Jag menar att vi ska börja med det som ger ”mest pang för pengarna” och där finns investeringarna som gynnar såväl näringslivet som miljön. Nu verkar en biogasanläggning vara på gång, äppelodlarna har gått i bräschen genom sin musttillverkning av det som tidigare var avfall. Idéerna om kretsloppsanpassat foder för fiskodlingarna, är ett annat gott exempel.

Och det finns mycket mer att göra. Vi som tittar på den fenomenala serien ”Maträddarna” på SVT kan snabbt konstatera potentialet i en utveckling av matÅland som helhet. Cirkulär ekonomi skulle vara intressant för högskolan att forska i. Jag tänker då på forskning inom matklustret för att kunna se hur vi kan göra mer mat och mindre avfall av det som produceras på Åland.

Den åländska konkurrenskraften måste stärkas genom förbättrad planering, kloka investeringar men framförallt allt genom att stimulera till en lägre konsumtion av el och vatten och en lägre produktion av avfall.

Jag har lyft det förr och lyfter det igen, det finns saftiga EU-medel att söka. På Eu-håll diskuteras att ta fram ett cirkulärt paket nummer 2. Vi kan också se att cirkulär ekonomi börjar glida in i andra områden. I höst har EU-kommissionen lagt fram en bioekonomistrategi. Jyrki Katainen med ansvar för sysselsättning, tillväxt, investeringar och konkurrenskraft kommenterar så här:

”Det har blivit uppenbart att vi måste genomföra systemändringar i fråga om hur vi tillverkar, konsumerar och gör oss av med varor. Genom att utveckla vår bioekonomi, som är den förnybara delen av den cirkulära ekonomin, kan vi hitta nya och innovativa vägar för att tillhandahålla livsmedel, produkter och energi utan att förbrukar jordens begränsade biologiska resurser. Att omforma vår ekonomi och modernisera våra grundläggande produktionsmodeller handlar inte bara om miljön och klimatet. Det finns också god potential för nya gröna arbetstillfällen särskilt på landsbygden och i kustområden.”

Det är det som är spännande med den cirkulära ekonomin – den skulle gynna oss. För oss, där transportkostnader äter på marginalen, vi lider av högra transitonsavgifter och har en för utspridd industri för att skapa hög effektivitet.

Talman, jag tror att den åländska entreprenörstraditionen, präglad av mångsyssleri, är som bäst för att klara denna omställning. Åländska entreprenörer är kända för att ha affärsnäsa, och här finns pengar att hämta. Omställningen skulle också kunna skapa verkligen skillnad för målen om hållbara konsumtions- och produktionskedjor. Drivet måste komma från näringslivet men vi från det offentliga behöver stimulera och stöda. För ett halvår sedan tog vi avfallspaketet, en plaststrategi är under remiss och åtminstone Misekommunernas plaster kommer att börja materialåtervinnas. Dessutom kombinerar Fixtjänst sysselsättning med up-cykling, Emmaus driver returarbete och människors attityd förändras i en rasande takt.

Talman. I mitt andra anförande här i lagtinget sa jag att det inte finns något avfall, bara resurser. Vi behöver börja praktisera detta ytterligare. För miljöns skull, för sysselsättningens skull och för konkurrenskraftens skull.

Budget 2019

Anförande 13 november 2018

Talman. Det gäller att klara av att ha flera tankar i huvudet när budgeten debatteras. För å ena sidan har vi aldrig levt så gott som idag; vi lever länge, har offentliga skyddsnät, alla har rätt till skolgång och välståndet är utbrett. Å andra sidan ser vi orosmoln i horisonten; en svagare ekonomisk utveckling på Åland än i riket vilket ger lägre skattegottgörelse, våra viktigaste näringar – sjöfarten och primärnäringarna – kämpar och på andra sidan Delet är förståelsen svag för självstyrelsen och behovet av utveckling av densamma.

Det ställer krav på oss i lagtinget. Vi liberaler är mycket glada över att ekonomin nu äntligen är i balans och lyfter hatten för det gedigna arbete som utförts i landskapsregeringen och i andra myndigheter. Under lantrådets och finansministerns ledning har tydliga ramar getts och de har hållits i. Det är bra.

Talman, mycket har gjorts under de tre senaste åren men mycket kvarstår förstås. Så där som det alltid är. Vi liberaler ser särskilt behov av att utveckla konkurrenskraften, Finansministerns anförande visade tydligt på det behovet. Vi lever i en global verklighet, våra företag måste ha möjlighet att konkurrera på motsvarande villkor som våra grannar;

Vi behöver fortsätta verka för att stödja våra basnäringar. I andra tilläggsbudgeten som ännu behandlas i finans- och näringsutskottet finns projektplaner för att stärka Högskolans sjöfartsutbildning. Minister Asumaa har jobbat flitigt med bolagiseringsprocessen av Högskolan och den liberala gruppen stödjer arbetet fullt ut. Men det är inte bara sjöfarten som behöver stödjas. Vi ser också potential i att beforska och utveckla turismnäringen genom Högskolan, det är en annan prioriterad bransch för att hålla Åland på fötter. När det gäller turismen så är vi mycket glada över de omfattande satsningar som görs på kulturturismen; Pommern färdigställs i år, Kastelholm uppgraderas och på Bomarsund satsas det äntligen rejält. Att stödja och främja näringslivet i glesbygden är bland det bästa som kan utföras inom ramen för regionalpolitiken.

För att stärka Ålands konkurrenskraft behövs flera olika åtgärder. Skatteavdraget är ett positivt inslag i budgeten, liksom översynen av AMS verksamhet. Men vi behöver också förbättra möjligheterna för primärnäringarna att investera i smarta el- och bevattningssystem och industrins vattenbehov behöver sänkas genom exempelvis recirkulering. Det sparar pengar och är hållbart. När det gäller elförsörjningen och dess transiteringsavgifter så vet vi alla att det inte är den lättaste nöten att knäcka. Här borde vi hitta lösningar så snart som möjligt. Det finns också stort potential i cirkulär ekonomi, för vi vet att avfallet är en stor kostnad på Åland och desto mer vi kan få ut av det istället för att skeppa iväg det desto bättre är det. En annan viktig sak för konkurrenskraften är inflyttningen. Det är glädjande att inflyttningen fortsatt är stark och det har varit ett klokt beslut av landskapsregeringen att satsa på utbildning i svenska. Vi kan i budgeten läsa om erkännanden av yrkeskvalifikationer som en fortsatt viktig ingång till arbetsmarknaden. Så är det, i ett så litet samhälle som Åland är det viktigt att ta vara på varendaste kompetens – oavsett var den kommer ifrån.

Talman, samhället handlar inte bara om siffror och konkurrenskraft utan också om de människor som bor här. Förutom totalrenoveringen av socialvårdslagarna och grundskolelagen, fattigdomsåtgärder inom tandvården, kartläggning kring ekonomisk utsatthet och arbetet mot våld i nära relationer vill vi lyfta den lilla korta skrivningen om att Hälso- och sjukvårdsbyrån tillsammans med ÅHS ska planera en seniormottagning. För oss liberaler är detta en viktig fråga som vi fört fram under många år. Lantrådet Sjögren verkade för det under sin tid som hälsominister och i liberalernas äldrepolitiska program finns det med som en viktig fråga. Vård av äldre är ett särskilt kunskapsområde och vid sidan av satsningar på ÅHS ser vi potential i att Högskolan skulle ordna specialistutbildning inom området.

Slutligen talman, självstyrelsen. Det är bara att konstatera att Finland har svårt att hantera den åländska självstyrelsen. Den högerpopulistiska agendan smyger sig in i de flesta politiska rummen – splittrar och härskar. I den nationalistiska idévärlden är tanken om ett språk – ett folk – en nation en viktig grund, och Åland avviker. Med det inte sagt att alla är nationalister men idéerna växer sig allt starkare. Och vi är långt ifrån ensamma om att ha det svårt, det finns exempel på många plaster och mer extremt ser vi det till exempel i Polen och USA. När den liberala demokratin, så som vi känner den, ifrågasätts och nedmonteras krävs nya tag. Vi som följt Lantrådets, Finansministerns och tjänstemännens idoga arbete vet att det inte legats på latsidan, insatserna har varit många. Dessutom har vi, centern, moderaterna och socialdemokraterna besökt riksdagspartierna men det verkar inte finnas någon grogrund för en Ålandspolitik i Helsingfors. Diskussionen har påbörjats i självstyrelsepolitiska nämnden, vi liberaler hoppas att vi tillsammans når framgång i självstyrelsepolitiken. Arbetet kommer inte att avklaras under denna mandatperiod och vi behöver stå starka tillsammans.

Talman, med de orden kan jag konstatera att landskapsregeringen, med liberalerna vid rodret, tar ansvar, vi gör helt enkelt ett bra Åland bättre. Tack

Ekonomi, näringsliv och kommunreform

Anförande 12 november 2018

Talman, jag vill börja med att konstatera att vi lever i en rättsstat där vi genom lag reglerar samhället. Samtliga i samhället, individer och myndigheter så som kommuner, förväntas följa lagen. Det är helt ärligt upprörande att höra resonemang om att ledande tjänstemän inte ska följa lagen för att ett fullmäktige är av annan åsikt. Och vi bor inte i Schweiz, vi styrs inte av folkomröstningar. Jag skulle önska att åtminstone den lagstiftande församlingen skulle undvika att uppvigla till att inte följa lagen. Och om någon vill att vi ska justera vårt demokratiska system så är nog det en betydligt större fråga än kommunreformen. Jag konstaterar att denna lag, liksom alla andra lagar, stiftas i sedvanlig demokratisk ordning och den ska följas, det borde vi kunna vara överens om.

Men talman, jag tänkte tala om finans- och näringsutskottets betänkande. Vi har fördjupat oss i kommunreformen ifrån två perspektiv nämligen finans och näring. Föga förvånande.

När det gäller finansfrågorna, eller rättare sagt, kommunernas framtida förmåga att klara ekonomin kan det konstateras att det i initialfasen troligtvis blir dyrare men att det finns fördelar på sikt. I kommunutredningen för Finström, Sund och Geta konstateras det att: ”i synnerhet inom den allmänna förvaltningen och den tekniska sektorn gör en större organisation det möjligt att stärka verksamhetsområden som i de nuvarande kommunerna inte haft tillräckliga resurser.”

Vi liberaler tror på ett rejält utökat samarbete kommunerna emellan men ser att det idag finns hinder för att smidigt arbeta tillsammans, ska myndighetsuppgifter skötas av annan part så måste förstås också delegeringsbeslut finnas. Det är alltså en omfattande byråkrati som byggs runt samarbetena. Helt i onödan.

Kommunsammanslagningarna skapar också utrymme för specialisering, något som skapar utrymme för effektivering. Idag läggs tid på att ständigt söka information om hur olika saker och ärenden kan skötas, vi behöver mer spetskompetens för att hantera allt svårare ärenden. Men slutligen så är det förstås de nya kommunerna som avgör hur de ekonomiska utfallen blir.

När det gäller näringspolitiken så har jag inte hört debatt om att kommunreformen skulle skada. Må hända att vissa hävdar att det inte gör någon skillnad men många menar att det finns betydande fördelar. Däribland kan nämnas en harmonisering av regelverk, gemensam planering av infrastruktur och färre parter att föra dialog med. Också specialiseringen av personalen är näringslivet till nytta och borde leda till effektivare och mer rättsäkra processer.

Därutöver kan det konstateras att vi har en liten arbetskraftsreserv på Åland och att näringslivet är i behov av kompetent personal. Färre kommuner skapar utrymme för en mer effektiv förvaltning av den totala arbetskraften på Åland.

Slutligen Talman, för att Åland ska kunna vara bärkraftigt och konkurrenskraftigt så måste kommunerna orka med en framåtsyftande politik som arbetar för mer inflyttning, mer företagande, mer turism och mer förebyggande. Konklusionen är enkel; kommunreformen behövs!

 

Demens, minnesnedsättning och kognitiva störningar

Anförande stadsfullmäktige 30 oktober 2018

Ordförande, äldreomsorgen sätter de flesta partierna i arbete, vi ser alla att något behöver göras. Liberalerna har haft en äldrepolitisk arbetsgrupp som bland annat fördjupat sig i frågorna kring demens och kognitiv svikt. Demens kan ju drabba även yngre men lejonparten av de drabbade är äldre.

Till att börja med så vill jag förklara att jag använder begreppet demens genomgående för att det i huvudsak används i beredningen. Det finns dock viss begreppsförvirring och jag kan konstatera att ”demens” som diagnos strukits i Sverige. Lars-­Olof Wahlund, professor i geriatrik vid Karolinska säger att: ”Demens har en negativ klang och är omgärdat av både okunskap och fördomar. Därför är det bra och mer logiskt att kognition istället lyfts fram som det centrala begreppet. Minnes­nedsättning och andra kognitiva stör­ningar kan bero på många olika sjuk­domar och bristtillstånd, varav de som vi brukar kalla demenssjukdomar är några av dem”. Om detta resoneras inte i beredningen så vi lämnar det där hän men min poäng är att vi i framtiden måste bredda diskussionen från att bara prata demens.

Men ordförande, Det är en märklig beredning vi fått framför oss. Fullmäktige Roger Jansson mfl lämnade in en aktuell och mycket bra motion. Med tanke på den åldrande befolkningen och på hur demenssjukdomar ökar så blir jag förvånad över det svar som kommer från socialförvaltningen. Är inte detta en fråga att ta på större allvar?

I beredningen diskuteras vad som görs på ÅHS. På ÅHS utförs specialistvård och de har utredningsansvaret men de flesta med demens vårdas inom kommunen, i hemmet eller på ett boende. Det är vi som har ansvaret för dessa individer och för de för samhället oumbärliga närståendevårdarna. Det är vi!

I slutet av beredningen nämns kort om de antagna demensriktlinjerna, i dem kan man bland annat se att det finns ett stort behov av en kommunal demenskoordinator. Om det, eller andra frågor som tas upp i riktlinjerna, diskuteras ingenting. I riktlinjerna finns statistik och prognoserna säger att det år 2020 kommer att finnas 751 individer med medelsvåra eller svåra demenssjukdomar och för 2030 så är samma siffra över tusen. Det betyder att det skulle finnas 428 individer år 2020 som är i behov av dygnetruntomsorg, och siffran för 2030 är närmare 600. Idag torde det finnas drygt 60 specialanpassade demensplatser på Åland, varav under 40 är i Mariehamn. Ni hör ju själva – vi måste ta frågan på större allvar.

Vidare säger man att personer med demens inte behöver särskilda boenden och att de bra klarar att bo hemma. Men det finns rapporter om säger det motsatta. Socialstyrelsen i Sverige rekommenderar särskilt boende av följande orsaker: “Särskilt boende specifikt anpassat för personer med demenssjukdom bidrar till bättre livskvalitet för personer med måttlig till svår demenssjukdom i jämförelse med blandat boende. Särskilt boende specifikt anpassat för personer med demenssjukdom bedöms vara kostnadseffektiva i jämförelse med blandat boende.” Det ter sig alltså inte ens vara en ekonomisk fråga. Stödet som ges till denna klientgrupp behöver ha kompetens inom demenssjukdomar. I beredningen diskuteras inget om befintlig och behövlig kompetens. Vi behöver särskilda team med specialistkunskap för denna klientgrupp.

Närståendevårdarnas situation nämns inte heller. Alla som känner en som varit närståendevårdare vet hur otroligt tufft det är. Vilka skolningar erbjuder staden? Vilken avlastning erbjuds? Funkar det? Är folk nöjda? Jag saknar svar på dessa viktiga frågor.

På socialstyrelsens hemsida kan man läsa om nationella riktlinjer och kvalitetsindikatorer som är gällande i Sverige. Där konstateras bland annat att:

”Dagverksamheter för personer med demenssjukdom bör vara anpassade till sjukdomen och därigenom bidra till social samvaro, struktur och innehåll under dagen.

En annan viktig insats som rekommenderas är stöd till anhöriga i form av utbildning, individuellt anpassat stöd till unga anhöriga och relationsbaserat stödprogram

För att kunna erbjuda en god och personcentrerad vård och omsorg till personer med demenssjukdom är det viktigt att hälso- och sjukvården och socialtjänsten arbetar för att höja personalens kompetens inom detta område med hjälp av olika former av utbildningar.

Biståndshandläggares och LSS-handläggares beslut i olika ärenden som rör personer med demenssjukdom förutsätter en grundläggande förståelse för sjukdomen och dess konsekvenser”

Görs något av detta? Varför framgår det i så fall inte av beredningen? Det här är inga svåra saker att googla fram. Och de lokala demensriktlinjerna kan knappast vara främmande. Varför görs ingen omvärldsanalys? Varför knyts det inte an till framtagna riktlinjer?

Ordförande, liberalerna stödjer därmed förslaget om återremiss. Vår vision är:

  • Vi behöver ha ett specialiserat boende för de med demens sjukdomar. Boendet borde fungera som ett kompetenscenter. Här borde vi få till kommunöverskridande lösningar.
  • Stödja samordning och kompetensutbyten bland aktörerna som arbetar med årsrika.
  • Införa personcentrerad vård och arbeta i multiprofessionella team som fokuserar på de kvarvarande styrkorna
  • Ge alla rätten att påverka sin egen omsorg
  • Ge närstående rätten att få vara delaktiga, om patienten/klienten så önskar, och även få utbildning i den närdståendes sjukdomstillstånd
  • Se till att vi får ett team som är specialiserade inom demens bland närvårdarna
  • Höj statusen för närvårdarna, det är de som bäst känner klienterna

Tack ordförande.

Och som gott lästips kan ni följa denna länk: http://old.regeringen.ax/.composer/upload//socialomiljo/Demensseminarium_Christian_Andersson_forelasningsmaterial_241013.pdf

Extra anslag är bra!

Anförande 17 september 2018

Talman. Extra anslaget handlar om en gigantisk regionalpolitisk satsning i form av grundläggande infrastruktur på den åländska landsbygden och skärgården. För oss liberaler är extra anslag inget märkvärdigt utan en normal mekanism i enlighet med självstyrelselagen. Vi i utskottet har fördjupat sig i systemet och konstaterar att förarbetena visar att systemet efter 1993 är meningen att fungera på samma sätt som det tidigare extra ordinära anslaget. Däremot har praxis förändrats.

Extra anslaget berör dels brouppdatering och kortrutt. Två frågor som denna landskapsregering ärvt av tidigare landskapsregeringar. Det finns gediget utredningsmaterial för bägge frågor, där kortrutten utretts för två miljoner euro. Det är förvånande att centern, och särskilt tidigare inframinister reserverar sig mot det förslag som hon själv tagit fram.

Jag noterar att reservanterna också säger att man vill kvalificerad majoritet i lagtinget för att köpa in nytt tonnage. En fråga som jag svårligen kan se att skulle få kvalificerad majoritet då stora delar av lagtinget talar om totalentreprenad.

Det är bra att landskapsregeringen driver vidare de projekt som lagtinget i demokratisk ordning beslutat om.

Talman. Jag konstaterar slutligen att större infrastrukturella projekt är kantade med ifrågasättande och missnöje. Trots att jag inte var gammal kommer jag ihåg missnöjet med nya Godbyvägen, men jag tror inte att någon vill vara utan den vägen idag. Om man lite ser ovan om horisonten kan jag konstatera att ett parti i Göteborg som inte vill ha Västlänken gick kraftigt framåt det senaste valet. För det är så talman, att det alltid är enkelt att säga nej. Men att leverera trovärdiga motförslag är uppenbarligen svårt. Infrastruktur skapar utveckling och nya möjligheter, och att inte underhålla tidigare investeringar är inget annat än kapitalförstöring. Därför stödjer den liberala gruppen anhållan om extra anslag.

Hållbara produktionsmönster

Anförande 10 september 2018

Talman. Hållbarhetsarbetet berör oss alla och alla samhällssektorer, jag kommer att uppehålla mig kring två områden; mål 3 Allt vatten ska ha god kvalitet och mål 5 Attraktionskraft för boende, besökare och företag.

När det gäller mål 3, Allt vatten ska ha god kvalitet, är det bara att konstatera att nuläget är alldeles oacceptabelt, dessutom verkar framtiden bära med sig ytterligare försämringar. Vi kan konstatera att livsmedelsproduktionen, som jag koncentrerar mig på idag när det gäller vattenkvalitet, har negativ inverkan på våra vatten där man förenklat kan säga att fiskodlingarna står för fosforutsläpp och det landbaserade jordbruket för kväveutsläpp. Både fosfor och kväve är naturliga ämnen som ska finnas i våra vatten men problemet uppstår då ämnena läcker ut i för hög grad, så som sker idag. Havet övergöds.

Så vad är lösningen? Att sluta producera mat? Förstås inte men vi behöver arbeta strategiskt med frågan och aktivt minska utsläppen. Fiskodlingarna utmålas ofta som Östersjöns största bov men jag vill också belysa det arbete som gjorts där, det kan fungera som en positiv modell för annan matproduktion. Utsläppen har minskat drastiskt, en minskning på ca 90% för fosfor och en minskning på ca 75% för kvävet sedan 80-talet, och man skulle kunna göra än mer. Företagen och det offentliga borde hänga ihop, tillstånd borde ges där det råder goda strömningsförhållanden som ska hänga ihop med krav på skräpfiske och vi borde förstås ha kretsloppsfoder. Liknande processer borde vi få till i det landbaserade jordbruket; omhändertagande av energin i stallgödsel, recirkulering av näringsämnen och se över vattentäktsskydd och dikningsregler. Lösningarna finns och det kommer att bli oerhört spännande att se partiernas ställningstaganden inför det kommande LBU-programmet.

Talman det sistnämnda handlar lika mycket om mål 5, Attraktionskraft för boende, besökare och företag eftersom att det stärker den åländska konkurrenskraften. Det arbete som nu Optinova gör för att spara vatten är ett exempel som minskar kostnader och är bra för miljön. Vi borde se till att få bättre avkastning från slaktavfall från jordbruk och fiskindustriun, tänk om vi kunde halvera mottagningskostnaderna för den typ av avfall för att vi kan sälja exempelvis biogas. Tänk om alla benrester från Dahlmans kunde bli benmjöl så att vi kunde få en ny exportvara. Och tänk om Chipsens tvättvatten kunde användas som bevattning. Det handlar om cirkulär ekonomi mina vänner och jag tror att ni alla förstår att det finns betydande summor att spara. Dessutom finns betydande EU-bidrag för omställningsarbetet. Vi borde helt enkelt börja agera i detta ärende. På onsdag hålls en föreläsning om cirkulär ekonomi, jag hoppas att det är startskottet. Potentialet finns framförallt inom tillverknings- och förädlingsindustrin vilket också utgör en betydande del av våra exportföretag och det är viktigt för om småföretagande är Ålands själ så är exportbolagen är den åländska ekonomins ryggrad – vi måste stärka konkurrenskraften, här finns potential som dessutom är hållbart.

Men attraktionskraft handlar också om människorna, folk ska vilja flytta hit.  Samarbetet inom ”Braingain Åland” är ett mycket bra arbete där man tillsammans arbetar med att locka hit den kompetens som det åländska näringslivet och exempelvis ÅHS så nödvändigt behöver. Också här tror jag att vi kan bli bättre; vi borde framförallt marknadsföra de goda resultat som de åländska skolorna visar upp men också den livskvalitet som livet på Åland erbjuder. I den åländska attraktionskraften kan inte nog det breda och osannolikt professionella kulturliv som Åland erbjuder. En viktig motor i det sammanhanget är Ålands Musikinstitut och personligen ser jag gärna också en teaterskola i framtiden. För att locka såväl boende som turister är kulturlivet viktigt och där är alla insatser viktiga. Allt från ungdomsföreningarnas farser, till Katrina kammmarfestival och Pub Ettans insatser för att locka hit musiker från när och fjärran.

Till sist, talman, vill jag ytterligare nämna turismen och en av mina käpphästar; restaurangbranschen. Vi behöver arbeta för en tillväxt av ny kompetent arbetskraft. Restaurangbranschen är viktig för turismen eftersom att den dels fungerar som huvudreseanledning men också är central för betyget för all typ av turism. Jag hoppas att vi kan få till ett tätt samarbete mellan branschen och det offentliga också i denna fråga. Tillsammans är vi starka och tillsammans gör vi skillnad! Tack.