Kollektivtrafik skapar tillväxt

Insändare 14 feb 2018

Vi behöver satsa på kollektivtrafiken och jag menar att kollektivtrafik inte enbart ska ses som en kostnadspost utan också som en tillväxtsatsning, låt mig belysa två vinstområden:
Kollektivtrafiken överbygger geografiska hinder. Vi bor utspritt på Åland vilket skapar ett bilberoende. Samtidigt finns det de som inte kan köra bil på grund av ålder eller fysiska förutsättningar och det finns de som inte vill köra bil av exempelvis miljöetiska skäl. Med en stärkt kollektivtrafik på exempelvis linjen Mariehamn – Jomala – Godby så skulle regionerna ha bättre förutsättningar för handel, arbetspendling och många skulle få en ökad valfrihet i vardagen.
En bra kollektivtrafik skapar också mer attraktiva boendemiljöer. Dels för att individerna kan välja hur de tar sig fram, och skapar möjligheter för de som inte kan nyttja egen bil, men också för att kollektivtrafik skapar utrymme för annat. Om vi åker mer kollektivt behövs färre parkeringsplatser. Det skulle gynna samtliga tätorter. För staden skulle det innebära mer plats för boende och service men också möjlighet för en rejäl sänkning av parkeringsnormen vilket skulle göra det billigare att bygga i staden.
Jag menar därför att vi behöver bygga ut kollektivtrafiken med modern och effektiv teknik, dels på landskapsnivå och dels inom Mariehamns stad. Det kommer att kosta i drift men ge tillbaka i form av ökad handel och fler boende. Det är en klok tillväxtsatsning som också är miljömässigt hållbar.
Ingrid Johansson (lib)

Jämställt föräldraskap är lösningen

Finland fick ingen familjereform, det kan vi bland annat läsa om här. Det var synd, vi behöver modernisera familjepolitiken. Under förra mandatperioden gjordes det åländska hemvårdsstödet om, men det blev en dyr historia och hittills finns inga tecken på att den skulle leda till att uppfylla de utsatta målen. I Mariehamns stads bokslut för 2016 står det “Endast socialnämnden har en mindre överskridning av budget av den orsaken att hemvårdsstödet förutom den byråkrati det medfört även blivit mycket dyrare än beräknat.”

Men problemen är större än ökade kostnader och byråkrati – även om det är illa nog. Hemvårdsstödet cementerar hur vi lyfter familjeledigheter. Det är inte ett problem att enskilda kvinnor väljer att stanna hemma och jag skuldbelägger ingen som tagit det beslutet. Samtidigt är det ett problem på gruppnivå bland annat eftersom:

  • kvinnor idag utbildar sig mer än männen och vi saknar kvalificerad arbetskraft på Åland
  • bland de ensamstående är kvinnor starkt överrepresenterade och vi ser att barnfattigdomen är som högst hos ensamförsörjarna, ett ojämställt föräldrauttag försämrar generellt inkomstutvecklingen livslångt (se nedan).
  • lönefrånfallet under småbarnsåren fortsätter under hela livet vilket gör att vi ständigt får nya kullar av fattiga (kvinliga) pensionärer (se nedan).

    I rapporten Children and gender inequality: evidence from Denmark från National Bureau of Economic Research i Cambridge kan man läsa i såväl text som i grafer hur kvinnors löner, med exemplet Danmark, efter barnafödande aldrig kommer ikapp:

    “Despite considerable gender convergence over time, substantial gender inequality persists in all countries. Using Danish administrative data from 1980-2013 and an event study approach, we show that most of the remaining gender inequality in earnings is due to children.”

barnafödande danmark

Delad föräldraledighet har visat sig vara en viktig nyckel för att förändra situationen, i “Glastaket och föräldraförsäkringen i Sverige”, utgiven av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, konstateras att “mödrar som koncentrerar sin föräldraledighet tidigt efter födseln tjänar mer än mödrar som sprider ut sin ledighet över tid.”

Hemvårdsstödet ska utvärderas – jag ser framemot rapporten och kommer fortsatt att arbeta för ett jämställt föräldraskap.

De årsrika diskrimineras

Insändare 1 februari 2018

Det pågår en ständig diskriminering i vårt samhälle då det gäller de äldre. Forskning från våra närregioner visar att äldre diskrimineras på arbetsplatser, inom vården och i samhället i stort. Det finns ingen anledning att tro att situationen skulle se annorlunda ut här på Åland. Vi lever i en tid där ungdom hyllas medan erfarenhet inte ses som lika viktigt.

Ett av de mest kända exemplen som synliggör synen på den äldre befolkningen är Per Nuders, då i sin roll som svensk finansminister (s), uttalande om den åldrande befolkning som ett köttberg; “Detta köttberg av 40-talister som vi 60-talister ska föda – det är en realitet att försörjningskvoten riskerar att bli ett problem.”

Jag menar att vi på arbetsplatserna behöver bli bättre på att ta tillvara den kompetens och erfarenhet som våra äldre medarbetare besitter. Vi behöver erkänna de som pensionerat sig som en resurs i samhället. Många barnfamiljer är beroende av hjälp från den äldre generationen, flertalet föreningar drivs av pensionärer och inom politiken finns många aktiva som passerat 65. Bara för att ge några exempel.

Jag är övertygad om att de årsrika i betydligt högre utsträckning behöver erkännas för sina insatser i samhället och att diskrimineringen behöver få ett slut. Att få stopp på fördomarna ser jag som det första steget.

Ingrid Johansson
Ordförande, Liberalernas äldrepolitiska arbetsgrupp