Stå upp för aborträtten!

Aborträtten är en grundläggande rättighet för kvinnor. Kvinnors rätt till den egna kroppen är, enligt mig, den viktigaste feministiska frågan jämte frågan om egna pengar i plånboken. Organisationen Kvinna till kvinna uppmärksammar idag aborträtten, stå upp du också!

Info från Kvinna till kvinna:

  • Runt om i världen riskerar kvinnor sina liv när abort inte är lagligt: den politiska utvecklingen slår hårt mot kvinnors rättigheter. Om vi inte står upp för aborträtten nu kommer fler kvinnor att skadas eller dö.
  • Att äta krossat glas, dricka blekmedel eller att föra upp vassa kvistar i underlivet är några av de desperata metoder som kvinnor tar till när de inte får hjälp att göra abort.
  • Varje år dör nästan 50 000 kvinnor och 7 miljoner kvinnor skadas allvarligt efter att ha gjort abortförsök själva eller hos någon utan vårdkunskap.
  • Behovet av aborter kommer alltid att finnas. Abortförbud innebär inte att färre gör abort, utan att aborterna blir livsfarliga.
  • Aborträtt minskar fattigdom. När fler får bestämma om och när de ska ha barn stannar de i skolan längre, får bättre ekonomi och föder friskare barn.

    Abort är en mänsklig rättighet och idag står vi upp för aborträtten världen över!
    #kvinnatillkvinna
    #rfsu
    #sept28

Prioritera de med störst behov

 

Igår fattade stadsfullmäktige beslut om att man vill gå vidare med att separera fotbollen och friidrotten. Jag och liberalerna tillsammans med moderaterna jobbade för en återremiss. Skälen var många men för mig var en av de viktigaste orsakerna att kultur och fritidsnämnden, som utrett ärendet, inte alls tittat på behovet hos andra idrotter. Jo, du läste rätt, man går in för att spendera 3 miljoner euro för en satsning utan att ha sett över de totala idrottsliga behoven.

Fotbollen har enligt uppgift närmare 500 spelare och friidrotten har cirka 150 medlemmar, ingen av dessa idrotter har köer till sina verksamheter. För dessa två idrotter vill en majoritet i fullmäktige bygga en fotbollsarena vid WHA och en friidrottsanläggning vid Baltichallen för en respektive två miljoner euro.

Det är i sig inget fel på den satsningen men det finns de med större behov. För samtidigt trängs andra sporter och flera föreningar lider av köer i olika omfattning. Ett exempel är gymnastiken, tennisen och badminton som trängs i Bollhalla. Tennisen har över 500 medlemmar och gymnastiken över 600. Gymnastikens situation är riktigt besvärande, inför terminstarten hade de en kö på över 100 barn som ville börja träna men inte fick plats. Den egna tron inom föreningen är att man lätt kunde uppnå 1000 medlemmar med bättre faciliteter. Jag ifrågasätter starkt hur fullmäktige prioriterar!

Ingrid Johansson

 

Äntligen ett nytt landskapsandelssystem!

Insändare 15 september 2017

Lagtinget har behandlat det nya landskapsandelssystemet och i nästa vecka röstas det med all sannolikhet igenom. Så vilka är de stora förändringarna? Den viktigaste är att man frångått en trappstegsmodell där man efter ett visst befolkningsantal fallit ner till en lägre nivå av landskapsandelar. Tillväxt har alltså missgynnat kommunerna. En annan viktig ändring är att det i nya systemet är större fokus på skattekomplettering, alltså mer pengar till de kommuner som har ett svagare skatteunderlag per invånare. Ytterligare en förändring är att kommunerna nu får större självbestämmanderätt, landskapsregeringen kommer inte på något sätt att styra hur andelarna används ute i kommunerna. De tre nämnda förändringarna ser den liberala gruppen att fungerar mycket väl in i vår politik och vi stödjer dem varmt.

Inbesparingen är kanske den mest kritiserade delen av det nya landskapsandelssystemet. Liberalerna är välmedvetna om de ständigt ökande kostnaderna för kommunerna. För de kommuner som dessutom varit nära att falla ner till ett lägre trappsteg i det nu gällande systemet blir effekten än större. Att utfallet ter sig en aning orättvist i vissa fall kan alltså förklaras med systemförändringen, givetvis i olika grad. Att ta bort trappstegsmodellen är en förändring som så gott som alla partier arbetat för och stött.

Vi ser däremot inte att fortsatt inskjutande av pengar är den bästa lösningen, även om vi inser att det är det lättaste spåret att gå på. Istället bör vi se på andra frågor. Kommunreformen är förstås den viktigaste och största förändringen, en fråga som regeringen håller ett stadigt tag i. En annan fråga är skoltransporterna, vars kostnader stigit rejält – här kunde landskapsregeringen ta tag i avreglering av marknaden för att få ner priserna. En sista fråga som vi vill att landskapsregeringen ser över är avgifterna för skärgårdstrafiken, särskilt då det gäller näringslivets transporter – man ska kunna bo och verka på hela Åland.

Ingrid Johansson
John Holmberg
Liberala medlemmar i Finans- och näringsutskottet

Mer bostäder till stan

Insändare 13 september 2017

Mariehamn behöver inflyttning och det kräver fler bostäder, det kan de flesta skriva under på. Men hur det ska gå till kan verka lite mer oklart. Min uppfattning är att vi behöver göra allt och jag ser inte heller någon större konflikt däremellan. Dessutom finns det en stor samsyn gällande stadsutvecklingen även om det i det specifika ärendet om delgeneralplan för centrum finns synpunkter som behöver tas i beaktande.

Jag hade tillsammans med andra mariehamnspolitiker nöjet att besöka Norrtälje kommun för någon vecka sedan, det var ett intressant möte. I kommunen planerar de för minst 1000 nya bostäder per år, en massiv utveckling. Det slående var att de gör allt – de sparar kulturmiljöer, de bygger högt, de värnar grönområden och planerar för ekologisk dagvattenhantering. Ett minnesvärt citat från resan var när stadbyggnadschefen sa ”För att kunna sälja det här måste vi bevara kulturmiljöerna” medan han pekade på en skiss av ett 20-våningars höghus. Det handlar om vad man planerar var.

Jag är fast övertygad om att vi i stan kommer att nå framgång i dessa frågor. Vi har bred majoritet för att ta strategiska steg framåt. Låt oss börja med utvecklingen av östra hamn och fastslå delgeneralplanen för centrum. Sen jobbar vi vidare med blicken fäst på horisonten.

Ingrid Johansson (lib)

 

Den psykiska ohälsan måste brytas

I söndags uppmärksammades psykisk ohälsa genom internationella suiciddagen. För oss liberaler är rätten till vård och behandling lika självklar för både fysiska och psykiska sjukdomar. Vi konstaterar att medan vi gör stora medicinska framsteg så är psykisk ohälsa ett växande problem inom alla åldrar. Vi behöver därför prioritera frågan och liberalerna lyfte exempelvis frågan om nollvision för självmord i sitt valprogram och nollvisionen finns nu med regeringsprogrammet.

Landskapsregeringen, och liberaler runt om på Åland, jobbar aktivt för förbättrad psykisk hälsa. Vi anser att förebyggande arbete och sysselsättning är både humant och sparar pengar. Därför har liberalerna arbetat och stöttat arbete med; ungdomens hus – BOOST, mer psykologiska resurser till hälsocentralen, tillgång för ålänningar till självmordsjourlinje, förstärkning av BUP, friskvårdssatsning på gymnasiet och vi prioriterar förbyggande arbete, bland annat genom mer fysisk rörelse, i kommande grundskolelag.

Förstås finns mer att göra och vi kommer att fortsätta arbetet. Vi vet att den psykiska ohälsan inte avhjälps med ett enda medel, problemen är individuella och lösningarna likaså. Att se individen är liberalismens kärna, vi arbetar för att var och en ska hitta sin plats i samhället. Vi ser att alla kan bidra oavsett fysiska eller psykiska hinder.

Ingrid Johansson
Mikael Staffas
Pernilla Söderlund
Torsten Sundblom
Roger Eriksson
Julia Birney
John Holmberg
Viveka Eriksson

 

 

Energi, klimat och hållbarhet

Anförande 6 september 2017

Talman, bästa lagting

Det här med hållbarhet är inte lätt. Det är en ständig vågskål mellan olika värden, det är hållbarhetsarbetes svaghet men också styrka. För till skillnad från vad populisterna hävdar är världen inte svart eller vit. Därför vill jag börja med att tacka Hållbarhetsrådet med Lantrådet Sjögren i spetsen som tagit fram nyckeltal för att mäta detta komplexa område. Jag hoppas att lagtingsledamöterna har tagit del av det arbetet.

Vi i Finans- och näringsutskottet fick i våras gällande kortrutt den delikata frågan att ställa olika värden mot varandra när vi skulle väga sprängning av orörd natur mot minskade koldioxidutsläpp, där åtminstone jag konstaterade att fortsatt stora koldioxidutsläpp är värre. Men det finns också andra problem, jag är knappast ensam om att ha lyssnat till krigskorrespondenten Magda Gads sommarprat i P1 där hon konstaterade att Kongos enorma naturrikedomar har vänt sig mot nationen, just nu är det kobolten som är som mest attraktiv som en förlängning av västvärldens önskan om att kunna lagra elenergi. Kobolt finns, som ni vet, i de flesta batterier och den stora efterfrågan leder till ett mänskligt lidande långt bortom fantasins gränser.

Så vad ska vi göra? Ska vi vänta på att de perfekta lösningarna kommer? Billiga lösningar som är till fullo hållbara? Nej, det kan vi inte. Vi måste agera och det kommer landskapsregeringen att göra bland annat genom budgetanslag baserat på sin strategi. Utan strategi blir stödsystem och andra åtgärder försvagade, det är därför bra att vi landskapsregeringen tagit fram det aktuella dokumentet.

Jag är övertygad om att många tycker att något i detaljerna i strategin är fel, någon anser att man skulle ha fokuserat mer på vind, en annan på sol – men det är inte det viktigaste så som jag ser det. Det är helheten som är det viktigaste och att vi tar steg bort från koldioxiden. Koldioxidutsläpp och global uppvärmning är vår tids största utmaning, om vi inte ändrar spiralen kommer vi att se allt mer mänskligt lidande och en allt svagare biodiversitet. Vi måste bryta upp och göra annorlunda och bättre.

I energi- och klimatstrategin sägs följande: ”Det omfattande arbete som görs ute i världen för att minska den globala uppvärmningen och för att anpassa sig till klimatförändringen påverkar även de åländska invånarna och beslutsfattarna”. Det är sant och riktigt. Trots att vi är små kan vi inte bortse från vårt ansvar. Vi och västvärlden i stort är de största klimatbovarna och det är vi som behöver visa vägen så att utvecklingsländer inte behöver vandra samma koldioxidväg som vi gjort i deras utveckling.

Talman, det är en utmaning för oss av stora mått. Vårt insulära läge i kombination med ett välspritt örike gör att vi har höga utsläpp med sjö- och vägtrafiken som de stora bovarna. Därför är det klokt, och nödvändigt, att stort fokus sätts på trafiken i målsättningarna när det gäller förnyelsebart bränsle. Och det visar också på behovet av kortrutt ur ett hållbarhetsperspektiv.

Energieffektivisering är ett mycket intressant område. Här finns dessutom stora pengar att hämta. Genom Fastighetsverket kan vi centralt styra att energifrågan sätts högt på agendan.

Smarta elnät är också en viktig framgångsfaktor och en viktig nyckel för att kunna stärka användningen av exempelvis sol- och vindenergi genom att till exempel ladda batterier när det blåser över en viss m/s-gräns. I kombination med ett klokt stödsystem för sol- och vindenergi skapar det reella möjligheter att övergå till en hög andel förnyelsebar energi.

När det gäller värmeproduktion och frågan om biogasanläggningar hade jag gärna sett ett djupare dyk i avfallsfrågan. Som jag tidigare nämnde är helheten det viktigaste men att det säkert finns personliga åsikter om vad som borde prioriteras högre – för min personliga del så skulle jag gärna sett större fokus på avfall, föga förvånande.* I meddelandet står det att hushållens bioavfall är utspridd, då i hushållens soptunnor. Detta är lite av en sanning med modifikation eftersom att kommunerna har ett insamlingsansvar, avfallet blir således koncentrerat och har stort potential att nyttjas. Likaledes saknar jag diskussion om slam. Det är väl så, att har man en gång jobbat med avfallsfrågan så kan man aldrig släppa den.

Talman, den fysiska planeringen med fokus på klimatförändringar är ett område som jag upplever att vi på Åland diskuterat i relativ låg utsträckning. Att nyttja GIS-instrumentet för att göra beräkningar är en nödvändig åtgärd. Att vi har haft ett starkt strandskydd kommer att betyda mycket gott för Åland på lång sikt. När det gäller dagvattenhantering har vi också mycket att lära. Förra veckan var jag på ett studiebesök till Täby-kommun som arbetat med modern dagvattenhantering under lång tid. Jag rekommenderar varmt intresserade att besöka dem.

Som medlem i näringsutskottet vill jag slutligen nämna konkurrenskraft och cirkulär ekonomi. Att arbeta med hållbarhetsfrågor stärker det enskilda företagets varumärke men har också stort potential att öka vinster. Vi såg här i veckan Ålands Näringslivs upprop för lägre avgifter – det behöver vi på politiskt nivå ta på allvar, samtidigt ska vi inte glömma att energieffektiviserande och vattensparande lösningar ger högre vinst. Som i allt hållbarhetsarbete måste det vara ett gemensamt arbete.

När det gäller cirkulär ekonomi behöver vi ställa om och sluta hantera material som avfall och börja nyttja uttjänta produkter. Möjligheterna är oändliga och skapar många positiva kringeffekter. Men omställningen till cirkulär ekonomi är inte helt enkel. Näringslivet behöver ställa om och många behöver förändra sina processer och strukturer. Vidare kräver en övergång till cirkulär ekonomi att flertalet politikområden behöver reformeras, cirkulär ekonomi är gränsöverskridande och berör näringspolitik, socialpolitik, miljöpolitik och många fler områden. Det centrala är förstås att implementera avfallsdirektivet.

Så talman, som helhet är energi- och klimatstrategin god och jag välkomnar välbalanserade stöd som gynnar hela det åländska samhället både för oss som bor här idag men också för våra barn och barnbarn.

Tack

* Jag har jobbat med avfall i sju år.

 

 

 

Östersjön, demokrati och goda samarbeten

Jag deltar just nu i Baltic Sea Parliamentary Conferens (BSPC) i Hamburg. Vi lär oss massor och kvalitén på föreläsarna är hög; St Petersburgs ombudsman för mänskliga rättigheter, professorer, HELCOMs generalsekreterare och många, många fler. Ämnena som berörs är ”Demokratiskt deltagande och den digitala åldern”, ”Forskning”, ”Hållbar turism” och ”Migration och immigration”.

Nästa år är hålls konferensen på Åland – det är riktigt coolt! Vi får chansen att visa upp Åland för parlamentariker från hela Östersjöområdet och också sätta en åländsk prägel på debatten. Dessutom kommer det naturligtvis att bli en säsongsförlängare som kommer att gynna det åländska näringslivet. Det är extra glädjande!

Det är intressant att följa diskussionerna, exempelvis de olika synsätten på Krimhalvön och flyktingfrågan som bägge är heta politiska potatisar. Vi ålänningar som är på plats drar suger i oss kunskap men framförallt lyfter vi och marknadsför Åland. Det är bra och klokt att vi fortsätter knyta band till våra närmsta grannar. Sjöfarare som vi är har förstås de baltiska länderna alltid varit viktiga för oss men tillsammans måste vi lösa den avgörande frågan för Ålands framtid – Östersjöns hälsa. Därför är det extra glädjande att Elias Lindström (ordförande för Liberala ungdomar) får presentera Baltic Sea Parliamentary Youth Forums arbete kring hållbar turism och lagtingskollegan Sara Kemetter presenterar BSPCs arbetsgrupps resultat i samma ämne. Om det finns utrymme kommer också jag att säga något om betydelsen av ett friskt hav men det är tyvärr tajt på talarlistorna. Åland tar plats i frågan om Östersjöns hälsa och lobbar för en starkare miljöpolitik i Östersjöområdet, det är jag stolt över.

Med på resan är också Annette Holmberg-Jansson och Jörgen Pettersson.