Färre kommuner gynnar vården

Insändare 15 maj 2017, tillsammans med Annette Holmberg -Jansson

En kommunreform är en viktig byggsten för en god framtida vård. Jag har länge sätt behovet av färre aktörer men efter slutseminariet om framtidens vård är jag stärkt i min insikt. Framtidens vård har varit en seminarieserie anordnad av landskapsregeringen som har inbjudit såväl lokala som externa experter att bidra med sin kunskap. På det sista seminariet presenterades en övergripande åtgärdsplan och de två första åtgärdspunkterna är rekrytering och samordning. Jag konstaterar att såväl rekrytering som samordning skulle fungera bättre med färre kommuner.

Det är lättare att rekrytera till större enheter, till arbetsplatser där fler delar på ansvaret och man har möjlighet att arbeta med sitt specialområde. Det är givande och utvecklande med utbyte kolleger emellan. Vi har redan idag svårt att rekrytera läkare och socionomer och vi kan konstatera att sjuksköterskebristen är omfattande i våra närregioner. Vi behöver därför aktivt skapa attraktiva arbetsplatser inom vårdsektorn på hela Åland.

När det gäller samordning är det ganska enkel matematik, det är enklare att samarbeta om parterna är färre. Vi måste bli bättre på att samnyttja befintliga tjänster och kompetenser, det gäller alla aktörer; tredje sektor, socialvård, omsorg, sjukvård, rehabilitering, privat sektor och alla andra. Att arbeta tillsammans i större utsträckning skulle öka effektiviteten och patienter och klienter skulle få en bättre vård. De sexton olika kommunerna, med otroligt olika grundförutsättningar, försvårar samarbeten. Vi behöver alltså förändring och det handlar inte bara om pengar, utan framförallt om att bibehålla, och därtill öka, kvalitén på den vård som vi levererar.

Ingrid Johansson
Liberalerna

 

Vård på svenska ska garanteras!

Anförande i Folktinget 13 maj 2017

Talman, bästa folkting

Jag har, förutom att vara medlem av Ålands lagting och Mariehamns stadsfullmäktige, den stora äran att vara vice ordförande för Ålands hälso- och sjukvårds myndighet och idag har jag för avsikt att för er kort beskriva den åländska synen gällande vård på svenska. För det är förstås angeläget att i de svåraste stunderna i livet få vård på sitt modersmål, vård på svenska är dessutom en rättighet som borde vara självklar.

Låt mig nämna några praktiska problem:

”Pharmaca Fennica” och ”God medicinsk praxis” finns inte översatta till svenska trots att JO har konstaterat att dessa skrifter används för att ge konkret innehåll åt den flexibla rättsnorm om hälsovårdspersonalens yrkesetiska skyldigheter som finns i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvård. I rikslagen, som gäller på Åland, sägs att hälso- och sjukvårdspersonalen ”skall i sin yrkesutövning tillämpa allmänt godtagna och beprövade metoder”. Detta försvåras kraftigt då de grundläggande skrifterna inte finns tillgängliga på Åland.

Ytterligare översättningsproblem drabbar ständigt Åland. Sena översättningar av exempelvis vaccinationsprogram och riktlinjer för företagshälsovård gör att vi på Åland inte får tillgång till moderna och uppdaterade verktyg.

På ett mänskligt plan är förstås vård på svenska på våra avtalssjukhus i Finland den viktigaste frågan. Svenskspråkiga patienter får idag anvisningar och förhandsinstruktioner på finska, väganvisningar på finska och allt för så möts den åländska patienten allt för ofta av finskspråkig vårdpersonal. Detta måste förändras.

Vänner, det är med sto oro vi ser hur det svenska språket marginaliseras i det finska samhället och vi är från åländskt håll ytterst bekymrade och vaksamma inför vad social- och hälsovårdsreformen innebär. Vi arbetar stenhårt för det svenska språket; hälso- och sjukvården kämpar för patienternas rättigheter, lagtinget besökte senaste veckan Helsingfors för att diskutera bland annat språkfrågan och landskapsregeringen kämpar ständigt.

För de svagaste och sjukaste i samhället behöver vi stå upp, svenskan ska garanteras i vården! Jag hoppas att Folktinget kommer att arbeta för frågan.

 

Kommunstruktur

Anförande 26 april 2017

Talman,
Känslorna går höga i denna debatt, och ingen är väl förvånad. Ett meddelande av denna kaliber ska diskuteras och debatteras friskt. Det jag däremot är en aning förvånad och besviken över är en del av de osakliga inläggen från oppositionspartierna, med centern i förarsäte.

  • När landskapsregeringen rustar för att vi även i framtiden ska kunna ha en god välfärd och ha råd att föra regionalpolitik, då svarar oppositionen med ” landsbygdens skolor skall läggas ner enligt landskapsregeringen.”
  • När landskapsregeringen med majoritet i lagtinget vågar visa handlingskraft och arbeta för resultat med en majoritet i lagtinget bakom sig, då skriker oppositionen; ”antidemokrati”.
  • När landskapsregeringen säger till nordvästra Åland, bra jobbat med KST, fortsätt med det och bygg vidare, då säger oppositionen: ”vi blir dunkade i huvudet och LR säger att vi gör fel”.
  • Centern går ut med att man ”vill samla hela Åland”, några månader efter det landskapsregeringen hållit i flertalet work shops med deltagare från just hela Åland.

Och vad leder denna hätska debatt till, denna skrämselpropaganda? Mitt svar är enkelt; det leder till mer oro, mer splittring och mindre framtidstro. Debattera ska vi men inte sätta skräck i befolkningen.

Talman. Låt mig övergå till en faktisk del i kommunreformen som jag tror att kommer att bidra till ett bättre framtida Åland, det gäller samarbeten. Vi har flera kommunalförbund och otaliga samarbetsavtal och de visar med all önskvärd tydlighet att kommunerna idag inte klarar av sina åtaganden på egen hand, var och en för sig. Vi har idag sex kommunalförbund: Oasen, Södra Ålands högstadiedistrikt, Norra Ålands högstadiedistrikt, Ålands omsorgsförbundMise samt Ålands kommunförbund. Därtill finns 160 kommunala avtal och samverkansformer.

Talman, missförstå mig inte, jag förespråkar samarbete och i flera frågor kommer vi sannolikt att samarbeta även i framtiden. Det är min fromma förhoppning. Däremot kommer avtalsparterna vara betydligt färre och arbetet därmed betydligt smidigare. De med insikt i det kommunala känner till hur energikrävande avtalsförhandlingarna är och dessutom mycket resurskrävande, resultaten har dessutom i flera fall uteblivit eller krävt mångåriga processer. Fokus har alltså hamnat fel, det har handlat om stridigheter om vem som ska betala för vad, vem som ska ha ordförandeposter och vem som ska ha vilket inflytande istället för på innehållet. Jag tror att alla ser att kommunala samarbeten i framtiden kommer att fungera smidigare och enklare med färre parter och färre avtal. Med mindre avtalsbyråkrati, eller avtalsdjungel som ledamot Harry Jansson benämnde det häromdagen, kommer tjänstemännen att kunna fokusera på innehåll.

Och talman, våra tjänstemän behöver arbeta med innehåll. De stora pensionsavgångarna kommer att skapa brist på kompetent personal. Kommunreformen handlar alltså mer om att kunna tillgodose framtida personalbehov än att minska personalstyrkan. Minskningen kommer att ske organiskt, vare sig vi vill det inte eller inte. Jag konstaterar att kommunreformen inte kommer att rasera den kommunala servicen och välfärden, tvärtom det är en grundförutsättning för de samma.