Anförande 24 april 2017

Talman

Det här är en lag som jag längtat efter sedan dess att direktivet kom. Jag väljer att fokusera på den del i denna omfattande lagpaket som jag väntat på; nämligen hur lagstiftningen möjliggör enheter att främja hållbar utveckling. Avsikten är att effektivera miljöskyddet och ge möjlighet till att beakta sociala faktorer.

Upphandlande enheter ges möjlighet till att ta hänsyn till en eller flera av följande sociala aspekter; sysselsättningsmöjligheter, anständigt arbete, överensstämmelse med sociala rättigheter och arbetstagares rättigheter, social integration, lika möjligheter, tillgänglighet, hållbarhetskriterium, etisk handel och ett bredare frivilligt iakttagande av företagens sociala ansvar samtidigt som principerna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och upphandlingsdirektiven följs.

Talman. Detta är viktiga åtgärder och möjligheter. Det har exempelvis varit enkelt att utan djupare analys klicka i upphandlingsmallen att upphandlad städpersonal ska kunna svenska. Varför?, frågar jag mig. Är inte det en typisk tjänst där språkintegrering skulle lämpa sig utmärkt? Oavsett om myndigheter börjar arbeta med utökad delaktighet i upphandlingsförfarandet eller inte, så kommer förhoppningsvis de nya möjligheterna fungera normerande.

Vidare ser jag möjlighet i att belöna företag som anställer andra socialt marginaliserade grupper. Vi har nått den kunskapsnivån så att vi vet att det som anses normalt inte alltid är bäst, personer med vissa diagnoser är synnerligen starka på vissa arbeten – vi ska väl nyttja det? ”Alla människor ska blomstra” stipulerar hållbarhetsagendan och där är sysselsättning är en viktig grund.

Och några ord om miljöaspekterna. I tider där fri konkurrens lyckligtvis gynnas och vi upphandlar stora delar av den offentliga sektorn är det viktigt att vi kan ställa tydliga miljömål vid våra upphandlingar. Talman, om vi ska nå ett hållbart samhälle 2051 behöver vi aktivt omställa samhället så är det ett grundkrav att våra upphandlade tjänster ska följa hållbarhetsprinciperna.

Slutligen talman, konstaterar jag att liberalerna är de första att beklaga att vi ska bygga upp en ny myndighet. Vi borde ha möjlighet att lägga resurserna på innehållet.

 

 

Lekparker för alla

Insändare 6 april 2017

Eliot Lindholm har skrivit en insiktsfull insändare om lekparker. Vi vuxna pratar ofta om att barn borde röra sig mer. Då borde vi också se till att det finns roliga saker att göra. Vi i mariehamnsliberalerna har arbetat för att vi ska få en allaktivitetspark i östra hamnen. Frågan ska behandlas av stadsutvecklingsnämnden (en grupp politiker som arbetar med hur staden ska se ut) och jag kommer att lyfta dina idéer. Vi mariehamnsliberaler vill också att vi ska ha lekparker som är anpassade för alla, oavsett ålder och funktionsvariation. När parken, förhoppningsvis snart, blir verklighet så är du välkommen oavsett vilken kommun du själv bor i. Tack för en konkret och saklig insändare!

Ingrid Johansson, Liberalerna

Eliot Lindholms insändare:

lekpark

Det digitala framtida Åland

Anförande 3 april 2017

Talman

Att resonera om ett digitalt framtida Åland är sannerligen en övning i att tänka utanför boxen – vi vet knappt vad som är möjligt 5 år in i framtiden – än mindre 20 år bort. Framtidsdagboken som presenteras i meddelandet är därför ett otroligt bra grepp för att få oss att tänka större.

Jag var blott en liten sparv när ”Tillbaka till framtiden” släpptes 1985 och som barn funderade jag mycket på den filmen, på Jetson family och på andra futuristiska tv-program, som det faktisk fanns gott om på 80-talet. Jag hade många tankar om hur mitt liv som vuxen skulle te sig, och en hel del har förverkligats. Från ”Tillbaka till framtiden” kan vi se att biometrisk identifiering, platta tv-skärmar och smarta glasögon förverkligats. Framtiden är således här. Och vi behöver anpassa oss.

Talman. Vi har nu ett helt nytt språk att förhålla oss till, kodning. Det är en avgörande kunskap för våra barn och unga för att kunna bli producenter av den nya världen, inte bara brukare så som de flesta av oss i äldre generationer är. Framtidens entreprenörskap kommer att vara beroende av tjänster i allmänhet och it-kopplade tjänster i synnerhet. Vi behöver rusta oss för det. Även vuxna behöver få möjligheten att lära sig mer, det är klokt att detta poängteras i meddelandet. Det livslånga lärandet skapar delaktighet och en meningsfull vardag. Att öka de digitala färdigheterna hos alla ålänningar, som digitaliseringsrådet förespråkar, är alltså ett strategiskt steg mot social hållbarhet. Där är kodning förstås enbart ett ben, kunskapen behöver höjas generellt.

En annan grundläggande kunskap i det digitaliserade samhället är databaskunskap och förmågan att koppla olika databaser samman. INSPIRE-direktivet som vi hanterade härom veckan visar hur man med GIS kan arbeta i den riktningen men analyser av ”big data” kommer, och har redan nu, omformat vår värld. Det möjliggör en nära koppling till medborgare och smarta analyser av vad som pågår runt om oss. Vi har metoder för att analysera datamängder som man bara kunde drömma om för tio år sedan. Realtidsanalyser av exempelvis temperaturer på global nivå ger oss värdefull information om klimatförändringar.

Möjligheterna är oändliga, det är bara fantasin som sätter begränsningar när det gäller big data. Personligen ser jag framemot när vi planerar kollektivrutter med hjälp av analyser av elförbrukningsdata. Man kan förstås se var det släcks när och var det tänds när – otroligt spännande information för att läsa människors rörelsemönster. Och sammankopplat med befolkningsdata blir det oslagbart som planeringsinstrument.

Vi kan med hjälp av big data på ett enklare sätt uppnå ett kunskapssamhälle men det ligger också, förstås, risker i hur datat används. Lagstiftningen behöver vara progressiv och vi behöver stå på tårna, dels för att garantera integritetsskydd och dels för att möjliggöra för samhället att dra nytta av den nya tekniken.

Talman, jag vill uttrycka min tacksamhet till minister Asumaa och digitaliseringsrådet som tydligt sätter ned foten och konstaterar att digitaliseringen ska vara behovsstyrd. På annat sätt funkar det inte, landskapsregeringen kan inte bestämma vilka steg som ska tas och sedan hoppas på att andra hoppar på tåget. Regeringens och lagtingets roll är, så som meddelandet bekräftar, att skapa möjligheter och förutsättningar.

Vidare ser jag att det oerhört relevant att digitaliseringsrådet lyfter öppna API:er, dvs det vill säga öppen, tillgänglig och standardiserad information. Det borgar för att medborgare och företag bygger mervärde av informationen och därmed skapar ett mer serviceorienterat samhälle. Öppna API:er myndigheter emellan kommer att öka effektiviteten.

Slutligen konstaterar jag att utveklingen inom IT går svindlande snabbt. När 5 G-nätet är upp- och utbyggt har vi internet till alla på riktigt. Det betyder ännu en ny era för den digitala världen, för vad händer egentligen då lösningar inte begränsas till att även klara av att fungera offline? Vad händer när vi är online hela tiden? Det, fru Talman, är stora filosofiska frågor som vi kommer att få svar på inom kort, framtiden är här.