Fred och cirkulär ekonomi

Talman

EU har utvecklats till att också bli ett hållbarhetsprojekt. Fokus på cirkulär ekonomi är ett bevis för det, socialfondsarbetet ett annat. Den största hållbarhetsåtgärden av dem alla har vi kanske tagit för givet, jag pratar om fred. Många har försvarat EU genom att säga att vi har lyckats med det viktigaste uppdraget av dem alla, att bibehålla freden. Men vart är vi på väg?

Förra veckan attackerades inte bara Bryssel och Lahore utan också öppna gränser, fri handel och demokrati. Det är dags för varje nation, varje region och varje autonomi att sätta ned foten. Det räcker nu! Journaliseten Magda Gad skrev så här på Facebook i samband med Brysselattacken: ”Det vi behöver tänka på nu är historien – och att lära av den. När första världskriget bröt ut satt man fast i orubbliga bilder av världen och valde steg som ledde till fullskaligt krig istället för att välja vägar som kunde undvikit den värsta tänkbara katastrofen.”

Det är nu det är dags att säga nej till populisternas enkla lösningar. En utgång från EU kommer inte att rädda vår ekonomi. Att stoppa flyktingar kommer inte att göra att kvinnor kan vara trygga. Medborgargarden och hatretorik hjälper inte polis och andra samhällsfunktioner, tvärtom skapar det flödande hatet nya konflikter.

Vi måste våga se på dagens Åland och dagens Europa med den kunskap som vi har.  Ifrågasättandet av 30- och 40-talets européer känns inte lika enkelt längre. “Hur kunde ni låta förintelsen ske?” har jag frågat mina äldre släktingar, idag låter jag själv människor dö innanför taggtrådsstängsel samtidigt som jag åtnjuter ett orubbat överflöd.

Bästa vänner. Utan fri handel, öppna gränser, gemensamma europeiska strategier och framförallt fred kan vi glömma allt det goda som nämns i det utrikespolitiska meddelandet. Utan fred får vi ingen utveckling utan stagnation, fattigdom och orättvisor. Jag hoppas därmed att Åland ger ett tydligt och unisont stöd för öppenhet, frihet och jämlikhet.

Talman. Jag vill också ta tillfället i akt att lyfta fram det högaktuella ämnet cirkulär ekonomi. Jag vill börja med att presentera min något kontroversiella utgångspunkt; det finns inget avfall! Det finns bara resurser. Kommissionen uppger att år 2013 uppgick den totala produktionen av avfall till 2,5 miljarder ton, varav 1,6 miljarder ton inte utnyttjades genom förberedelse för återanvändning eller materialåtervinning och var därför förlorat för den europeiska ekonomin. Kommissionen bedömer att ytterligare 600 miljoner ton avfall hade kunnat förberedas för återanvändning eller materialåtervinnas. Vi sätter alltså miljarder ton material bokstavligen rätt ner i soptunnan.

Vi behöver ställa om och sluta hantera material som avfall och börja nyttja uttjänta produkter. Möjligheterna är oändliga och skapar många positiva kringeffekter. Mises mottagning av idrottsutrustning som vidareförmedlas till Ålands Idrott och sedan lånas ut gratis är ett exempel på hur delningsekonomi och avfallsminimering kan fungera i praktiken. Bieffekten att fler har råd och möjlighet att prova på fler idrotter är givetvis bara positiv. Emmaus verksamhet, liksom insamlingar och second hand handel i stort bidrar att vi håller oss högt upp på avfallstrappan, det är hållbar shopping.

Omställningen till cirkulär ekonomi är inte helt enkel. Näringslivet behöver ställa om och många behöver förändra i sina processer och strukturer. Vidare kräver en övergång att flertalet politikområden behöver reformeras, cirkulär ekonomi är gränsöverskridande och berör näringspolitik, socialpolitik, miljöpolitik och många fler områden. Framför allt behöver vi reformera avfallspolitiken och när det gäller avfallspolitiken vill jag lyfta fram några centrala punkter:

  • Vi behöver tänka på att Åland är ett litet samhälle och samordna kommunalt avfall, företagsavfall och avfall med producentansvar. Vi ska dra nytta av vår litenhet.
  • Vi ska dra nytta av att vi på Åland redan har en hög sorteringsgrad för att nå också en hög materialåtervinningsgrad.
  • Vi behöver integrera tredje sektorn och socialpolitiken i avfallshanteringen.

Talman. Den sista punkten, om att integrera den sociala hållbarheten, i avfallspolitiken vill jag slutligen resonera ytterligare kring. Inom EU räknar man med att en övergång till cirkulär ekonomi skulle skapa 170 000 direkta arbetsplatser. 170 000! Dessa arbeten är ofta enklare arbeten och redan idag sysselsätter framförallt Emmaus många som annars inte hittar sin plats på arbetsmarknaden. Den cirkulära ekonomin innebär en enorm möjlighet att fylla ett tomrum på en digitaliserad och automatiserad arbetsmarknad. Många arbeten kan givetvis utföras genom ordinärt arbetsavtal men sociala företag, föreningar och andra som är beroende av personer med sysselsättningsstöd är beroende av kontinuerlig bemanning. Jag önskar därför att vi i samband med genomgången av sociallagarna ser över om vi på Åland kan införa subjektiv rätt till sysselsättning och på så sätt frångå från det system vi har idag då sysselsättningsmöjligheterna är beroende av hur mycket kommunala medel som budgeterats. Det är en viktig nyckel för att komma framåt i omställningsarbetet.

Tack Talman

 

Kärlek är den enda vägen

Lyssnar till nyheterna och tårar tränger fram. I morse läste jag om medborgargarden som drar fram här i Norden mot de som flytt från de krafter som troligtvis också attackerat Europas hjärta idag. Terroristerna lyckas, vi stänger gränser och blir rädda för varandra.

Vi kan inte låta oss luras av populisternas enkla lösningar. Freds- och konfliktlösning är komplexa processer, vi når inte fred genom att låta fattiga bli fattigare och låta bli att följa mänskliga rättigheter. När vi var till Bryssel förra veckan tog jag med mig många minnen men starkast av dem alla är minnet av de barn som låg och sov utanför centralen i Stockholm. Barn utan omsorg och tak över huvudet.

Jag tänker också på min mormors svar då jag frågade varför hon inte agerade under andra världskriget, hon sa ”Vad skulle vi göra?”. Jag känner idag samma hopplöshet och förtvivlan, vad ska vi göra?! Hur ska vi skapa fred? Vad kan jag göra för att barn ska få utbildning och mat istället för krig och trauman?

Jag har inga enkla svar men jag vet vad vi inte ska göra; vi ska inte hata, vi ska inte låta rasisterna vinna och vi ska inte låta bli att ta humanitärt ansvar.

Kärlek är den enda vägen.

Åland är i trygga händer

2016 har hittills inneburit turbulens. Vindkraftssveket, hot om nedläggning av chipsfabriken och sotereformens påverkan på Åland innebär stora utmaningar. Som medlemmar i Finans- och näringsutskottet följer undertecknande dessa frågor med särskilt intresse. Vi är dock inte oroade, regeringen Sjögren har visat att ålänningarnas intresse tas om väl om hand. Det är ett imponerande arbete som finansminister Perämaa och näringsminister Gunell utfört. Arbetet har förstås inte genomförts allena, ålänningarna och näringslivet har ställt upp mangrant och visat för såväl Finland som Norge vad vi går för. Men faktum kvarstår, den åländska ekonomin är känslig. Vi stödjer därför finansministerns politik med minskat beroendet av enskilda bolags samfundsskatter och PAF-medel, vi behöver stärka småföretagandet och få fler ben att stå på.

Regeringen Sjögren och regeringspartierna har gått in för att få ordning och reda på landskapsfinanserna och vi är övertygade om att finansministern Perämaa kommer att leda arbetet aktivt och bestämt. För att kunna erbjuda service och välfärd till morgondagens medborgare behöver vi ta ansvar idag. Att regeringen med lantrådet i spetsen lyckats att på allvar öppna ett fönster för en ökning av klumpsumman är stort, historiskt och på alla sätt glädjande.

Däremot ser vi att de strukturella problemen som Åland dras med måste tas ansvar över oavsett, annars står vi med underskott snart igen. Någon i oppositionen nämnde att ” det är lite för tidigt att köpa grejer för pengarna”, vi anser inte att en förhöjd klumpsumma ska skapa shoppingglädje överhuvudtaget. Vi är inte beredda att blunda för det strukturella underskott som finns bara för att klumpsumman ökar. Vi behöver bland annat fler entreprenörer, kostnadseffektiva strukturer och en mer välmående personal. Att få en god och stabil ekonomisk grund är ett arbete som kräver engagemang från hela Åland. Vi har stor förståelse för att ålänningarna känner oro över vad inbesparingarna kommer att betyda i praktiken. Liberalernas, finansministerns och vår politik är ansvarsfull och innehåller såväl hjärta som hjärna, tillsammans mer er arbetar vi för ett ännu bättre Åland.

Ingrid Johansson
John Holmberg
Liberala medlemmar i Finans- och näringsutskottet