Katrin – min idol och förebild!

Fy fabian vad stolt jag är över att vara liberal. Och dessutom i ett parti med fantastiska Katrin Sjögren som ledare! Nå, varför denna glädje? Jag öppnade nyss Ålandstidningen och läste om Katrins agerande i dagens debatter och det gjorde mig inte besviken!

Liberalism är att se till individen i första hand, inte kollektivet. Alla ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Liberalismen är framåtsyftande, inte konservativt, och liberaler har i alla tider verkat för ökad bildningsgrad för att stärka demokratin och för att utveckla samhället. Katrin lever som hennes ideologi lär! Hon är tolerant, lyssnande och kunskapstörstig. Det märks inte minst i hennes ledarskap som jag beundrat på håll sedan hon blev partiledare. Katrin låter kunniga ta plats men när det behövs stiger hon fram och ryter ifrån. Idag behövde någon sätta ned foten och Katrin levererade!

Samarbete istället för orättvisor

Publicerad 28 april 2015 i Ålandstidningen

Man kan tycka att avlopp och kablar är tråkigt men det tycker inte jag. Det är intressant och viktigt eftersom det påverkar både miljö och ekonomi i hög utsträckning. De åländska kommungränserna skapar dyra hinder som gör att vi medborgare får betala mer än vad som är nödvändigt. Samma tjänst kostar olika beroende på var man bor och det är orättvist!

Kommunstrukturen kommer att bli en valfråga men man behöver inte vänta på att de stora frågorna behandlats klart, man kan börja samarbeta idag. Jag kommer att arbeta för att vatten, avlopp, avfall, energi, fiber, vägar och fastighetsregister samordnas på Åland.

Det finns stora vinster att göra, bara en så enkel sak som att lägga om alla rör då man gräver ett dike i stället för att gräva på samma ställe med korta mellanrum. Det är inte heller rimligt att flera instanser för separata register eftersom att det kostar för mycket i administration. Ett modernt och samordnat kartbaserat register skulle till exempel möjliggöra en förbättrad och förenklad kommunal planering.

Det är hög tid för samarbete. Framåt Åland!

Ingrid Johansson (Lib)

Det är dyrt att vara fattig

Har man ont om pengar har man inte råd att göra investeringar, det kan handla om de enklaste saker som att inte kunna köpa vinteroverall till barnen på januarirean till nästa säsong eller att vara tvungen att köpa husgeråd på dyra avbetalningsvillkor. Men också att livslångt betala hyra till någon annan istället för att ha möjlighet att äga sitt eget boende.

Kvinnors ekonomiska självständighet är särskilt viktig eftersom att barnfattigdom ofta beror på  ensamstående mammors fattigdom. Därför behöver vi se till att ensamstående mammor får en skälig föräldrapenning och vårdbidrag och vi behöver skapa utrymme för deltagande på arbetsmarknaden.

Förhöjda bidrag är inte mycket att orda om men politiskt vill jag arbeta för att stärka kvinnors position på arbetsmarknaden. Handel och sjukvård är två stora arbetsgivare åt kvinnor och i dessa branscher arbetar man oregelbundet, därför behöver dagomsorgen vara mer flexibel. Det offentliga anställer många kvinnor, vi behöver öka flexibiliteten på de offentliga arbetsplatserna och tänka förbi 8-16 alla dagar och treskiftsarbeten.

Man ska inte tvingas gå på bidrag mot sin vilja för att arbete och småbarnsliv inte passar ihop!

Respektlös personalpolitik!

Idag, igen, möts man av missnöje med landskapet som arbetsgivare. Denna gång skriver Ålandstidningen om radion.  

Omorganiseringar är ibland nödvändiga och det är naturligt att man som arbetstagare ställer sig tveksam till samarbetsförhandlingar – man ska ju betala hyra och ha mat på bordet! Arbetstagarnas oro ska inte mötas med tystnad och information genom media, den ska mötas med respekt och dialog.

Återigen skapas misstro för landskapsregeringen som   arbetsgivare. Misstron och missnöjet leder till psykisk ohälsa hos de arbetande, kostar pengar, det skapar ineffektivitet och det begränsar antalet sökande till olika tjänster. Jag vill ändra landskapets personalpolitik!

Kossor, midsommarstänger och hemvetebak

Visst förknippar vi det med Åland? Jag gillar den vardagliga kulturen mest, den som finns där hela tiden framför våra ögon men som vi kanske ändå inte ser. Den som berättar något om folkets historia och som andra förstår oss genom.

Det har varit mycket diskussioner om jordbrukarnas villkor under många år nu och det står klart för alla att det småskaliga jordbruket har mycket tuffa villkor. Som jag ser det har det småskaliga jordbruket med ängsbetande djur och olika raser också ett annat uppdrag än att producera mat. De upprätthåller vår kulturhistoria, de erbjuder gratislektioner om våra traditioner och vårt sätt att leva varje dag året om.

En av de viktigaste sakerna med att förstå sin egen kultur är att man genom det kan förstå andra. Kulturen är alltså en brobyggare och med hjälp av broar får vi ny input som leder till utveckling. För att komma framåt är därför kulturen nödvändig. Vi ska säkerställa att kulturlandskapen upprätthålls!

390 € – frihet eller fälla?

Känner ni igen summan? Det är hemvårdsstödet, den summa pengar man får efter att barnen är ca 9 månader upp tills barnet är 3, i vissa kommuner 4, år. I Ålandstidningen framfördes i ett reportage idag åsikter om att det åländska hemvårdsstödet ger stor valfrihet. 390 € är inte valfrihet för mig. 390 € säger mig att man antigen har stora besparingar eller att man är beroende av att en partner försörjer en, min egen analys är att det i de allra flesta fallen handlar om det sistnämnda.

Ekonomisk självständighet är grunden till all självständighet. Självständighet som möjliggör skilsmässor från dåliga relationer, omskolning eller bara känslan av att använda egna pengar. Att vara hemma länge med barn innebär en stor risk för att aldrig komma ikapp lönemässigt, dels så är man utan inkomst under själva hemmavarandet och dels blir det ett (arbets)livslångt glapp mellan ens egen lön och de som inte varit hemma. Det räcker alltså inte ens partner betalar in till ens pension under den tid man är hemma, hen måste fortsätta livet ut. För det vi tjänar ihop nu avgör vår framtida pension.

Om hemvårdsstödet ska innebära verklig frihet behöver man omfördela medlen och betala ut ett rejält belopp (jag förespråkar samma belopp som föräldrapenningen, ca 70% av förvärvsinkomsten) men under en kortare tid (tills barnet är ca 1,5 år anser jag). Som feminist förespråkar jag givetvis en rejäl jämställdhetsmorot också.  En annan viktig fråga är att höja föräldrapenningens golv (22, 04 € per vardag, mån-lör räknas som vardag), men det får bli ett annat inlägg en annan dag.

 

Julia & jag

Då var det klart. Mats Löfström blir vår representant i Helsingfors, jag tror att han kommer att göra ett bra jobb!

Valet kom att handla om två kandidater, det är tydligt att många sett hela riksdagsvalet som ett val mellan Elisabeth Nauclér och Mats Löfström. Ingen annan kunde utmana dem. Tredje mest röster fick en liberal, Mats Perämaa. Det gläder mig och det var en mycket god bedrift med tanke på listsystemet som i år fick märkliga konsekvenser på grund av det (för) breda “samarbetet” på samlingslistan. Samarbetet inom citattecken då det snarare varit intern konkurrens än samarbete.

Och Julia då? Hon gjorde ett fantastiskt val, 297 röster! Det visar att folk sett hennes kunskap och ödmjukhet. För det räcker inte med kunskap, man måste kunna samarbeta och vara social kompetent också. Jag är säker på att Julia kommer att göra en fantastisk politisk karriär och jag hoppas att vi kommer att göra det tillsammans!

 

Landskapets personalpolitik

Jag kan i mitt Facebook flöde igen konstatera att landskapsregeringen inte är en populär  arbetsgivare. Tyvärr. Att det offentliga står för trygga arbetsplatser och juste ledarskap är lätt att ta för givet. Jag menar, vem ska vara arbetsmarknadens förebild om inte ÅHS, gymnasiet och högskolan?! Det är något mycket märkligt att man inom offentlig sektor inte tillämpar ordinarie tjänst utan gömmer sig bakom kryphål i lagen. Kryphål som enbart kan tillämpas på myndigheter dessutom!

Nej hörni, det är dags för nya tag. Och framförallt en ny attityd gentemot de anställda. Det kostar nämligen inget mer att ge någon en ordinarie tjänst istället för att omanställa gång på gång. Det kostar inget att ha trygg och nöjd personal, tvärtom – det sparar pengar.

Att inte tillämpa ordinarie tjänst är, i det yttersta,  ett hot mot demokratin. Våra tjänstemän, sjuksköterskor och lärare ska inte vara rädda för att förlora jobbet för att de påpekar brister vid sin arbetsplats. Att de är “jobbiga” och ifrågasätter ger oss alla en bättre service. Därför måste offentliga arbetsplatser vara trygga och därför kommer jag att jobba stenhårt med denna fråga!

 

 

 

 

 

Go Julia, go!

Publicerad på Nyans hemsida 15 april 2015

Självklart ska du rösta liberalt

Den politiska utvecklingen i Europa är just nu osäker. Extrema och odemokratiska rörelser växer sig starka. Som motpol till denna utveckling finns liberalismen. En ideologi som utgår från att varje människa är lika mycket värd och att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett etnicitet, sexuell läggning eller kön.

I Finland behöver vi uppdatera vår familjepolitik och barnomsorg. Vi har inte råd med att våra kvinnor, som tillhör världens högst utbildade, stannar hemma och tar hand om barnen istället för att arbeta.  Ett stärkt kvinnligt deltagande på arbetsmarknaden ger en stärkt BNP.

Vi kan inte heller vänta på att vända vårt samhälle mot hållbarhet. Vår matproduktion och livsstil måste miljöanpassas. Finland ska inte konkurrera med dålig djurhållning och GMO, vi ska konkurrera med bra kvalitet och gott samvete.

Jag vill ha en riksdagskvinna som agerar medmänskligt. Jag vill bli representerad av en ledamot som sätter nationens bästa framom konservativa värderingar om att kvinnor ska vara hemma med barnen. Jag vill att vår kvinna i Helsingfors ska se till att även mina barn och barnbarn kan simma i ett rent hav. Jag kommer därför att rösta på nummer 7, Julia Birney!

Ingrid Johansson (lib)